# ID: svediakorp-gov410191
# author: Van Lancker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 586
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, bästa kolleger!
Jag vill börja med att säga att jag visst kan förstå många av mina kollegers, även på PPE-bänken, ilska och till och med frustrationer och att jag dessutom delar dessa, herr rådsordförande.
I flera år har vi samarbetat för att få loss frågan om fri rörlighet och alltså även om gränsarbetare.
Det är en regelrätt skandal att Europeiska kommissionens förslag om samordning och utvidgning efter alla dessa år ligger kvar på rådets bord, herr rådsordförande!
Ärligt talat, minister Danielsson, hade jag av hela mitt hjärta hoppats att ni här å det svenska ordförandeskapets vägnar skulle ha visat ett mycket starkt engagemang för att äntligen ta ett avgörande språng och åtminstone ge oss en tidsplan för när ett beslut skall fattas om den här viktiga förordningen.
Jag vet nämligen att det belgiska ordförandeskapet är berett att komma fram till en politisk överenskommelse om innehållet i det här ärendet och om tidsplanen.
Herr Danielsson, jag tror att vi behöver det, men för det behöver vi naturligtvis också ett starkt svenskt engagemang.
Även vår partigrupp anser att trycket måste öka.
Vår grupp anser däremot inte att den årliga tekniska anpassningen, herr Pronk, är den rätta strategin för att nå dit.
Det för frågan om gränsarbetarna inte en millimeter framåt, inte ens med parlamentets medbeslutande.
Det vet ni bara allt för väl.
Tvärtom, flera mycket nödvändiga anpassningar som också är viktiga, till exempel för belgiska gränsarbetare som borde ha rätt till fransk kompletterande pension, herr Pronk, äventyras i det här ärendet.
Jag tycker det är bäst om vi fortsätter att dra åt samma håll i de här frågorna och att vi inte får använda det här direktivet för någon billig partipolitisk profilering på gränsarbetarnas bekostnad.
Därför följer vi inte den här strategin.
Hur som helst så anser jag, herr rådsordförande, att det belgiska ordförandeskapet och det svenska ordförandeskapet snabbt måste se till att det sker ett genombrott i den här frågan.
De avslutande diskussionerna i rådet borde förresten kunna sammanfalla med planerna på den konferens om gränsarbete som Europeiska kommissionen utlovat.
Jag hoppas att det här åtminstone skall övertala de ovilliga medlemsstaterna och att vi i slutet av det här året äntligen skall få klarhet i det här ärendet.
Bästa kolleger!
Jag är övertygad om att vi inte gör det här i spridd slagordning, det här är ju inte alls bra gentemot rådet.
Det som oroar mig mest, herr rådsordförande, är att rådet tydligen föresatt sig att inte utvidga förordningen om social trygghet till att även gälla arbetstagare från tredje land.
Det är i alla fall mina slutsatser av hela dispyten kring den rättsliga grunden.
Jag skall ärligt säga er - jag upprepar igen det som Rocard har sagt - att det här går tvärt emot slutsatserna från Tammerfors, där det beslutades att personer från tredje land måste få en jämlik behandling och det är tydligt att parlamentet inte kommer att acceptera den här oacceptabla diskrimineringen.
Men om jag får ställa en fråga till er: jag skulle gärna vilja veta hur Sverige, inte bara som ordförandeland utan även som medlemsstat i Europeiska unionen, vill få loss den här frågan och hur ni ställer er till en utvidgning till personer från tredje land.
(Applåder)
