# ID: svediakorp-gov410616
# author: Haug (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 981
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman!
Detta har dragit ut på tiden, men vi var ju först tvungna att diskutera dessa viktiga frågor.
Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Vi skall fatta beslut om det förslag till tilläggs- och ändringsbudget - årets första - som kommissionen lade fram den 31 januari och som redan har antagits av rådet i första behandlingen.
Denna tilläggs- och ändringsbudget innehåller flera aspekter.
Budgetanmärkningen för B7-541 skall ändras så att Europeiska byrån för återuppbyggnad i Balkan får administrativa medel även till sitt arbete i Montenegro.
Växelkursen euro / dollar skall justeras enligt förordningen om budgetdisciplin: medan budgeten för 2001 grundas på en kurs där 1 euro = 0,91 dollar, måste kommissionen i sin justering utgå från att 1 euro = 0,87 dollar.
Det leder till skenbara besparingar på 245 miljoner euro.
60 miljoner euro skall överföras från reserven till budgetposten för den överenskomna BSE-testningen.
Och sedan kommer det som intresserar oss alla, vilket har framgått av den senaste veckans samtal och debatter: 971 miljoner euro kommer nämligen att frigöras för att till viss del få kontroll över effekterna av BSE-krisen.
Summan på 971 miljoner euro fördelas på följande sätt: 700 miljoner till uppköp och destruktion av boskap som är över 30 månader gammal, 238 miljoner till uppköp av nötkött för lagring, ytterligare 33 miljoner till test av nötboskap som är mer än 30 månader gammal och avsedd för människoföda.
Jag kan redan på förhand säga att jag förespråkar ett godkännande av den föreslagna tilläggs- och ändringsbudgeten, om än i ändrad form.
Ändrad för att vi vill uppmuntra medlemsstaterna att ta större ansvar för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Jag är alltså för denna tilläggs- och ändringsbudget, även om jag har full förståelse för de kolleger som vill förkasta den helt.
Min första reaktion var nämligen också att säga nej.
Nu när jag är ledamot i Europaparlamentet måste jag försvara den gemensamma jordbrukspolitiken där hemma.
Det är inte så förbannat enkelt.
Vi använder nästan hälften av budgeten till vår jordbrukspolitik, och därav går nästan en femtedel till att stimulera nötköttsproduktionen.
Nu när nötköttsmarknaden har brutit samman måste vi använda bortåt en miljard euro åt att utrota den nötboskap som det har kostat så mycket att föda upp, eftersom den inte går att sälja.
Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att förklara för skattebetalarna och konsumenterna.
För en sak är säker: även om det är mycket pengar för att fånga upp de första effekterna av BSE, kommer det ändå inte att vara tillräckligt med tiden.
Det är bara en droppe i havet.
Eller ett pyttelitet plåster på ett sår som varar och gör ont och det såret är vår gemensamma jordbrukspolitik med sitt produktionsstöd.
Dessa mekanismer härstammar från en tid då det var brist på de flesta livsmedel.
Den tiden är dock för länge sedan förbi.
Nu finns det på de viktigaste marknaderna ett överskott och ett överflöd.
Produktionsstödet innebär en uppmuntran, nästan ett tvingande krav att odla ännu mer och intensifiera produktionsmetoderna.
En sådan intensifiering leder till miljöproblem och en marginalisering av mindre produktiva platser.
Ett sådant system kan inte försvaras ens ur ett socialt perspektiv, för det har endast lett till att de större företagen blir ännu större och att de mindre familjebruken dör ut, för att de inte klarar sin försörjning.
Totalt går 80 procent av EUGFJ: s medel till mindre än 20 procent av företagen.
Vi måste ta oss ur det systemet.
Vi får inte ägna oss åt att dilettantmässigt försöka åtgärda symptomen i systemet.
Vi måste bota det helt.
Ett intakt system leder bara till nya svårigheter.
Låt oss utnyttja den nuvarande krisen till en genomgripande reform av vår gemensamma jordbrukspolitik.
Låt oss utnyttja den till en reform i riktning mot följande mål: bibehållandet av tillräckligt många bönder för att bevara miljön och kulturlandskapet; erkännandet av två viktiga funktioner hos jordbrukarna, nämligen produktionen av högkvalitativ föda och miljöskydd i samband med landsbygdens utveckling.
Och naturligtvis även det vi i Europaparlamentet alltid har eftersträvat: främjandet av landsbygden.
Med det avses även främjandet av andra ekonomiska verksamheter, inte bara av jordbrukssektorn.
Låt oss betrakta tilläggs- och ändringsbudgeten som en nödvändig sista åtgärd inom den gamla jordbrukspolitiken, eftersom det för ögonblicket inte finns något annat instrument.
Vid nästa finansåtgärd måste vi emellertid tydligt kunna se konturerna av en förändrad jordbrukspolitik.
För en sak är klar: om jag som budgetföredragande skall betrakta det hela ur finanssynpunkt vet jag att den nuvarande krisen inte är en finanskris utan en kris för vår jordbrukspolitik.
Ju förr vi vidtar riktiga åtgärder för att lösa den, desto bättre.
Nu när två miljoner nötkreatur skall avlivas och utplånas för att avlasta marknaden, talar man om ett etiskt problem.
Ja kära kolleger, två miljoner äldre nötkreatur slaktas i Europa varje år.
Det är således något helt normalt.
Bara att de hamnar i européernas magar och inte i förbränningsugnarna.
Att i det här fallet tala om etik finner jag något långsökt.
I synnerhet när det i samband med ett kalvslaktprogram talas om premier för icke-marknadsföring.
Ja herre gud, vi tar verkligen hänsyn till våra kristna västerländska rötter, men då kan jag påminna er om att kejsaren Herodes lät döda alla nyfödda människobarn av hankön.
Människor, inte djur.
Med all respekt och kärlek för djurskyddet, så bör vi allt lämna religionen därhän.
Det finns en skillnad mellan människor och djur.
Glöm inte det!
(Applåder)
