# ID: svediakorp-gov410184
# author: Oomen-Ruijten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 651
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det ärende som vi skall behandla i dag splittrar kammaren och framkallar känslor, säkert även hos föredraganden, även om hon framför dem underkylda.
Känslor även hos mina kolleger i den socialdemokratiska partigruppen där jag normalt mycket snabbt kommer överens med när jag talar om gränsarbete.
Jag undrar därför också om det är frågan om rädsla för att trampa de egna socialministrarna på tårna eller är det, fru Lambert, en välmenad skillnad i politisk strategi?
Varje år får vi från det behöriga utskottet ett betänkande om förordning nr 1408, i vilken ett försök görs att samordna den sociala tryggheten för gränsarbetare, med ändringsförslag för att aktualisera den förordningen.
I flera år har vi i Europaparlamentet tagit tag i den här saken för att införa även mer långtgående önskningar utan att kammaren blir splittrat i den frågan.
Tyvärr, herr talman, alla resolutioner till trots så har ministerrådet aldrig gjort sig besväret att ens ta sig en titt på det som parlamentet föreslagit.
I den här klagosången måste jag i dag även ta upp Europeiska kommissionen.
Redan 1998 lade nämligen kommissionen, som ju initierar lagstiftningen och bevakar EU-fördraget, fram ett prima förslag om modernisering, anpassning och utvidgning av förordningen.
Tyvärr spelar dock rådet samma spel med kommissionen.
Kommissionens förslag diskuterades och diskuteras, det har debatterats, men ett konkret resultat låter nu även för Europeiska kommissionen vänta på sig.
Är det, frågar jag kommissionär Solbes Mira, inget skäl till att spela med på vår sida och inte tålmodigt vänta tills rådet i sin stora klokhet beslutar något?
Jag har också lyssnat mycket noga till ordförande Rocard, som jag hyser stor uppskattning för.
Jag har lyssnat till den eldiga plädering som han hållit för rådet om att erkänna Europaparlamentets rättigheter och låta parlamentet spela sin roll.
Jag behöver ingen plädering för det.
Europaparlamentet har en roll att spela i det här förfarandet.
Vi är också en lagstiftande församling, herr talman, den funktionen har vi alltså.
Får jag också säga att jag är otroligt besviken över det som minister Danielsson nyss sade?
Han gav inte något som helst svar på det som ordförande Rocard har sagt.
Inget svar alls!
Ja, de diskuterar, de vill ha en anpassning, de vill ha utvidgning.
Hur, varför, enligt vilken tidsplan, ingen enda reaktion?
Då undrar jag om vi här i kammaren inte ens får räkna med det och jag undrar alltså om vi, till förmån för alla de människor som varje dag konfronteras med de här pendlarproblemen, om vi, kommissionen och parlamentet, nu inte borde utnyttja våra befogenheter och förhandla med rådet för att se vad vi kan göra med de förslag som vi lagt fram.
Och, fru Lambert, det är ingenting, ingenting konstigt med det.
Om pension kommer kommissionen med ett förslag igen.
Om arbetslösheten, om sjukkostnader, herr talman, det finns fastställt i förslag som Europeiska kommissionen lagt fram även på uppmaning av parlamentet.
Det är det alltså inget konstigt med, fru Lambert!
Om ni nu ser på er egen dossier så borde ni inse att det är bättre att spela med på vår sida och se till att vi kan inleda förhandlingar med rådet.
Jag var egentligen beredd att i morgon säga till min partigrupp att vi hade fått så fina löften men det har inte hänt någonting och det är för mig skäl nog att ännu en gång komma med en genomgripande uppmaning till var och en: låt oss se till att vi nu kan förhandla med rådet och jag hoppas att parlamentets yrkande även erkänns i kommissionens svar en gång.
