# ID: svediakorp-gov410639
# author: McCartin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 423
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag stöder tilläggsbudgeten och erkänner behovet av den.
Jag stöder idén om förhållandet 70 / 30, som vi har haft i det förflutna.
Jag vill påpeka att det finns personer i detta parlament som tror att vi, eftersom vi minskar den europeiska budgeten och tvingar medlemsstaterna att ta kostnaden, besparar de europeiska skattebetalarna någonting.
Ingenting kunde vara längre ifrån sanningen.
Frågan är huruvida pengarna betalas genom Europeiska unionen eller genom de nationella regeringarna.
I alla händelser är krisen här, och den kommer att kosta de europeiska skattebetalarna.
Det är inte rätt strategi för ledamöterna i denna kammare att rekommendera att vi bör låta de nationella regeringarna överta vårt ansvar.
Jag skulle också åter vilja understryka det faktum att vi i denna europeiska union verkar tro, när vi inför en tilläggsbudget av den här storleken, att det är en stor börda för Europas skattebetalare.
Det rör sig i själva verket om ett förhållandevis litet belopp.
Europeiska unionens budget är strax över 1 procent.
De medlemsstater som kämpar hårdast och mest högljutt mot att öka den budgeten är emellertid desamma som tar 47-50 procent och använder själva.
Europeiska unionen tar alltså 1 procent, av vilken jordbruket i det förflutna tog 80 procent.
I dag tar jordbruket ungefär 40 procent, så som procentandel av BNI tar Europeiska unionens budget mycket mindre från de europeiska skattebetalarna än den gjorde för 15 till 20 år sedan.
Den andra fråga som jag skulle vilja ta upp är att så många människor, genom att koppla samman dessa sjukdomsutbrott med den gemensamma jordbrukspolitiken, på något sätt visar ansatser till att skylla problemet på den gemensamma jordbrukspolitiken.
Sanningen är den, att den europeiska konsumenten aldrig har haft billigare livsmedel och aldrig har haft säkrare livsmedel.
Beviset för det är människornas livslängd och hälsa.
Inte ens i de fattigaste regionerna av denna union eller i de fattigaste städerna ser vi längre hungriga barn, eftersom denna union har garanterat och levererat billiga livsmedel av hög kvalitet.
Vi bör komma ihåg det.
Så, vad är lösningen på problemet?
Jag skulle ha föredragit att höra kommissionären planera för konsumtionens storlek under de närmaste tre eller fyra åren och vidta omedelbara åtgärder för att minska produktionen.
Jag håller inte med min irländska kollega, Hyland, om att det ligger i allas intresse att producera någonting för att förstöra det.
