# ID: svediakorp-gov410352
# author: Busquin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,865
# sentences: 86
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, ärade ledamöter!
Allra först vill även jag sälla mig till dem som tackat Plooij-van Gorsel för hennes utmärkta betänkande.
Jag vill också säga att alla kontakter jag kan få med parlamentsledamöter som är djupt engagerade i denna fråga är mycket stimulerande för mig.
Genom sina bidrag och sin erfarenhet ger de mig råd som är till hjälp för att bygga detta europeiska område för forskningsverksamhet, som jag tror har ett brett stöd som ett nödvändigt politiskt mål för Europa.
Jag vill också tacka företrädarna från utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, Fraisse och McNally, för deras bidrag.
Det stöd Europaparlamentet kan ge detta europeiska område för forskningsverksamhet är givetvis avgörande för att föra processen framåt.
Principen om ett europeiskt område för forskningsverksamhet antogs vid toppmötet i Lissabon.
Den har blivit en politisk realitet.
Men för att förverkliga den är det sant att mycket återstår att göra, och det visar ni tydligt nog.
I det avseendet är parlamentets förslag en nyckelfaktor för att skapa en dynamik på europeisk nivå.
Vid toppmötet i Stockholm kommer vi för övrigt snart att få en rapport om hur tanken på ett europeiskt område för forskningsverksamhet framskrider.
Frågan står även på dagordningen för stats- och regeringschefernas möte i Stockholm, som en av de frågor som måste utvecklas just för att förverkliga idén om att göra Europa till en dynamisk ekonomi.
I anslutning till de olika aspekter som har lyfts fram i betänkandet från Plooij-van Gorsel och genom ledamöternas inlägg, skulle jag vilja göra några kommentarer som givetvis till stor del ligger i linje som vad som tidigare har sagts, men som kanske tillför några förtydliganden.
Det är helt uppenbart att det europeiska området för forskningsverksamhet dels kommer att byggas tack vare ramprogrammet, som är sådant att det kommer att underlätta detta europeiska område för forskningsverksamhet, men framför allt tack vare en öppen samordning mellan medlemsstaterna och aktörerna på forskningsområdet.
Ramprogrammet är ett instrument, men vi måste anpassa det så att det hjälper oss att strukturera det europeiska området för forskningsverksamhet.
Detta kommer ni att hitta i det nya ramprogrammet: inslag som väsentligen bidrar till att strukturera ett europeiskt område för forskningsverksamhet.
Behovet av att förbättra ramprogrammet framgick för övrigt mycket tydligt av den utvärderingsrapport efter fem år där behovet av ett sådant förfarande starkt betonades.
När det gäller den öppna samordningen håller jag med om att vår roll fortfarande behöver definieras och att kriterierna måste anpassas på ett tydligare sätt.
Vår roll är att underlätta och stimulera till en öppen samordning mellan medlemsstaterna.
Hur skall vi kunna främja och underlätta denna samordning?
Därför är detta självklart ett långsiktigt arbete, ett arbete som kommer att kräva ett partnerskap mellan kommissionen och medlemsstaterna, med stöd från Europaparlamentet och - Alyssandrakis - stöd från hela forskarsamfundet.
Detta är nämligen ett arbete som angår alla europeiska vetenskapsmän.
Det finns ingen skillnad.
Det finns förstås inslag av subsidiaritet, det finns forskning som sker i medlemsstaterna och det finns forskning med mervärde.
Därför är vi långt borta, på ljusårs avstånd, från den monopoltanke ni nyss anspelade på och som helt säkert inte är vad någon av ledamöterna i denna kammare har i tankarna.
Här måste vi anpassa nya arbetsmetoder och i det sammanhanget har somliga, exempelvis Fraisse och Desama, tagit upp problemet med förhållandet till utbildningen.
Frågan om förhållandet mellan vetenskap och utbildning är mycket relevant och kommer för övrigt att stå på dagordningen för mötet mellan utbildnings- och vetenskapsministrarna i Uppsala.
Den 2-3 mars kommer vi att hålla ett gemensamt möte i Sverige, ett informellt rådsmöte, med utbildnings- och vetenskapsministrarna på temat " Vetenskap, samhälle och utbildning om vetenskap " och vi kommer också att hålla en första diskussion om det kommande ramprogrammet med forskningsministrarna.
På tal om de nya instrumenten vill jag gratulera mig till ert stöd, och Vidal-Quadras Roca har särskilt väl framhållit hur viktiga dessa nya instrument är.
Det är också tack vare dessa som vi kommer att kunna öka effektiviteten och även, som Linkhor påpekade, förenkla förvaltningsförfarandena och följaktligen öka effektiviteten för att undvika dubbelarbete.
Det är alltså i denna anda som de instrument kommissionen föreslår har tagits fram.
Men jag förstår också er oro när det gäller behovet av att se till att dessa instrument erbjuder lika möjligheter för alla.
Det får inte bli så att instrumenten framstår som förbehållna en viss kategori, eller en viss grupp, och gå efter storlek, och det är därför i den andan vi måste definiera dessa nya instrument bättre.
När det gäller nätverken för spetsforskningscentra tror jag att detta helt klart är en avgörande fråga, men jag bedömer också att vi måste komma överens om definitionen av nätverk för spetsforskningscentra.
Det är också lämpligare att använda detta uttryck i stället för " mammutcentra ".
Det är inte fråga om " mammutcentra " för spetsforskning.
Det är fråga om nätverk av spetsforskningsresurser, enligt ämnes- och forskningsområde.
Målet är alltså att inrätta virtuella spetsforskningscentra som integrerar spetsforskningsresurser inom prioriterade områden.
Härav följer att detta förvisso inte är ett instrument bland andra för små och medelstora företag och de minst utvecklade länderna på forskningsområdet.
Det finns spetsforskningscentra i alla gemenskapens länder.
Kriteriet som vi skall diskutera för dessa centra lyder: var finns det europeiska mervärdet för projektet?
Detta är givetvis en av de frågor som kommer att ligga till grund för diskussionerna.
I förbifarten vill jag också säga till fru Plooij-van Gorsel att hon har helt rätt när det gäller kravet på infrastruktur.
Ni skall veta att vi redan, genom GEANT-projektet (Gigabit European Academic NeTwork), har försökt inrätta en infrastruktur och sammanjämka infrastrukturen i alla gemenskapens länder med en ambitionsnivå på 10 gigabit.
Men som ni framhåller måste vi komma upp i 100 gigabit, och det gör att stödet till samordningen av medlemsstaterna kommer att vara en prioritering i infrastrukturprogrammet, eftersom medlemsstaterna måste svara för insatsen på sitt eget territorium.
Den prioriteringen får vi tillfälle att diskutera i samband med det nya ramprogrammet.
Den variabla geometrin eller det så kallade närmare samarbetet är förstås en av de aspekter som väcker frågetecken, eftersom detta angavs i artikel 169 i fördraget och hittills aldrig har kunnat genomföras.
Därför pågår en mycket viktig diskussion om denna fråga, eftersom den handlar om effektiviteten, men även berör institutionerna.
Vi anser följaktligen att initiativet måste komma från medlemsstaterna.
Vi kan bara lägga fram förslag om unionens deltagande om det finns ett verkligt deltagande inom unionen.
Men jag delar er åsikt att detta instrument inte får diskriminera vissa medlemsstater och att parlamentet fullt ut måste medverka i de viktiga besluten inom detta område.
Vi kommer att få tillfälle att närmare diskutera detta inom ramen för behandlingen av förslaget till ramprogram.
Det kommer att bli en mycket viktig fråga under denna diskussion.
När det så gäller prioriteringar och kriterier tror jag att vi har skissat allmänna kriterier för att illustrera de prioriteringar jag nämnde som exempel.
Det är för övrigt prioriteringar som avspeglas i svaren från en stor rådfrågning bland samtliga aktörer inom forskningsområdet som vi under hela år 2000 har genomfört på Internet.
Det har skett en mycket omfattande rådfrågning inom forskarvärlden och industrivärlden om dessa frågor, via Internet.
Här är det tydligt att det finns tre stora ämnesområden som garanterat rymmer ett mervärde.
Det är allt som berör postgenomik, informationssamhället, där även Internetkostnaden ingår, som är en nödvändig faktor för demokratiseringen, och så har vi även problemet med nanoteknik för material, i avancerade processer.
Detta är tre viktiga frågor, utan att glömma bort frågorna om livsmedelssäkerhet, som givetvis är mycket aktuella idag i Europa, livskvalitet och hållbar utveckling.
Dessa frågor kommer för övrigt att tas upp i det meddelande som kommissionen räknar med att sammanställa som en förberedelse inför toppmötet i Göteborg.
En hållbar utveckling kommer där att tas upp som ett av de bärande tematiska områdena för forskning inom miljö-, energi- och transportområdena.
När det gäller små och medelstora företag gör ni självklart rätt i att framhålla deras betydelse.
Det hette att de måste få åtminstone 10 procent av anslagen från det femte ramprogrammet.
Nu verkar det som om vi rör oss mot ett ambitiösare mål: cirka 15 procent skulle kanske vara möjligt att försvara i nästa ramprogram.
Jag skall avsluta med att säga till herr Caudron att det europeiska mervärdet självklart är kärnpunkten.
Hur kan detta definieras?
Jag tror att definitionen måste utgå från forskningsprojekten.
Begreppet europeiskt mervärde är inte allmängiltigt.
Det måste definieras för varje forskningsområde, där man ser att man åtminstone måste hålla en europeisk nivå för att hävda sig i den internationella konkurrensen.
När det slutligen gäller kärnkraften, är det inget problem för mig - tvärtom - att parlamentet i stor utsträckning deltar i diskussionen.
Ni nämnde mötet om fusionskraften.
Jag vill påpeka att det alls inte var något formellt möte, utan bara en diskussionsrunda om ett dokument (som för övrigt fanns tillgängligt) som redovisade de fyra alternativ som finns när det gäller problemet med fusionskraften.
Jag tror inte att det går att undvika en debatt om denna fråga.
En sådan debatt har förresten redan ägt rum i samband med de tidigare diskussionerna om föregående ramprogram.
Personligen förordar jag en öppen diskussion om denna fråga, eftersom det handlar om ett grundläggande samhällsproblem och helt och hållet berättigade frågetecken.
Kvinnor och samhälle, ungdomar och samhälle, detta är givetvis temat för det forsatta arbetet i den Helsingforsgrupp som vi har inrättat när det gäller kvinnornas roll i vetenskapen, såväl inom offentlig som privat verksamhet.
Vi har givetvis även det internationella samarbetet.
Det finns den här dimensionen: Europas roll i världen i förhållande till forskningen, i förhållande till allvarliga sjukdomar som aids, tuberkulos och så vidare.
Vi har tillsammans med min kollega Nielson utarbetat ett meddelande om utveckling, som kommissionen kommer att behandla under nästa vecka.
Denna internationella dimension får inte glömmas bort i debatten.
Herr talman, ärade ledamöter!
Jag har kanske varit väldigt långrandig, men detta var ett tillfälle att redan nu få igång diskussionen om nästa ramprogram, som troligen kommer att antas under kommande veckor eller rentav i nästa vecka.
Det skulle ge mig tillfälle att komma hit om två veckor och redogöra ramprogrammets huvudlinjer, i förlängningen av betänkandet från Plooij.
Jag vill sluta med att återigen tacka henne, och även tacka parlamentsledamöterna för deras bidrag.
(Applåder)
