# ID: svediakorp-gov410453
# author: Souladakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 315
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I förra veckan såg vi genom massmedia att Belgrad besöktes såväl av Europaparlamentet och kommissionen som av Solana och Patten.
Jag hoppas att detta är början till slutet på den balkanska tragedin, och jag skulle tro att Solana för första gången infann sig i Belgrad som siare inte om onda utan om goda ting, för att nu anspela på Euripides tragedi Ifigenia.
Jag anser att Europaparlamentet på ett beslutsamt sätt måste stödja ansatserna till en politik i området som skulle kunna mildra de ansvarigas känslor efter alla mänskliga katastrofer som inträffat i området.
Vi måste framföra ett budskap om att vi stöder stabilitet, fred och utveckling av samarbetet i området.
Folken i området måste förstå att de inte kommer att bli vare sig stora eller små, för fattigdomen kan aldrig göra ett folk stort, och så länge striderna fortsätter, leder de bara till fattigdom och olycka, som folken får dela.
Det är i stort sett detta som kommer till uttryck i resolutionen, eftersom stabilitet, utveckling och samarbete måste vara våra främsta mål.
Folken i området, men också vi, måste förstå att det i ett ockuperat område, oavsett formen för ockupationen, inte finns några som helst utsikter till fred.
Det finns heller inga möjligheter för stater eller folk i området att bli starka.
Dessa samverkande faktorer, besöket i Belgrad, förändringarna i Belgrad och vår egen inställning, är alltså positiva faktorer, som vi måste utnyttja.
Vi måste förstå att vi ibland måste göra extra stora ansträngningar för att uppnå demokrati, fred, samarbete.
Denna extra stora ansträngning är alltså vår avsikt med denna resolution.
Den fastställer en bred handlingsram för den fortsatta politiska utvecklingen i området, en utveckling som vi alla måste stödja.
