# ID: svediakorp-gov410530
# author: Wurtz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 431
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag vill allra först tacka er för att ni uppträder föredömligt när ni leder detta sammanträde som i någon mån avslutar sammanträdesperioden.
Jag kommer nu till ämnet för vår debatt och gläder mig åt att vi ges tillfälle att uttala oss om betydelsen och räckvidden av det beslut som fattats av kommissionen och därefter av rådet om att för första gången använda den bestämmelse i Amsterdamfördraget som ger dem möjlighet att inte bara utdela en sanktion, utan en offentlig reprimand till en medlemsstat, i det aktuella fallet Irland, och skarpt klandra flera andra länder för underlåtenhet att följa alla stabilitetspaktens krav.
Detta är något som jag tror kommer att ge många anledning att fundera över den liberala logiken i den nuvarande ekonomiska och monetära unionen, några månader innan euron gör sitt inträde i 300 miljoner européers vardag.
Inte heller jag ifrågasätter principen om sådana varningar, som är en logisk konsekvens av att den ekonomiska politiken samordnas.
Däremot klandrar jag de bakomliggande riktlinjerna.
Alltför stora offentliga utgifter, alltför stora sociala utgifter, det är en besatthet hos den ortodoxa monetarismens väktare inom de europeiska institutionerna, utan hänsyn till att de envisa och ovärdiga orättvisorna i den sociala modell som Europeiska unionen påstår sig inkarnera, likaså utan hänsyn till behovet av att främja mänskliga resurser som följer med den IT-revolution som med blixtrande hastighet äger rum inför våra ögon och som i mycket högre grad ligger framför än bakom oss.
Det är signifikativt att det främst är hälsovårdsutgifter som uttryckligen åsyftas i den kritik kommissionen riktar till flera medlemsstater, däribland Frankrike.
Nästan samma dag beslutade kommissionen dessutom att väcka talan mot Frankrike vid EG-domstolen, för att landet tillämpat en lägre momssats på en del av el- och gasavgiften för de sämst ställda familjerna.
Det är inte genom sådana hyperrestriktiva åtgärder som vi kommer att kunna övervinna förtroendekrisen mellan medborgarna och unionens institutioner.
Någon nämnde Prodis offentliga uttalanden om kritiken mot Irland, som tidigare presenterades som ett mönsterland.
När kommissionens ordförande säger, och jag citerar " ibland måste skolläraren straffa den bästa eleven ", avslöjar han en förbluffande originell uppfattning om det nya europeiska styret.
Jag räknar med att den breda debatt om Europas framtid som alla talar om inte skall utformas helt i de institutionella reformernas abstrakta sfär, utan bygga på konkreta och självupplevda erfarenheter, likt de erfarenheter medborgarna utsätts för i de länder som är föremål för kommissionens och rådets stränga kritik.
