# ID: svediakorp-gov410618
# author: Böge (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 556
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Min grupp är av nöden tvungen att rösta för tilläggs- och ändringsbudgeten i brist på bättre alternativ, eftersom vi måste agera snabbt i denna krissituation.
Vi gör det även utifrån vår insikt att BSE under åren som gått - och nu hinner våra misstag i det förgångna ikapp oss - i stor utsträckning har följts av ett statligt misslyckande.
Därför har också gemenskapen ett ansvar för att lösa den här krisen.
Vi kommer också att rösta för finansieringssystemet 70 / 30, eftersom vi snabbt vill anta budgeten, även om det finns de som vill att den här frågan med tanke på framtiden skall diskuteras mer ingående.
Jag vill också tillägga att vi i denna svåra tid bör göra allt vi kan för att agera seriöst och inte bidra till att paniken växer, för jag vill inte se den ena ändringsbudgeten efter den andra.
Jag vill påminna alla om att vi endast befinner oss i den första tredjedelen i tillämpningen av den av så många lovprisade Agenda 2000, och då bör vi inte redan fira det som en framgång, som ett europeiskt verksamhetsunderlag för tiden fram till 2006, och sedan vid första bästa tillfälle göra en tvärbromsning som följs av en saltomortal.
Det verkar inte särskilt trovärdigt.
Nödsituationer kräver nödåtgärder, men den som i tider som dessa vill ändra för mycket på en gång blir snabbt omkullblåst av de fruktansvärda vindarna i Europa.
Det krävs en fast hand men även en fingertoppskänsla för att kunna agera seriöst.
Det gäller att för framtiden - naturligtvis också med tanke på östutvidgningen och de kommande världshandelsförhandlingarna - fortsätta utveckla den gemensamma jordbrukspolitiken, den europeiska modellen för konsumentskydd och jordbruk, även med tanke på det medlemsstaterna har gått med på i internationella sammanhang beträffande Agenda 21, resursbevarandet, varaktigheten, men även balansen mellan naturskyddet å ena sidan och användningen av teknik och ekonomi å andra sidan.
Herr talman!
Jag anser att vi i dag befinner oss i en situation där inte bara Europaparlamentet måste ta sig an den här frågan utan även, och det är en uppmaning från vår grupp, stats- och regeringscheferna på sitt kommande toppmöte i Stockholm, för att kunna ge ärliga svar eftersom krisen är så pass allvarlig.
Svar måste ges beträffande konsumenternas oro.
Det är på tiden att medlemsstaterna uträttar sina uppgifter snabbare än de hittills har gjort.
Det finns oräkneliga exempel på hur kommissionen till en början har blivit pressad, sedan slutligen agerat, men att medlemsstaterna å sin sida har agerat för sent.
Här krävs en förändring.
Det krävs också ett svar på många angrepp som skadar och ifrågasätter jordbrukarnas yrkesintegritet.
En del av det som sker är inte längre tillåtligt.
Där måste stats- och regeringscheferna finna ett svar.
Det krävs ett svar på om man verkligen kommer att lösa krisen.
Om man inte gör det måste vi se sanningen i vitögat, att hälften av de företag i Europa som föder upp nötboskap kommer att vara försvunna om två år.
Av den anledningen säger man nu: Det krävs att stats- och regeringscheferna reagerar och lägger om kursen.
