# ID: svediakorp-gov410460
# author: Staes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 359
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kolleger!
Låt mig först klart och tydligt slå fast: jag är emot alla former av våld i den politiska kampen.
Jag anser att vi måste betrakta det som en absolut grundprincip.
Men situationen är naturligtvis något mer invecklad i Kosovo och Presevodalen än att det räcker med att peka ut några extremistiska albaner och ge dem ordentligt med kritik i dag.
Jag kommer självfallet att stödja resolutionen, men egentligen hade jag också velat att vi i det här sammanhanget inte enbart tog itu med situationen i Presevodalen i dag, utan också med vad som fortfarande sker dagligen i Mitrovica.
För där - och det får vi inte glömma - är det inte bara poliser och KFOR-styrkor som utsätts för angrepp utan också medborgare, och det är inte någon dans på rosor att leva där.
En hel del kolleger har varit där och vet hur förhållandena är.
Jag förvånar mig, bästa kolleger, över hur varmt det internationella samfundet bemöter president Kostunica för ögonblicket.
Vi kramar om honom, vi ger honom vårt stöd och när han tillträdde sade vi med rätta att nödhjälp måste skickas omgående.
Jag var självfallet för det, men nu har vi kommit fram till en vändpunkt.
Vi har kommit fram till en punkt då vi går från nödhjälp till strukturell hjälp.
Jag anser att det här är en vändpunkt som vi måste ta i akt.
Vi måste använda det här tillfället för att nu äntligen göra det klart för Kostunica och hans regering att han måste ta betydande steg för att lösa problemen i Kosovo.
Det innebär i första hand att fångarna friges.
På den punkten har vi fortfarande inte kommit någonstans.
Detta är verkligen en skandal.
När man kommer i kontakt med kosovoalbaner är det det första de frågar om.
För det andra anser jag att vi måste använda denna vändpunkt för att äntligen tvinga Kostunica till att tänka över en verklig politisk lösning för Kosovo-området, och enligt min uppfattning innebär det självstyre.
