# ID: svediakorp-gov410323
# author: Cappato (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 885
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Ledamöterna på Lista Bonino kommer att rösta emot rådets förslag till initiativ och därmed, trots att vi röstar för vissa förslag till förbättringar som lagts fram av föredraganden, så kommer vi också att rösta mot betänkandet i dess helhet.
Varför?
Det första är ett grundläggande motiv, som gäller detta och alla andra initiativ som rör unionens straffrättsliga ramverk.
Som europeisk federalist, dvs. inte som euroskeptiker, betraktar jag det som monstruöst att man antar och tillämpar lagar när det gäller straffrätten utan något som helst godkännande från ett parlament som är legitimt och valt i laglig ordning, och som därmed har legitim rätt att göra det; när det gäller detta och andra ämnen finner jag den väg som Europeiska unionen går monstruös.
I fråga om straffrätten kan man inte undandra sig en parlamentarisk debatt: just på grund av ämnets känsliga natur kan man inte undandra sig de allmänna synpunkter som gäller samhället, risker, vikter och motvikter, grundorsaker, ekonomiska och sociala orsaker.
Det enda spår där den europeiska integrationen tuffar på snabbt är repressionsspåret, för det är enkelt att ta sig fram där.
Besluten förbereds av grupper av tjänstemän på inrikes- och justitiedepartementen, vilkas enda mål är att öka effektiviteten i de repressiva mekanismerna, utan någon som helst annan synpunkt - det är inte deras fel, det är deras yrke, deras professionalism - utan någon som helst tanke på frågor som rör ekonomi, arbete, internationell politik, utveckling.
På repressionsspåret rusar vi fram medan Europaparlamentet, Europeiska unionen, Europeiska kommissionen och rådet inte kommer ur fläcken på de andra spåren, de som handlar om garanterad asylrätt och garanterad rätt till skydd.
Detta är därför det första skälet till att vi inte kan acceptera rådets förslag, liksom vi inte kan acceptera ett betänkande som inte förkastar de förslagen tydligt och i deras helhet eftersom, även i denna fråga, Europaparlamentet - som vanligt - tillfrågas utan att ha någon verklig egen makt.
När det gäller själva sakfrågan - detta har sagts av Boumediene-Thiery och Frahm - så är det en illusion att bortse ifrån det faktum att en förstärkning av förbudstänkandet när det gäller invandringen inte skulle producera annat än en ökning av den olagliga invandringen, de illegala krafter som vi skakas av.
Våra gränser drabbas av en illegalitet som våra förbudslagar skapat: detta är vad som verkligen sker.
Vi skall inte inbilla oss att vi skall kunna lösa ett problem genom att, lite grand här och lite grand där och utan någon demokratisk rådfrågning, skärpa straffen för de personer som transporterar de olagliga invandrarna.
Om möjligt - men låt oss hopas att det inte blir resultat - så lyckas vi bara förvärra situationen.
Samtidigt tar man inte tag i de ekonomiska grundorsakerna.
I Europeiska kommissionen lades det fram ett modigt förslag av kommissionär Lamy om en unilateral avreglering av importen från de fattigaste länderna: detta är ett sätt att attackera grundorsakerna utan att komma med välgörenhet, bidrag och hjälp, utan i stället öppna våra marknader för basala jordbruks- och hantverksprodukter.
Everything but arms, så heter förslaget, som har torpederats av olika påtryckningsgrupper inom Europeiska unionen och därför blir invandringstrycket hela tiden hårdare.
Lamys förslag går med andra ord i kvav och samtidigt inbillar man sig att man skall kunna lösa problemet genom att med någon månad skärpa straffet för den som utöver ett yrke som vi har gett dem i present, för vinster som vi, med våra lagar, gör möjliga.
Man skall inte inbilla sig - jag säger detta till Ceyhun och mina kolleger på vänsterkanten - att den partiella förbättringen - tack vare vissa ändringsförslag - av denna repressiva ram i grunden skulle kunna förända situationen.
Vi tror inte att skillnaden, som vi trots allt stöder som det mindre av två onda ting, mellan en invandring som ger ekonomiska vinster och invandring av humanitära skäl, löser problemet, för det är just ni inom vänstern som lär oss detta, när ni lär oss att det är de ekonomiska faktorerna som ligger till grund för invandringen.
Men hur kan ni påstå att de ekonomiska orsakerna är grundläggande och samtidigt inta en oresonlig attityd när det gäller entreprenörer och de som profiterar på den olagliga invandringen?
Förbudstänkandet gäller inte enbart invandringen utan också arbetsmarknaden, de nya arbetsformerna, deltidsarbetet, begränsad anställningstid, tidsbegränsade avtal, säsongsavtal, och det är en förbudslinje som vänstern, även fackförbunden, bär i stort sett hela ansvaret för i Europa.
Vi tänker därför inte skaffa oss ett gott samvete genom att attackera entreprenörerna och de som utnyttjar arbetskraften, för, i deras ögon som utnyttjas, som döms till döden i sitt land på grund av hunger eller absolut brist på försörjningsmöjligheter, är förmodligen den europeiske entreprenören - exploatören enda möjligheten till räddning för dem själva och för deras familjer.
Jag avslutar med andra ord, herr talman, med att bekräfta den negativa rösten från de radikala ledamöterna på Lista Bonino.
