# ID: svediakorp-gov410436
# author: Alyssandrakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 383
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Föredraganden föreslår, med chockerande cynism, en total liberalisering och avreglering av marknaden.
Han föreslår vidare en snabbare privatisering, minskning av de offentliga utgifterna, större flexibilitet på arbetsmarknaden, liksom även en avreglering av finansmarknaderna och ett upphävande av restriktioner och regleringar, under föregivande att man vill förbättra den europeiska ekonomins konkurrenskraft.
EU fortsätter med sina påtryckningar för att den offentliga egendomen skall säljas ut, för att transportsektorn, postservicen och telekommunikationerna helt skall föras över till den privata sektorn.
Under föregivande att man vill öka sysselsättningen uppluckras arbetsvillkoren.
Samtidigt är socialförsäkringen hotad, och de breda folklagren döms till den nya fattigdomen eller till social utslagning.
Föredraganden medger själv att den intensifierade nyliberala monetaristiska politiken bär ansvaret för dagens dystra situation med hög arbetslöshet.
Resultatet av de ekonomiska reformerna blir för arbetstagarna en garanterad fattigdomsnivå och inte en garanterad minimistandardnivå.
Samtidigt för man fram uppfattningen att den moderna socialstaten bara behöver garantera folken ett visst minimum i form av allmosor.
Välståndet är naturligtvis avsett för storkapitalet, som blir alltmer ansvarslöst.
Det är motsägelsefullt, ironiskt och hycklande, det är provocerande för arbetstagarna, när man föreslår att arbetslösheten skall bekämpas genom stärkande av företagens konkurrenskraft, genom en minskning av lönekostnaderna, total flexibilitet och liberalisering av arbetsmarknaden, stöd till sysselsättning utanför den reguljära arbetsmarknaden.
De viktigaste inslagen i politiken borde vara stöd till den offentliga sektorn, stabil, stadigvarande och full sysselsättning, skyddande och förbättring av socialförsäkringssystemet och av det sociala skyddsnätet över huvud taget.
Vi vill ha en stabil ekonomisk utveckling, som bygger på stimulans av den inre efterfrågan och förbättring av arbetstagarnas köpkraft, en politik som satsar på de allra viktigaste områdena såsom uppbyggande och bibehållande av infrastruktur, utbildning, hälso- och sjukvård, forskning, en politik för ekonomisk utveckling som bidrar till ökad sysselsättning och skapandet av stabila arbetstillfällen.
Detta kommer på ett avgörande sätt att främja målet att åstadkomma full och stabil sysselsättning, förbättring av arbetstagarnas rättigheter och av sysselsättningens kvalitet, yrkesutbildningen och yrkesskickligheten, minskning av arbetstiden utan att lönerna sänks.
Av ovanstående skäl har KKE: s Europaparlamentariker röstat emot betänkandet.
