# ID: svediakorp-gov410523
# author: von Wogau (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 977
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ärade kolleger!
Låt mig inledningsvis ta upp frågan varför vi har ifrågasatt de irländska besluten.
Jag tror att man måste inse att vi har nått ett nytt stadium i Europeiska unionens utveckling och i integrationen av ekonomierna i Europeiska unionen.
Tolv medlemsstater har nu en gemensam marknad med en gemensam valuta, en hemmamarknad i egentlig mening.
Det är absolut nödvändigt att den ekonomiska politiken utformas efter gemensamma principer på denna europeiska hemmamarknad.
I så måtto är vi glada att Europeiska kommissionen och ekonomiska och finansiella rådet, Ekofin, har agerat.
Det är första gången som ett avgörande träffas om ett av medlemsländerna på detta sätt.
Det handlar om den europeiska valutans stabilitet.
Ni vet att min partigrupp alltid har gett allra högsta prioritet åt den europeiska valutans stabilitet i alla debatter i kammaren.
Så kommer vi att göra även i framtiden.
Vi anser att en stabil valuta är en av de viktiga grundpelarna i en social marknadsekonomi.
Samma sak gäller även den europeiska valutan.
Det får inte råda något tvivel om att denna prioritering kommer att kvarstå för oss även framöver.
Ändå undrar jag om Europeiska kommissionen och ledamöterna i Ekofin-rådet har siktat på rätt mål med detta första avgörande av denna typ.
Irland är ju utom allt tvivel en av mönstergossarna i Europeiska unionen; när det gäller andra stater dyker frågan upp huruvida dessa är i stånd att minska underskotten.
Irland lyckas få överskott.
Andra länder har, nu som då, en enorm totalskuld på mer än 100 procent.
Irland är på väg att sänka denna till under 40 procent och är således även här en förebild för andra medlemsstater i Europeiska unionen.
Andra länder kämpar med arbetslösheten.
Irland har i fråga om arbetslösheten nått exemplariska framsteg i att skapa nya arbetstillfällen.
Andra medlemsstater kämpar med det faktum att tillväxttakten är långsam; Irland har en tillväxttakt som andra medlemsstater i Europeiska unionen bara kan drömma om.
Vi kan dock konstatera att den irländska ekonomin på grund av den starka tillväxten är överhettad, att detta medför risker, att detta även innebär nackdelar för de irländska medborgarna.
Om jag exempelvis ser på hyres- och markpriserna i Dublin och jämför med Frankfurt am Main, då står det helt klart att prisutvecklingen också har ofördelaktiga följder för medborgarna på Irland.
Så långt är det säkerligen nödvändigt att något görs.
Frågan är dock: Vem måste göra något?
Är det Europeiska unionen som måste ingripa, eller är detta en angelägenhet som både skall och kan tas omhand av Irland, av den irländska regeringen, av det irländska parlamentet själva?
Därmed har jag kommit fram till frågan om vem som i framtiden faktiskt skall bära ansvaret för den europeiska ekonomiska politiken?
Målet för vårt arbete måste vara att göra ansvarsfördelningen mycket tydlig.
För att kunna berömma framgångar och för att vid misslyckanden, som ju också kan förekomma, kunna säga att ett visst land, att en viss institution har begått ett fel, måste vi klart och tydligt veta vem som ansvarar för vad.
Här avtecknar sig en tydlig arbetsfördelning i Europeiska unionen.
Europeiska unionen är utan tvivel ansvarig för konkurrensen, konkurrensen mellan företagen i Europeiska unionen.
Kommissionär Mario Monti visar också gång på gång att Europeiska kommissionen tar uppgiften på stort allvar.
Och Europeiska kommissionen bär ansvaret för valutastabiliteten - dels den starka Europeiska centralbanken, dels finansministrarna som har till uppgift att övervaka stabilitets- och tillväxtpakten.
Konkurrens och valutastabilitet ligger alltså på Europeiska unionens sida.
Däremot är ansvaret för skatterna nu som då utan tvivel ett ansvars som vilar på Europeiska unionens medlemsstater.
Detsamma gäller för de sociala trygghetssystemen samt för utbildningen.
Här måste vi ställa oss frågan: Hur står det till med valutastabiliteten, och: Hotas valutastabiliteten i Euroland av det som nu sker i Irland?
Låt oss tänka oss en annan situation.
Låt oss tänka oss att inflationstakten skulle ligga på 6 eller 7 procent i Tyskland.
Tyskland har en tredjedel av bruttonationalprodukten, BNP, i Euroland.
Detta skulle omedelbart leda till att den genomsnittliga inflationstakten i Europeiska unionen skulle stiga så markant att Europeiska centralbanken blev tvungen att agera för att på så sätt dämpa ekonomin.
Irland däremot är en liten nationalekonomi.
Irlands BNP är inte mycket högre än i västra London.
Överhettningen i Irland har ingen som helst påverkan på europeisk nivå, och av samma skäl finns det inget behov av agerande från Europeiska centralbanken.
Irland självt har inte längre samma möjlighet som tidigare att dämpa det hela genom att låta den irländska centralbanken höja räntan.
Detta innebär alltså att Irland självt även inför de irländska medborgarna måste ansvara för att överhettningen på ett eller annat sätt skall avhjälpas, men beslutet om detta skulle jag överlåta åt irländarna.
Jag skulle inte upphöja detta till europeisk nivå.
En andra fråga: Den 12 januari fattade Europeiska kommissionen ett beslut om att överföra 401 miljoner euro till Irland.
Till detta kommer kompletterande summor på ytterligare 726 miljoner euro.
Detta är pengar som ytterligare har pumpats in i den irländska ekonomin.
Nu vill jag fråga om samtal har förts mellan kommissionär Solbes och kommissionär Barnier för att reda ut denna uppenbara motsägelse.
Med andra ord: det som sker i Tyskland, det som sker i Frankrike, det som sker i Italien ger väsentligt större anledning till oro för eurons stabilitet.
Jag önskar Europeiska kommissionen samma mod när det gäller att tackla dessa stora länder.
(Talmannen avbröt talaren.)
