# ID: svediakorp-gov410336
# author: Plooij-van Gorsel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,120
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman, herr kommissionär och kolleger!
Aldrig tidigare har jag talat så länge i plenum.
Ni skulle kunna ta er en tupplur, för åtta minuter är en väldigt lång tid.
Herr kommissionär!
Det är nu nästan ett år sedan man under Europeiska rådet i Lissabon enades om att Europeiska unionen vill bli den mest konkurrenskraftiga kunskapsekonomin i världen, och en stor majoriteten av detta parlament ställde sig bakom denna målsättning.
Om Europeiska unionen vill uppnå den här målsättningen är det absolut nödvändigt att i större utsträckning investera i forskning, teknisk utveckling, innovation och undervisning, naturligtvis såväl i medlemsstaterna som från europeiskt håll.
Att skapa ett europeiskt område för forskningsverksamhet är därvid oumbärligt.
Den europeiska forskningen har svarat för goda prestationer, och även de ansträngningar som har gjorts av det europeiska näringslivet är imponerande och stod under den första hälften av nittiotalet för 33 procent av omsättningen.
De europeiska ramprogrammen för forskning och teknisk utveckling har utan tvekan också bidragit till detta.
I framtiden måste allt det som är positivt i ramprogrammen således bevaras, och detta måste också visa sig när förslagen till det sjätte ramprogrammet diskuteras.
Men för närvarande, kolleger, är det absolut inte tal om en enda europeisk forskningspolitik.
De förslag som kommissionär Busquin har lagt fram för att genomföra en sådan politik har fått ett positivt mottagande av utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, men på ett antal punkter har vi fortfarande en del kompletteringar och invändningar.
Det går att nå fram till ett effektivt område för forskningsverksamhet om man i högre grad samarbetar utifrån gemensamma målsättningar och om resurserna används flexibelt.
Bort med teknik-nationalismen.
Medlemsstaternas och unionens forskningspolitik förs nu vid sidan av varandra utan att de bildar en sammanhängande helhet.
Dessutom investerar vi betydligt mindre i forskning än Förenta staterna och Japan.
De här två faktorerna gör att Förenta staternas försprång bara ökat de senaste åren.
Även i mitt första betänkande om det europeiska området för forskningsverksamhet betonade jag teknik-nationalismen; den måste försvinna.
Mer samarbete mellan medlemsstaterna, forskare och forskargrupper, men också mellan företag, universitet och forskningsinstitut är nödvändigt.
Dessutom behövs en mer omfattande samordning på programnivå.
Det finns ett behov av nya europeiska samarbetsformer, nämligen ett samarbete på det mellanliggande planet, det vill säga mellan nationella forskningsinstitut liksom även mellan de organ som finansierar forskningen i medlemsstaterna.
Men, kolleger, samarbetet i Europa står och faller med en förstklassig infrastruktur.
Att utöka kapaciteten för det transeuropeiska höghastighetsnätverket för forskning från tio gigabits per sekund till 100 gigabits per sekund i framtiden är ett måste för att ett europeiskt område för forskningsverksamhet skall förverkligas och fungera optimalt.
Det är det enda sättet för att vi skall kunna få ett samarbete som det mellan centers of excellence.
Med SEAN-projektet, som utgår från en utökning på två gigabits per sekund per år, kommer den här målsättningen aldrig att uppnås.
Således uppmanar jag kommissionärerna Liikanen och Busquin att visa långt större ambitioner i det här avseendet.
Vid sidan av ett område för forskningsverksamhet behöver vi också ett europeiskt utrymme för undervisning, för en dynamisk kunskapsekonomi, som det talades så varmt för i Lissabon, kräver också en högkvalitativ undervisning på en likvärdig nivå i alla medlemsstater, men framför allt också rörlighet för forskare och studenter.
Därvid är det nödvändigt med en bättre samordning mellan universitetsutbildningar och även forskarutbildningen.
Jag skulle gärna vilja höra hur kommissionären ser på detta.
Herr talman!
En öm punkt för utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi utgör de avtal man kom fram till i Nice om flexibilitet, den varierande geometrin, eller samarbetet mellan ett begränsat antal medlemsstater på forskningsområdet.
Detta utgör en central del av kommissionär Busquins planer.
Utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi vill framföra största möjliga reservation beträffande det här samarbetet mellan medlemsstaterna, framför allt när det handlar om hur europeiska medel för forskning används.
Det är nämligen så att utskottet för forskning, det här parlamentet alltså, har medbeslutanderätt när det gäller forskningen på europeisk nivå.
Om nu ett samarbete mellan medlemsstaterna upprättas som medlemsstaterna själva finansierar, då är det inga som helst problem.
Men så snart europeiska pengar investeras i forskning som alltså endast gynnar ett par medlemsstater, då måste medbeslutanderätten ändå bibehållas.
Det är fastställt i fördraget.
Därför skulle jag gärna vilja se att de här planerna får en tydligare gestalt, även om vi absolut inte är emot mer samarbete - för av den anledningen har jag också sagt: bort med teknik-nationalism - men så snart europeiska pengar investeras förbehåller sig parlamentet rätten till medbeslutande.
En annan punkt är de små och medelstora företagens roll på forskningsområdet.
I det femte ramprogrammet har vi yrkat på att anslå minst 10 procent till små och medelstora företag inom de tematiska programmen.
Det har också lyckats.
Det har visat sig att mer pengar går till små och medelstora företag från det femte ramprogrammet.
I mitt betänkande för utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi har vi slagit fast att minst 10 procent på nytt måste anslås till små och medelstora företag.
Med tanke på den nuvarande användningen anser jag emellertid att vi kan vara lite mer ambitiösa, alltså föreslår jag att vi i det framtida ramprogrammet höjer detta till 15 procent, och i samband med det vill jag naturligtvis gärna höra hur ni ser på den saken.
En sista punkt, herr talman, och det är en punkt som det råder en hel del tvivel om här i parlamentet, nämligen fusionsforskningen.
I sig har parlamentet inte mycket att säga om den saken, förutom att vi måste tillhandahålla en budgetplan.
Vi har således förvånat oss över att ni har bett rådet om ett yttrande om vad som nu måste ske med fusionsforskningen innan ni själv har utarbetat ett meddelande, vilket rådet och parlamentet i vanliga fall får ta del av samtidigt.
Jag tycker att det förfaringssättet är en smula omvänt.
Vi hoppas således att ni även ber oss om ett yttrande rörande detta och självfallet också ger en rekommendation om den budgetplan som ni skulle föredra, men först måste vi godkänna den.
Egentligen begär vi alltså att i full utsträckning medverka till att fatta beslut om fusionsforskningen, liksom forskningens inriktning.
