# ID: svediakorp-gov410416
# author: Martinez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 369
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Unionen förbrukar över fyra miljoner ton bomull.
Vi kan producera cirka 1,5 miljoner ton.
Alltså måste vi importera mellanskillnaden.
Av allt att döma är detta inget konstigt, eftersom vi när allt kommer omkring redan importerar bilar, frukt och grönsaker ...
Så varför inte bomull?
Men ingen skulle kunna föreställa sig att Europeiska unionen förhindrar bomullsproduktion, samtidigt som det råder brist på bomull.
Men så är det!
Kvoter och straffavgifter håller nere vår produktion kring cirka en miljon ton, i stället för de 1,5 miljoner ton vi har kapacitet för att producera.
Spanien och Grekland, med hundratals små jordbruk i Andalusien, Thrakien, Valencia hindras från att producera.
Än värre är att straffavgiften, de så kallade avgifterna för medansvar, ytterligare har höjts utöver den nu gällande avgiften på 50 procent av överskridandet av kvoten.
Och allt detta för att gynna Förenta staterna och Australien.
Den här gången handlar det inte längre, som när det gäller socker och ris, om att offra de våra för att hjälpa fattiga, exempelvis i Sudan, ett land som för övrigt utrotar den kristna befolkningen i söder.
Nej!
I fråga om bomull finns ingen som helst ursäkt.
Det finns ingen överproduktion som motiverar kvoterna, som när det gäller mjölk.
Det finns inget stöd till de fyrtioåtta minst utvecklade länderna som rättfärdigar våra uppoffringar.
Europa ställer upp hinder för sin egen produktion enbart för att gynna Förenta staterna och Australien.
Så var det redan med oljeväxter och proteingrödor, trots att vi behöver dem för att ersätta köttmjölet.
Så var det med mandeln från Kalifornien.
Och bananerna.
Till dessa kan vi nu lägga bomull.
Vad har vi då för nytta av försvarsgemenskapen, euron, den europeiska grundlagen och övriga fanfarer om hur mycket vi behöver Europa, om det är Europa som till och med förbjuder oss att blygsamt producera den bomull vi behöver, för att inte misshaga Förenta staterna, som vi dessutom ger rätt att dag som natt avlyssna oss med hjälp av nätverket Echelon.
