# ID: svediakorp-gov410634
# author: Turchi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 414
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Jag vill inte upprepa vad föredragandena redan har sagt före mig och därför skall jag inte berätta vad innehållet i denna tilläggsbudget som kommissionen föreslår och som rådet redan har godkänt kan vara.
Jag vill snarare ta tillfället i akt att uppmuntra två tankar i de ändringsförslag som lades i budgetutskottet och som träffade mitt i prick i debatten: för det första de obligatoriska utgifterna.
Som vi alla vet har inte parlamentet någon stor makt i fråga om dessa utgifter - jordbruket bland annat - utan det är rådet som har sista ordet, fastän den gemensamma jordbrukspolitiken alltid har varit synonym först med Europeiska gemenskapen och sedan med Europeiska unionen.
Jag anser att tiden är mogen att gå vidare och ge denna kammare större makt: som valda av de europeiska medborgarna är det vår plikt att företräda dem på alla områden och som en del av den budgetmyndigheten bör vi ha rätt till ett stort inflytande på alla delar av budgeten.
Tanke nummer två: kostnadsfördelningen mellan medlemsstaterna och unionen.
På denna punkt har den liberala gruppen lagt fram olika ändringsförslag som, som ni vet, syftar till att se över procentsatserna för att skapa en jämvikt mellan unionen och medlemsstaterna.
Jag tycker inte att det är rätt och jag skall förklara varför.
För det första skulle medborgarna se ett sådant beslut som ett avståndstagande från de europeiska institutionerna i det besvärliga politiska läge BSE-krisen har skapat.
Kort sagt skulle det sända budskapet om en union som är beredd att ingripa för att förbjuda statsbidrag eller för att fastställa mjölkkvoter, men är lika beredd att två sina händer när det verkligen gäller.
Märk väl att när jag talar om medborgare försvarar jag inte ensidigt uppfödarna, som har drabbats personligen av krisen, utan även och framför allt den enskilde konsumenten som sedan månader är rent ut sagt skräckslagen på grund av en situation som förvärras från dag till dag.
Den är honom vi skall skydda och det gör vi verkligen inte genom att lasta över kostnaderna för problemet på medlemsstaterna.
För det andra skulle vi sända en signal om att vi är positiva till en åternationalisering av den gemensamma jordbrukspolitiken genom att stödja denna politiska ståndpunkt, en signal som vore absurd vid en tidpunkt då debatten om efter Nice verkligen inte handlar om att gemenskapens politik skall läggas ned.
