# ID: svediakorp-gov410183
# author: Lambert (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 854
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag måste säga att jag är något upprörd över bristen på reaktion på en eller två av sakfrågorna här, men jag skall komma till dem om ett ögonblick.
Mitt betänkande behandlar denna förordning och, som har sagts, det gäller en nyckelmekanism för genomförandet av Europeiska unionens målsättning om fri rörlighet för människor genom att det samordnar de sociala trygghetssystemen.
Det strävar verkligen inte efter att harmonisera dem.
Det finns tre aspekter på dagens debatt.
Vi har redan hört om medborgare från tredje land och den rättsliga grund som bör gälla för att de skall omfattas av förordningen; de relativa otillräckliga framstegen med att inbegripa anslutningsländer i samordningsprocessen; och uppdateringen av förordningen i mitt betänkande för att få den mer i linje med de förändringar som skett i de sociala trygghetssystemen i vissa medlemsstater.
Jag skall tala mer om det men beröra de två andra frågorna likaså.
Som man har påpekat är en avgörande faktor som understryker alla dessa element att göra snabba och positiva framsteg om kommissionens förslag om förenkling och aktualisering av hela förordning nr 1408 / 71.
Det är viktigt för rådet att förstå att det i parlamentet finns samsyn om detta och vi är fast beslutna i den frågan, vilka meningsskiljaktigheter som än kanske framkommer på annat håll om den rätta strategin.
Vi har väntat på ett positivt svar från rådet om farten i den hela reformen.
Punkt 4 i resolutionen, som lagts fram av fyra politiska grupper, klargör att parlamentet inte längre är beredd att fortsätta med styckevisa ändringsförslag och tekniska ändringar - av vilka mitt betänkande är det senaste och vi tror det sista exemplet.
Vi måste nu så snart som möjligt få de övergripande integrerade ändringar som behövs för att lösa huvuddelen av de problem som för närvarande uppstår på grund av denna förordning.
Det är skälet till att de ändringsförslag som lagts fram och fått stöd av utskottet är tekniska.
Vi föredrar generellt att inte godkänna ändringsförslag som gäller förordningens räckvidd, förmåner som omfattas, förändringar inom den behöriga myndigheten och så vidare.
Vår målsättning är att behandla detta betänkande mycket snabbt så att rådet inte hittar någon ursäkt för att inte ha agerat snabbt med beslut om sin utgångsdebatt om generell förenkling - återigen en fråga som togs upp i den gemensamma resolutionen.
Det är också mitt huvudsakliga skäl till att inte godkänna de ändringsförslag som lagts fram av PPE, även om även jag har svårighet med innehållet i en eller två av dem.
Ändringsförslag 8 till exempel behandlar tjänstepensioner som inte är statliga förmåner och därför för närvarande faller utanför förordningens räckvidd.
Jag anser också att ändringsförslag 10 kan vara bakåtverkande i några medlemsstater, eftersom det där föreslås ett generellt villkor som styr beviljandet av arbetslöshetsstöd.
Jag godtar att vissa av de framlagda ändringsförslagen berör några viktiga frågor och parlamentet godkände dem i sin omröstning om betänkandet om gränsarbetare förra månaden - återigen, så som erinrats i den gemensamma resolutionen.
Sådana arbetstagare är naturligtvis en fråga för anslutningsländer.
Vi är medvetna om att fri rörlighet både till och från dessa länder i viss mån beror på hur man lyckas samordna de sociala trygghetssystemen.
I mycket av debatten om fri rörlighet tenderar man att glömma det faktum att människor från nuvarande medlemsstater önskar att arbeta och etablera sig i anslutningsländerna och därav vårt intresse av status i de förhandlingarna.
Personligen stöder jag starkt kommissionens förslag att innefatta medborgare i tredje land i förordningen och att göra det på den rättsliga grund som den har föreslagit.
Parlamentet bör involveras i ett medbeslutande om denna fråga, liksom den är nu i frågor som gäller samordning av social trygghet i allmänhet.
Innefattandet av medborgare i tredje land verkar för mig vara ett erkännande av principen om lika behandling av dem som bidrar till unionens ekonomiska och sociala liv.
I den gemensamma resolutionen påminns om toppmötet i Tammerfors där medlemsstaternas regeringar fastslog att rättslig status för medborgare i tredje land skall vara ungefär samma som gäller för medlemsstaters medborgare.
Jag deltog i en EU-konferens om gästarbetare som företrädare för utskottet för sysselsättning och socialfrågor strax efter det uttalandet gjordes.
Det var välkommet som en stark indikation på unionens önskan att vara emot diskriminering i sina åtgärder.
Jag beklagar att rådet inte ännu kan godkänna den föreslagna rättsliga grunden och leva upp till de förhoppningar som det har väckt i EU: s så kallade " 16: e medlemsstat " av medborgare i tredje land och bland dem av oss som önskar se dem behandlade rättvist och likvärdigt.
Sammanfattningsvis skulle jag vilja uppmana parlamentet att komma till ett snabbt beslut om mitt betänkande, så att vi kan rikta hela vår uppmärksamhet mot den välbehövliga förenklingen och aktualiseringen av hela förordning nr 1408 / 71 för att göra den mer fullständig och verkningsfull för alla dem som omfattas av ett socialförsäkringssystem.
