# ID: svediakorp-gov410526
# author: Doyle (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 686
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär!
När vi i Irland anmälde oss till den ekonomiska och monetära unionen godtog vi de centrala grundsatserna för en ekonomisk och monetär union, nämligen närmare samarbete i fråga om ekonomisk och budgetär politik för medlemsstaterna.
Huvuddelarna i detta förfarande är den stabilitets- och tillväxtpakt som utgör kärnan av en ekonomipolitisk samordning.
För det andra har vi de årliga, och jag betonar årliga, breda ekonomipolitiska riktlinjerna - en mindre välkänd del av förfarandet för ekonomipolitisk utveckling.
Såväl som på europeisk nivå finns det landspecifika riktlinjer som fastställer politiska prioriteringar och särskilda förhållanden.
Herr kommissionär!
Jag lyssnade noga för att se om jag kunde skilja ut från vad ni sade exakt vilka överträdelser av de landspecifika riktlinjerna som Irland har gjort sig skyldig till, för att motivera rekommendationerna från Ekofin-rådet i enlighet med artikel 99 i fördraget förra måndagen, på er order.
Vår finansminister, Charlie McCreevy, meddelade det irländska parlamentet denna vecka att han inte hade några problem med råd till Irland om rådets synpunkter på vad som är en lämplig politisk mix för att uppnå ekonomisk stabilitet.
Men han ansåg att dessa synpunkter borde ha getts i form av ett yttrande, såsom är brukligt, i synnerhet med tanke på den relativa prestationen hos den irländska ekonomin i jämförelse med övriga EU-medlemsstater.
Ett yttrande, herr kommissionär, snarare än en rekommendation.
Var en rekommendation ett rättvist och rimligt svar?
Hade inte ett yttrande varit tillräckligt, med tanke på det mycket kraftiga politiska bortfallet från rekommendationen i Irland, där vi har valår i år och troligtvis kommer att hålla en folkomröstning om Nice.
Denna händelse har varit guld värt för euroskeptikerna.
Och detsamma gäller på andra håll, framför allt i Förenade kungariket.
Det råder också nervositet om kommissionens inblandning i skattepolitik generellt efter Nice.
Denna senaste händelse är inte till hjälp.
Jag kan inte se varför Irlands överträdelser inte kunde ha behandlats mer taktfullt, mer diplomatiskt, med mer förståelse - både av er, herr kommissionär, och av vår något oberäkneliga, men geniala, finansminister.
För många åskådare tycks det ha handlat om egon och machofasoner - allt detta i sammanhanget av en ekonomisk vändning för Irland under de senaste sex, sju åren som gör många avundsjuka.
Uppdraget är att Irland skall försöka uppnå ekonomisk stabilitet, och i det sammanhanget ansågs vår senaste budget vara alltför inflationsdrivande.
Det finns tillfällen då en " en storlek passar alla " ekonomisk modell inte passar.
Det största hotet mot Irland just nu är löneinflation driven av 75 000 lediga jobb.
Att säkra fortsatt samarbete och dialog på arbetsmarknaden med våra fackförbund, arbetstagare, jordbrukare och regering och, därigenom, en återhållsamhet i fråga om löner, måste vara en prioritet för vår regering, med tanke på hur mycket detta har bidragit till vår ekonomiska framgång i många år.
Jag håller med om att en 10-procentig ökning av BNP per år inte är hållbart, med tanke på trycket på tillgången på arbetskraft och huspriser.
Men även IBEC, vår arbetstagarorganisation, har sagt att vår budget måste ses i sammanhanget av samarbete och dialog på arbetsmarknaden.
Om jag skulle peka på en enda faktor som har bidragit mer än något annat till vändningen i den irländska ekonomin, så skulle det vara " Social Partner ' s Agreement " (avtalet mellan arbetsmarknadens parter), vilket har låtit oss bedriva konkurrenskraftig handel på den inre marknaden och attrahera nationella investeringar till följd av den stabilitet som avtalet medfört till löneförhandlingar.
Jag beklagar den opassande offentliga debatten om kritiken, bristen på diplomati vid behandlingen av denna fråga från båda sidor och det mycket negativa politiska bortfallet som följt.
På grund av tidsbrist kan jag inte räkna upp alla irländska ekonomiska framgångar.
Jag tvivlar inte på att mina kolleger som kommer efter mig kommer att göra det.
