# ID: svediakorp-gov410181
# author: Rocard (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 975
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När utskottet för sysselsättning och socialfrågor beslutade att ställa denna fråga till rådet, ville det inrikta sig på två särskilda punkter, som för övrigt har samband med varandra: fri rörlighet för medborgare från tredje land till följd av besluten i Europeiska rådet i Tammerfors, å ena sidan, och den tänkbara rättsliga grunden i det avseendet, å andra sidan.
Vid den tidpunkten var naturligtvis våra frågor också anknutna till förberedelsearbetet inför toppmötet i Nice, eftersom vi hoppades få upplysningar som främjar socialpolitik och fri rörlighet.
Därefter, i synnerhet under perioden som föregick det ovannämnda Europeiska rådet, fick utskottet för sysselsättning och socialfrågor tillfälle att undersöka frågan om fri rörlighet på ett mer allmänt sätt.
Denna mer allmänna diskussion har varit nyttig för oss: Innan vi utvidgar den fria rörligheten till medborgare i tredje land, måste vi givetvis säkerställa att den fungerar utmärkt för unionens medborgare.
Vi tvingades emellertid att med oro notera att förordning nr 1408 / 71 var allt sämre anpassad och att dess modernisering och förenkling sköts upp från månad till månad.
Denna situation är allvarlig eftersom den fria rörligheten just är en av de grundläggande principerna i Europeiska unionen.
Det är den som gör det möjligt för unionens medborgare att fritt röra sig, etablera sig och arbeta utan hinder.
Därför är förordning nr 1408 / 71 - som kom till för att samordna de europeiska sociala trygghetssystemen - en av huvudhandlingarna i medborgarnas Europa och varje hinder eller försening som påverkar dess modernisering är allvarlig.
Herr talman!
Låt mig således ta upp dessa tre faktorer en efter en.
Låt oss i första hand gå tillbaka till vår frågas text.
I första hand, när det gäller utvidgningen av förordning nr 1408 / 71 till medborgare från tredje land, vad skall vi notera?
Vi måste notera att hittills återspeglar inte alltid rådets verksamhet eller snarare återspeglar den fortfarande inte - det är inte samma nyans - den politiska vilja som uttrycktes av Europeiska rådet i Tammerfors den 15-16 oktober 1999 att i unionen upprätta, jag citerar rådets handlingar, " ett område för frihet, säkerhet och rättvisa, ett område där den rättsliga statusen för medborgare från tredje land som är lagligt bosatta i en medlemsstat bör närmas till den status som medborgare från medlemsstaterna åtnjuter ".
Jag vill påminna om det, parlamentet uttalade sig emellertid redan i den riktningen i oktober 1998, eftersom det förslag som då lades fram av kommissionen antogs utan ändringsförslag av parlamentet.
Med andra ord, kommissionen tog initiativet, parlamentet stödde förslaget i en klart uttryckt omröstning och Europeiska rådet fastslog på högsta nivå denna inriktning ett år senare i Tammerfors.
Rådet har emellertid ännu inte antagit någon gemensam ståndpunkt år 2001 för att ge oss möjlighet att fortsätta förfarandet.
Av vilken orsak har vi fått denna oacceptabla försening och detta förnekande av stats- och regeringschefernas politiska vilja, medan de tre institutionerna för en gångs skull är fullständigt överens, vilket inte alltid är fallet?
Det förefaller att det är frågan om textens rättsliga grund som rådet anför som invändning mot Europaparlamentets och kommissionens ståndpunkt.
Men låt mig formulera denna rättsliga tvist i termer som är förståeliga för den stora allmänheten.
Vad vill rådet uppnå genom att invända mot denna rättsliga grund?
Det vill avlägsna Europaparlamentet från medbeslutandeförfarandet (ni kan säga oss att rådet skulle kunna det).
Det är det som står på spel.
Se så, inga huvudskakningar!
Ni förvägrar oss medbeslutande.
Det är inte bara en fråga som i sträng mening rör Europaparlamentets roll.
Det handlar nämligen om en direkt politisk och medborgerlig fråga.
Utvidgningen av förordning nr 1408 / 71 till medborgare från tredje land är nämligen en så känslig fråga att EU-medborgarna måste vara fullständigt anslutna till den genom Europaparlamentet som företräder dem.
Därför kan inte utskottet för sysselsättning och socialfrågor godkänna en hänvisning till andra rättsliga grunder än de grunder som avses i kommissionens förslag och vill påminna om att förordning nr 1408 / 71 bara kan ändras genom medbeslutandeförfarandet.
Herr tjänstgörande rådsordförande!
Det vi opponerar oss mot när det gäller rådets arbete är i verkligheten en och samma sak, vare sig det handlar om gemenskapens medborgare eller medborgare från tredje land.
I det ena eller andra fallet är det rådets långsamma arbete som låser utvecklingen av fri rörlighet.
Rådet kan inte fly från sitt ansvar.
Det måste tillämpa Europeiska rådets beslut och tillämpa dem med fullständig öppenhet inför den allmänna opinionen och med fullständig respekt för demokratiska regler och parlamentets roll.
Herr talman!
Att inte följa denna väg skulle otvivelaktigt leda till att de europeiska ledamöterna - med stöd av den allmänna opinionen, det tvivlar vi inte på - reagerar kraftigt mot bevarandet av dessa hinder för fri rörlighet.
Jag vill tillägga att min protest naturligtvis inte är riktad till det svenska ordförandeskapet som sådant, utan till rådet.
Jag tror till och med att det svenska ordförandeskapet genom sina traditioner i hög grad skulle kunna bidra till att lösa problemet.
Jag skulle slutligen vilja avsluta med en sista fråga som rör EU: s närmaste framtid, det vill säga utvidgningen.
Utskottet för sysselsättning och socialfrågor anser det absolut nödvändigt att de länder som är berörda av den kommande utvidgningen skall informeras om de olika oavgjorda förslagen i fråga om reformen av den berörda artikeln i förordning 1408 / 71.
Frågan om fri rörlighet är en av de känsliga punkterna i anslutningsförhandlingarna, det vet man mycket väl.
Vilka projekt har rådet i det avseendet?
