# ID: svediakorp-gov410524
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,363
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Fru talman!
Jag vill tacka von Wogau för att han har tagit upp en fråga som jag tror förtjänar en debatt.
Hans resonemang kring hur vi bör ta oss an frågan är riktigt och jag skall försöka följa detta.
Jag börjar med slutet: varför påverkar inte våra beslut överföringen av medlen?
För vi talar om en samordning av den ekonomiska politiken.
Vi talar varken om problem i regionalpolitiken eller kompetens eller beskattning eller något liknande.
Jag vill ge en första kommentar så att vi alla vet, eller snarare kan bekräfta, vilken modell vi har enats om i Maastrichtfördraget.
Enligt fördraget grundar sig samordningen av den ekonomiska politiken på ett instrument som varje år på finansministrarnas initiativ godkänns av Europeiska rådet i juni, kallat " De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken ".
Det är det dokument som ligger till grund för vår samordning av den ekonomiska politiken, som ni känner till, för ni har haft mer än ett tillfälle att diskutera detta i utskottet för ekonomi och valutafrågor.
Dokumentet innehåller allmänna beslut och särskilda beslut av medlemsstaterna om konkreta rekommendationer som - det vill jag poängtera - antas med enhällighet av Europeiska rådet, liksom synpunkterna från den enskilda medlemsstat som undertecknar dessa.
Det stämmer att stabilitetspakten initieras vid sidan av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken för att upprätthålla balansen mellan skattepolitiken och penningpolitiken.
Dessutom kan vi ibland få intrycket av att det - som i Irlands fall - råder en motsättning mellan åtgärder som kan vara svårbegripliga beträffande uppfyllandet av kriterierna i stabilitetspakten.
För det första - och det tror jag är viktigt - med tanke på stabilitetspakten, har Irland uppfyllt och fortsätter att uppfylla delar av stabilitetspakten och de irländska myndigheternas agerande är verkligen berömvärt med tanke på den offentliga sektorns goda finanser och framgångarna med de strukturella reformerna.
Det skedde en fortsatt enorm tillväxt av den irländska ekonomin under 2000, men det är sant - och här kommer vi in på den första frågan ni tar upp - att det råder en överhettning av den irländska ekonomin.
Är överhettningen en viktig fråga med tanke på den globala jämvikten?
Jag vill inte gå in på om de enskilda åtgärderna är riktiga eller ej.
Det är medlemsstaternas ansvar och där finns inget att invända.
Vi diskuterar de generella globala synpunkterna.
Problemet med överhettningen av den irländska ekonomin är inget nytt i sig.
Det är en fråga som går tillbaka till år 1998 och som redan då återspeglades i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Frågan togs även upp år 1999 och sedan igen år 2000.
År 2000 sades det - jag syftar på ett beslut som fattades av Europeiska rådet på förslag av finansministrarna och som är tillämpbart i varje medlemsstat - att budgetpolitiken måste garantera en ekonomisk stabilitet, med tanke på omfattningen av överhettningen i ekonomin, och budgeten 2001 bör därför förvaltas med den målsättningen.
Vilket är - låt mig kalla det - innehållet i budgeten 2001?
Jag tror att det kan vara till vår hjälp att klarlägga ett par frågor: för det första vad det är som ger kommissionen, och därefter medlemsstaterna, anledning till oro.
Jag vill nämna två siffror från budgeten 2001: de löpande utgifterna som har röstats fram i budgeten innebär en ökning av den irländska bruttonationalprodukten med 1,06 procent; skattesänkningen en ökning med 0,57 procent.
Därmed uppgår den totala framställan, till följd av dessa båda faktorer, till 1,6 procent av den irländska bruttonationalinkomsten.
Det finns en annan intressant uppgift angående det vi sade om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Dess innebörd är: " eftersträva eller upprätthåll en balans i er budgetpolitik och för, om det är nödvändigt, en något restriktivare budgetpolitik som kompenserar de svårigheter som kan drabba Irland till följd av en penningpolitik som fastställs för euroområdet och som logiskt sett är mer expansiv för de irländska förhållandena.
Om vi till exempel undersöker vilken effekten blir, i termer som den primära effekten på det cykliskt anpassade överskottet, som är de siffror vi i normala fall använder oss av för att se hur ekonomierna beter sig, ser vi att medan siffran år 2000 var en budgetimpuls på 0,4 enheter av BNI är den 0,9 enheter av BNI år 2001.
Den frågan är nu föremål för diskussion mellan den irländska regeringen och kommissionen.
Den förstnämnda anser att de siffror vi har räknat fram innebär en ökning med ytterligare 0,3 enheter.
Vi kan med de siffror som de lägger fram - frågan diskuteras i Eurostat - komma fram till ett annat resultat.
Därför talar vi i vår rekommendation om 0,5 och tillåter således i praktiken denna situation.
För det tredje: en viktig fråga i ekonomiernas beteende är hur utbudet fungerar i förhållande till efterfrågan och om ökningen av efterfrågan sker mycket snabbt i förhållande till det befintliga utbudet.
Det mäter vi tekniskt sett med hjälp av det som kallas potential output gap, produktionskapacitet, det vill säga hur mycket större ökningen är av efterfrågan än av utbudet.
År 2000 var skillnaderna i potential output gap 4,5 procent, det vill säga efterfrågan i Irland översteg landets produktion med 4,5 procent.
År 2001 kommer den siffran att uppgå till 5,4 procent.
Vi talar således om en i högsta grad expansionistisk budgetpolitik, när åtagandet som den irländska regeringen godtog i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken var en mer restriktiv budgetpolitik för att kompensera de övriga problemen.
Nu kommer vi in på den andra frågan ni tog upp och som jag finner synnerligen intressant: den irländska ekonomin är relativt liten och dess effekt på det monetära området är minimal.
Det är ett riktigt argument och borde leda oss, liksom många ekonomer, till slutsatsen att om vi inte hade andra typer av åtaganden, varför då påverka Irland om det inte har någon betydelse för penningpolitiken?
Jag anser att vi med ett sådant argument bör ställa oss en dubbelsidig fråga.
För det första: kan vi behandla Europeiska unionens medlemsstater olika?
Kan vissa stater agera som de vill och andra inte, beroende på om de är stora eller små?
Den andra viktiga frågan: vi kan diskutera om det här är den modell vi vill använda i framtiden, men det är i vilket fall som helst inte den modell vi använder i dag enligt den gällande lagstiftningen.
Därför är det helt nödvändigt, åtminstone för kommissionen om vi skall uppfylla vår roll som fördragens väktare, att tillämpa de fördrag som finns.
Mot bakgrund av detta har kommissionen gjort det den ansåg vara dess uppgift, nämligen skicka en rekommendation till ministerrådet, i enlighet med artikel 99.4, och jag upprepar att när jag talar om en rekommendation menar jag inte sanktioner.
Jag är medveten om att det i massmediala termer är mycket intressantare att tala om sanktioner.
När vi talar om rekommendationer visar vi den irländska regeringen att den budgetpolitik den har fastställt inte överensstämmer med det den har lovat och de har dessutom problem med en överhettning av sin ekonomi.
Vi gör en utvärdering av rekommendationen i motiveringen enligt vilken vi anser att överhettningen är på 0,5 procent.
Det kan diskuteras.
Det är en siffra som är beroende av vilken metod vi använder.
Sedan är det givetvis upp till den irländska regeringen att göra det den finner lämpligt.
Kommissionens ståndpunkt lades fram i ministerrådet och antogs med enhällighet.
Det är den situation vi för närvarande befinner oss i och jag anser, precis som ni, att vi måste uppmärksamma denna, för även om det är en viktig milstolpe i tillämpningen av vår modell för en samordning av den ekonomiska politiken bör vi inte försöka dra sådana slutsatser som kommissionen aldrig har avsett.
