# ID: svediakorp-gov410622
# author: Wurtz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 533
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, herr rådsföreträdare!
Vår debatt handlar inte bara om en ändringsbudget - för vilka strategiska insatser handlar den inte om!
Först och främst gäller det den oerhörda skillnaden mellan den diagnos som kommissionen själv gjort, i fråga om de förutsägbara kostnaderna för BSE-krisen, och det budgetförslag som vi nu behandlar.
Jag vill citera Fischler som i tidningen Le Monde för exakt en månad sedan sade: " med ett positivt scenario kommer kostnaderna för den här krisen att bli enorma, dvs. om konsumtionen inte skulle sjunka med mer än 10 procent i år och om vår export inte blockeras.
Endast interventionsköpen kommer att uppgå till en budgetkostnad på omkring 3 miljarder euro ".
En månad senare har konsumtionen fallit med 27 procent och exporterna minskat med hälften.
Och nu föreslår man en budget på något mindre än en miljard euro, eller en tredjedel av vad som anses minimalt för att täcka behoven.
Detta dödläge belyser på ett spektakulärt sätt de betydande politiska blockeringar som uppstår i och med den alltmer ohållbara envisa vägran som majoriteten av de 15 medlemsstaterna och kommissionen visar när det gäller att göra minsta ändring av budgetplanen, även om avsikten endast är att komma tillrätta med effekterna av en oerhört allvarlig och oförutsedd kris.
På medellång sikt är min grupp positiv till en genomgripande reform av den gemensamma jordbrukspolitiken, så att detta politikområde inte skall uttömma budgeten på grund av ett oberättigat stöd till en livsmedelsindustri som enbart strävar efter produktivitet och är farlig för hälsa och miljö.
Vi vill ha en gemensam jordbrukspolitik som inte låter miljoner djur brännas på bål, utan en politik som avsätter medel till de verkliga jordbrukarna, genom att man betalar för deras produkter till ett pris som gör att de kan åstadkomma ett hållbart jordbruk, en hållbar utveckling och sunda livsmedelsprodukter.
En helt annan sak är i dag den upprorspräglade lynchningen av små- och medelstora producenter i nöd, vilka fallit offer för en snedvriden jordbruksmodell som i stor utsträckning har påtvingats dem.
Vi får inte bedriva en politik som befordrar det sämsta alternativet.
I dagens brådskande läge kommer vi att rösta för denna budget.
Men vi får inte nöja oss med det.
Unionen måste ta på sig sitt fulla ansvar.
Med tanke på det vänder jag mig emot idén om en åternationalisering av den gemensamma jordbrukspolitiken, eller närmare bestämt en åternationalisering av finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket försåtligt nog åsyftas i ett ändringsförslag som skulle innebära detsamma som att montera ned gemenskapen.
För den majoritet i parlamentet som är angelägen om att integrationen i gemenskapen skall stärkas kvalitativt vill jag dessutom tillägga: vilken genklang skulle talet om en framtida europeisk federation och en återförening av den stora europeiska familjen få om gemenskapens äldsta politikområde samtidigt flög i bitar; om kärnprincipen om solidaritet upplöstes mellan de 15 medlemsstaterna; om en allvarlig kris ledde till en återgång till att var och en sköter sitt?
Sådana viktiga insatser är enligt min mening väl värda några miljarder euro.
