# ID: svediakorp-gov410324
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 621
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De båda initiativen av Republiken Frankrike i syfte att bättre definiera och stärka den straffrättsliga ramen gentemot de personer som hjälper utlänningar till olaglig inresa inom de europeiska ländernas territorium förefaller mig särskilt välkomna.
Den snabbtillväxande olagliga invandringen håller nämligen på att bli ett stort problem för våra länder.
En god indikator är ökningen av asylansökningar, som strängt taget har fördubblats på tre år i de främsta länderna i Europa, samtidigt som omkring tre fjärdedelar förkastas såsom ogrundade och för många underblåser antalet olagliga vistelser.
Europol uppskattar nu att 500 000 olagliga invandrare varje år kommer in i EU.
Detta tillflöde av utslagna personer lämpar sig för alla slags brott och exploateringar.
Enligt Förenta nationerna drivs i själva Europa en halv miljon människor från denna olagliga fiskdamm till slaveri, till stor del kvinnor och barn, som är offer för sexuellt och ekonomiskt utnyttjande.
Denna situation är en skam för Europa och jag måste säga att när jag läser kommissionens meddelande av den 22 november om gemenskapens invandringspolitik blir jag chockerad av att jag bara finner en liten punkt i det, och ändå ganska oklar, om den olagliga invandringen.
Jag är också chockerad över att se att det första konkreta förslaget som utformats av kommissionen i tillämpning av denna politik avser ett utkast till direktiv som är överdrivet tolerant, särskilt när det gäller återförening av familjer.
Än en gång får man intryck av att det finns ett gap mellan kommissionen och medlemsstaterna när det gäller angelägna frågor, vilket skapar verkliga konkreta problem.
Därför att efter det franska ordförandeskapet, som hade satt upp kampen mot olaglig invandring som en av sina prioriteringar, är det nu den brittiska premiärministern, Tony Blair, och hans italienska motsvarighet, Giuliano Amato, som larmar och begär en handlingsplan för att bekämpa denna olagliga trafik.
Därför är jag fullständigt överens med Kirkhope, när jag säger att ändringsförslagen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter, samt rättsliga och inrikes frågor är fullständigt olämpliga därför att de försvagar den franska texten.
Jag instämmer till fullo när jag också säger att dessa texter kommer i rätt ögonblick.
I motsats till påståendena i vissa ändringsförslag från utskottet behöver man inte invänta en allmän invandringspolitik för att omedelbart vidta åtgärder på det särskilda området för olaglig invandring.
Dessa åtgärder är brådskande och de tränger sig på av sig själva.
Det är för övrigt Amsterdamfördraget som tvingar oss till det, därför att det anges i artikel 63.3 i fördraget att vi i första hand inom fem år efter dess ikraftträdande skall vidta åtgärder mot, jag citerar " Olaglig invandring och olaglig bosättning, inbegripet återsändande av olagliga invandrare ".
Republiken Frankrikes initiativ om olaglig invandring måste således antas, genomföras och stärkas.
Vi måste, i förbigående sagt, glädja oss åt artikel 67.1 i Amsterdamfördraget i vilket man varit klok nog att mitt bland mer olyckliga bestämmelser behålla medlemsstaternas rätt att ta initiativ parallellt med kommissionen, till och med inom den del av invandringspolitiken som införlivades i gemenskapens befogenheter.
Denna ovanliga sammanställning, som visar sig vara mycket gynnsam i förekommande fall, skulle tyvärr kunna vara bara provisorisk, eftersom den endast avser en övergångsperiod på fem år efter fördragets ikraftträdande.
Den går således ut den 30 april 2004.
Men just i början av 2004 skall en regeringskonferens hållas som i synnerhet bör granska behörighetsfördelningen mellan EU och medlemsstaterna.
Jag tror att en förlängning och utvidgning av staternas rätt till initiativ skulle vara ett bra förslag att skriva in på föredragningslistan.
