# ID: svediakorp-gov410499
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,762
# sentences: 66
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
När det gäller Kina kan jag säga att Europeiska unionen är fast besluten att främja respekten för de mänskliga rättigheterna i området, precis som på andra ställen i världen, och att vi delar parlamentets oro beträffande religionsfriheten i landet.
Det är sant att livsvillkoren för en majoritet av den kinesiska befolkningen tycks ha förbättrats de senaste tjugo åren.
Tack vare de ekonomiska reformerna och liberaliseringen har den personliga friheten och beslutanderätten ökat; men avståndet är fortfarande stort mellan de internationella åtaganden som Kina ingick och de mänskliga rättigheterna i praktiken.
År 1996 hölls en bilateral dialog om de mänskliga rättigheterna mellan Europeiska unionen och Kina och inom dessa ramar upprätthåller vi en öppen debatt i de här frågorna.
Religionsfriheten är en kärnfråga i vilken Europeiska unionen flera gånger har gett uttryck för sin oro beträffande förtrycket i landet mot religiösa och andra aktiviteter som ni har nämnt.
Vi talar då inte bara om katolska och protestantiska kyrkor utan även om andra livsåskådningar.
Jag kommer senare att säga något om falungong.
Andra frågor som har tagits upp i samband med Kina är förtrycket av politiskt oliktänkande, de godtyckliga villkoren för anhållande, överklagande av dödsstraff och förtrycket av etniska minoriteter.
Vi uppmanar också Kina att snabbt och utan reservationer ratificera Förenta nationernas internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter vilka vi betraktar som en grundläggande faktor för en förbättring av individens rättigheter.
Denna del av de mänskliga rättigheterna är en av de frågor vi prioriterar i vårt arbete och där jag tror att vi kan förbättra våra förbindelser.
Nåväl, dialogen är endast ett alternativ - och det är vi medvetna om - och syftet med den är att uppnå resultat.
Det finns ingen anledning att upprätthålla en dialog om det inte leder till framgång.
Rådet (allmänna frågor) gav öppet uttryck för den uppfattningen i sina slutsatser som offentliggjordes den 22 januari om den bilaterala dialogen mellan Kina och Europeiska unionen om mänskliga rättigheter.
Ni tar i era anföranden särskilt upp tre frågor som jag finner intressanta.
För det första skulle jag när det gäller falungong vilja påpeka att kommissionen är särskilt bekymrad över de rapporter vi får om tortyr och misshandel som riktas mot rörelsens anhängare, liksom de stränga domar som fastställs mot vissa av dess medlemmar.
Därför har kommissionen upprepade gånger uppmanat Kina att granska dessa domar.
Vi anser att samtliga rättigheter skall respekteras fullt ut i en rättvis rättegång med ett ändamålsenligt försvar.
När det gäller unionens ståndpunkt beträffande resolutionen om Kina i Genève vet ni kanske att det inte har fattats något beslut ännu.
Den debatt vi har fört här i parlamentet i dag kommer garanterat att bli avgörande för vårt beslut.
När det gäller vårt agerande beträffande Tibet så fortsätter de etniska minoriteterna att vara föremål för vårt engagemang.
Jag vill även i den frågan påpeka att Kina har uppmanats att fortsätta på vägen mot full respekt av det tibetanska folkets kulturella, språkliga och religiösa identitet och ett inledande av en öppen dialog med Dalai Lama.
När det gäller situationen i Laos kan jag försäkra er om att kommissionen delar er oro för de mänskliga rättigheternas bevarande i Laos.
Det senaste året har vissa positiva tecken kunnat skönjas, till exempel undertecknandet av två av Förenta nationernas konventioner om mänskliga rättigheter: internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
Nu är problemet att se till att dessa snabbt ratificeras och tillämpas, och det är det kommissionen väntar på att nationalförsamlingen skall göra.
Men även om det sker återstår mycket att göra.
En särskild anledning till oro för oss alla är det faktum att man till exempel inte accepterar en politisk opposition, något som framgår av anhållandet av flera personer i oktober och november 1999 som demonstrerade mot regeringen.
Ni tar i er rapport upp situationen för tidigare tjänstemän som Latsamy Kamphoui och Sackchittaphong, samvetsfångar som fortfarande är anhållna och som Europeiska unionen upprepade gånger har uppmanat regeringen att frige av humanitära skäl.
I dessa frågor har vissa av er gett förslag på vad vi borde göra.
Jag kan försäkra er att kommissionen kommer att ta tillfället i akt på mötena mellan Europeiska unionen och Sydöstasiatiska nationernas förbund Asean för att diskutera dessa problem i de bilaterala kontakterna.
Mötena kommer att äga rum i Bryssel under årets första sex månader, och vi kommer där att diskutera allt det jag hittills har nämnt, och även de särskilda problem som ni har tagit upp i de konkreta fallen med de politiska fångarna.
När det gäller Guinea-Conakry vill jag påpeka att situationen i landet är oroväckande, i synnerhet försämringen av den humanitära situationen till följd av attackerna från rebellerna.
Vi stöder Ecowas försök till förhandlingar.
Ni nämner flyktingproblematiken: kommissionen anser att en fråga som absolut bör prioriteras är att flyktingarna åter inkvarteras i de förläggningar som ligger längst bort från stridsområdena.
I nuläget är det inte tänkbart att låta dem återvända till Sierra Leone, och därför är det två mål som bör prioriteras: stärkandet av lägren kring Kissidougou, norr om Gueckdou, och förbättringar av tillfartsvägarna till lägren.
Kommissionen utför en dubbel aktion genom ECHO, å ena sidan inom ramen för beredskapsplanen 2000 för flyktingarna från Sierra Leone, där redan en summa har avsatts som överstiger två och en halv miljon euro till Guineas åtgärder, och avtalen med de icke-statliga organisationer som har anslutit sig, vilka anpassas nu med hänsyn till den senaste händelseutvecklingen.
ECHO förbereder även två beslut om finansiering 2001: det ena till förmån för Sierra Leone med 11 miljoner euro och det andra till förmån för Guinea med mellan 3 och 6 miljoner euro.
Två andra frågor som har kommenterats under debatten: Liberias ansvar - vad kan vi göra åt det? - och problemen i Guinea.
När det gäller Liberia vill jag påpeka att rapporten från Förenta nationernas experter om vapen och diamanter i Sierra Leone, precis som ni påpekade, tydligt visar Liberias ansvar i konflikten.
För närvarande diskuteras eventuella åtgärder mot Charles Taylor.
Vad kan kommissionen göra så länge?
Använda de instrument vi förfogar över och vi håller på att undersöka möjligheten att inleda ett rådfrågningsförfarande beträffande Liberia genom att tillämpa artikel 96 i Cotonou-avtalet.
I fråga om Guinea håller en försämring av läget på att ske; nyligen dömdes 5 personer till döden och några av er har även nämnt Alpha Condé.
I den konkreta frågan har kommissionen gett uttryck för sin oro till en delegation från Guinea som under ledning av utrikesministern besökte Bryssel i slutet av januari.
När det gäller Nigeria vill jag påpeka att kommissionen beklagar djupt att en ung flicka pryglades till följd av den islamiska lagstiftningen och är oroad över tillämpningen av Sharia i vissa områden i Nigeria.
Kommissionen är medveten om - och det tror jag även ni är - att den politiska situationen i Nigeria är mycket känslig och att den nya demokratiskt valda regeringen vill öka respekten för de mänskliga rättigheterna i landet.
Kommissionen och medlemsstaterna kommer att samlas i mars i ett försök att uppnå en gemensam ståndpunkt om Nigeria.
På det mötet kommer vi att diskutera hur dessa frågor kan behandlas på bästa sätt.
Samtidigt som ni undrar vad vi kan göra, är en delegation från Bryssel i Nigeria i färd med att diskutera hur det framtida programmet för landet skall genomföras.
Respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten är frågor som prioriteras i de beslut som kommer att fattas i det avseendet.
Den sista fråga ni tog upp är problemet med Pakistan.
Kommissionen håller med om, enligt de resolutioner som ni har lagt fram om yttrandefriheten i Pakistan, att det som nyligen inträffade vid gränsen i Peshawar är oroväckande och synnerligen beklagligt eftersom Pakistan hittills i stort sett har respekterat tryckfriheten, framför allt efter militärkuppen i oktober 1999.
Inställningen är eller har varit relativt positiv jämfört med andra länder i södra Asien.
Denna händelse visar dock att Europeiska unionen bör vara uppmärksam på frågan om yttrandefriheten i allmänhet och tryckfriheten i synnerhet.
Det finns farhågor om att förekomsten av en oberoende och nyanserad press som hittills har varit tillåten i landet, ett av de mer liberala länderna i det islamiska området, är i farozonen.
Trots den offentliga ursäkt som framfördes av ledningen för tidningen Frontier Post finns det inget som säger att inte rättsliga åtgärder kommer att vidtas mot dem.
Om det sker kommer det garanterat att bidra till att skapa en fientlig atmosfär inom pressen i allmänhet.
Därför anser vi att det är nödvändigt att noggrant undersöka händelsen i fråga för att ta ställning till om stängningen av redaktionen har skett utifrån intressen som inte är tydligt definierade.
Dessutom har den berättigade oron för säkerheten för tidningens anställda, precis som vissa av er har påpekat, att göra med tillämpningen av lagen om hädelser.
Kommissionen anser att den militära regimen i högre grad bör anstränga sig för att kontrollera den religiösa intoleransen i Pakistan och vi beklagar att tidigare försök att ändra lagen om hädelser har lamslagits.
I de politiska samtal med den pakistanska regeringen som ägde rum i november 2000, påpekade trojkan, samtidigt som den gratulerade regeringen till löftet om respekt för de mänskliga rättigheterna och friheten för massmedia, att det fortfarande förekom problem i vissa områden, i synnerhet med restriktioner för de politiska partiernas verksamhet och de rättsliga förfarandena.
Trojkan påtalade då även sin oro för de eftergifter som gjordes för vissa grupper som förespråkade en intolerant attityd.
Om en demokratisk motvikt saknas kan inflytandet från sådana grupper otvivelaktigt öka.
Vad gör kommissionen för att förbättra situationen på området mänskliga rättigheter?
Kommissionen är redo att stödja alla åtgärder som vidtas av organisationer i det civila samhället i Pakistan och som kommer att finansieras genom det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter och undersöker möjligheterna att stödja åtgärder för att förbättra hanteringen av offentliga frågor i Pakistan, till förmån för alla.
