# ID: svediakorp-gov410332
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,197
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(PT) Herr talman, ärade ledamöter!
För det första skulle jag vilja tacka ledamot Ozan Ceyhun för hans betänkande och om, såsom han själv gjorde, att människohandel, särskilt barn- och kvinnohandel, i sig själv är ett avskyvärt och alltmer oroväckande fenomen, för det är inte bara en invandringspolitisk fråga eller en säkerhetspolitisk fråga, utan det är huvudsakligen en fråga om kränkning av de mänskliga rättigheterna och människans värdighet.
I allmänhet smugglas tiotusentals människor årligen i exploateringssyfte.
Att detta ämne är viktigt betyder inte - och jag tycker att denna kritik är orättvis - att vi vid hanteringen av denna fråga är besatta av tanken på att bygga upp en fästning Europa.
Detta komplexa ämne som måste behandlas med försiktighet, står i dag högst upp på den internationella dagordningen, och jag är av uppfattningen att ämnet hade förtjänat ett globalt, brett samförstånd då FN i december förra året nådde ett godkännande av en konvention om internationell organiserad brottslighet, vilket inkluderar två tilläggsprotokoll, ett om olaglig införsel av invandrare - smuggling, på engelska - och ett specifikt om människohandel, (trafficking).
De två protokollen i fråga undertecknades av 81 stater vid en högnivåkonferens i Palermo i december förra året.
Bland FN-konventionens undertecknare finns Europeiska unionens alla medlemsstater och kommissionen.
Jag själv fick tillfälle att rikta en vädjan till både unionens medlemsstater och kandidatländerna om att de så fort som möjligt skulle ratificera denna FN-konvention, därför att den träder i kraft först när 40 länder har anslutit sig.
Europeiska unionen kan på så sätt ge en signal om sitt bidrag till en världsomfattande bekämpning av människohandel.
Ledamöterna minns säkert att Europeiska rådet i Feira kort efter tragedin i Dover i juni förra året, vädjade om åtgärder mot olaglig invandring och människohandel.
Frankrikes initiativ är på så sätt en del av detta engagemang och kommissionen erkänner gärna att det i princip förtjänar stöd.
Men låt oss klargöra vad debatten handlar om.
Jag har här i dag anklagats, kommissionen har anklagats, för att ägna för lite uppmärksamhet åt den olagliga invandringen, och dessutom anklagades den för att inte ägna tillräcklig uppmärksamhet åt skapandet av en invandringspolitik som går att förstå.
Ta inte illa upp om jag inte i detalj, klockan kvart över elva på kvällen, avvisar alla anklagelser och bara helt frankt säger att jag tycker kritiken mot kommissionen är ogrundad.
Till exempel finns det en säkerhetsaspekt i invandringspolitiken.
Den får inte vara dominerande eller unik, men vi kan inte bortse från att vi har ett allvarligt problem med människohandel som också kräver säkerhetsåtgärder.
Därför förvånar det mig - jag menar inte att jag är chockad, vilket är ett för starkt ord - men det förvånar mig att ledamoten Georges Berthu endast funnit ett stycke om olaglig invandring i ett meddelande från kommissionen som tar upp den legala invandringen och att han till exempel inte upptäckt att kommissionen lagt fram två förslag till rambeslut, ett för att beivra människohandel i sexuellt exploateringssyfte, nämligen förbud för barnpornografi på Internet, och att han inte sett att kommissionen lagt fram ett förslag till rambeslut för att bekämpa människohandel i ekonomiskt vinstsyfte, det vill säga för att tillhandahålla svart arbetskraft.
På samma sätt som kommissionen godtar att diskutera det franska initiativet, vilket är ett klart säkerhetsinriktat initiativ, har den redan i rådet diskuterat ett förslag till meddelande om ett europeiskt asylsystem, samt ett meddelande om legal invandring, det vill säga om rättigheter och skyldigheter för medborgare i tredje land som fått uppehållstillstånd i unionen.
Vi försöker skapa en balanserad politik.
Kammarens motsägelsefulla kritik visar att vi kanske inte nått dithän än, men ni kan inte få mig att tycka att kommissionen inte är på rätt väg.
Vad det gäller det franska förslaget har vi två viktiga skäl till att skilja oss från den föreslagna texten.
Det första är om den rättsliga grunden, och det är ingen liten fråga.
Vi anser att det franska initiativet, förutom referensen till försvårande omständigheter, helt och hållet måste grunda sig på den första pelarens rättsliga grund: EG-fördraget, artikel 63.3b.
Det framgår klart av denna artikel i fördraget att gemenskapen fått behörighet i frågor om olaglig invandring.
Och det är självklart att gemenskapen inte är straffrättsligt behörig per se.
Jag skulle hur som helst vilja påminna parlamentet om att det finns en rättspraxis vid EG-domstolen som anger att där fördragen tilldelar gemenskaperna befogenhet inom vissa behörighetsområden att reglera ett beteende för att uppnå ett gemenskapsmål, har de också befogenhet att besluta att om detta inte uppfylls skall sanktioneras på nationell nivå genom straffbeläggning.
Och det stämmer, som jag ser saken, väl överens med detta fall.
Vi har en andra fråga, som rör tillämpningsområdet för artikel 1a i förslaget till direktiv.
Så som det ser ut i dag, nu när jag står här och talar, innehåller inte detta stycke i det redigerade franska förslaget någon referens till vinstsyftet.
Kommissionen är beredd att studera detta problem, det vill säga om inte vinstsyftet tas med, men för detta krävs en undantagsklausul, som måste redigeras noggrant, för olaglig inresa, transport och bosättning som får stöd av humanitära skäl.
Bara på så sätt kan man tydligt skilja på vad som är humanitärt bistånd enligt internationella överenskommelser, särskilt när det gäller Genèvekonventionen, och det som är straffbar människohandel.
Jag skulle vilja avsluta, herr talman, med att säga att kommissionen tycker att vissa punkter måste läggas till det franska förslaget, till exempel att fastställa behöriga nationella organs skyldighet till administrativ samordning och samarbete, att skapa ett system av informationsutbyte mellan medlemsstaterna och införa skyldigheten för dem att vidta lämpliga åtgärder för att ge de olagliga invandrarna humanitär hjälp.
Låt mig göra en sista kommentar: Så som sades i slutsatserna i Tammerfors och i kommissionens resultattavla lade vi fram ett förslag till rambeslut om kampen mot människohandel och därför skulle vi vilja att det framgår klart tydligt i rådets, parlamentets och kommissionens gemensamma arbete att kommissionens två förslag till rambeslut inte ersätter utan kompletterar det franska initiativet.
Dessa rambeslut ingår i en mycket större fråga om bekämpning av den olagliga invandringen, som går via en aktiv politik om legal invandring, enligt meddelandet som kommissionen publicerade i november förra året, och naturligtvis också via annan kompletterande politik som kommissionen har för avsikt att föreslå rådet i maj, främst frågan om en återsändningspolitik och villkoren för att skicka tillbaka medborgare från tredje land till sina ursprungsländer.
Jag hoppas att slutsatserna från Europeiska rådets informella möte i Stockholm i förra veckan gör att vi vid Europeiska rådets möte i Laeken kan sammanfatta denna debatt om gemensam invandringspolitik och om ett europeiskt asylsystem som tar hänsyn till våra internationella skyldigheter och garanterar unionens medlemsstaters stabilitet och säkerhet.
