# ID: svediakorp-gov410178
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,696
# sentences: 69
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag vill börja med att tacka föredragandena och alla talare för era inlägg i debatten.
Jag skall försöka ge några kommentarer.
Debatten har präglats av många idéer, den har varit nyanserad och många olika aspekter har tagits upp.
Jag vill börja med att lyfta fram en fråga som jag anser är viktig, nämligen att målen från Lissabon inte har ändrats med full sysselsättning och en modernisering av vårt samhälle och, ej att förglömma, respekten för vårt sociala system och en stark sammanhållning.
När vi tittar på arbetslöshetssiffrorna ser vi tydligt vilka mål som har uppnåtts.
Vi kan tala om offentliga investeringar som vissa av er har gjort.
Det viktiga för oss är emellertid den globala strategin.
När vi analyserar den globala strategin, och det motsvarar innehållet i rapporten med sammanfattning, framhävs behovet av att samtidigt göra framsteg på de olika områdena för att uppfylla de mål som vi fastslog i Lissabon.
De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken år 2000 innebär till exempel avgörande förändringar av den historiska strukturen för att på de olika politikområdena införa de åtgärder som följer av den strategi som antogs i Lissabon.
I Lissabon utgick man från den tanken som alla, eller många av er, har betonat på ett samhälle med en dynamisk och sammanhållen ekonomi som jag just nämnde.
Det innebär framsteg på områden som innovation, praktisk och teoretisk utbildning och även ändamålsenliga bestämmelser och givetvis hela det sociala trygghetssystemet.
Varken dessa instrument eller politikområden fungerar separat: det finns ett inbördes samband mellan dem alla.
Det handlar inte om en balans mellan de olika politikområdena utan snarare om en synergi mellan olika politikområden som i slutändan bör leda till att vi uppnår de resultat vi eftersträvar.
När vi analyserar betänkandet framgår det tydligt att vi har gjort framsteg sedan dess.
Jag anser inte att vi bör vara så negativa som vissa av er är när ni säger att " inget har uträttats ".
Jag anser att mycket har uträttats, både när det gäller avregleringar och ekonomiska resultat.
Det är sant att det inte är mycket annat som har uträttats och därför fastställer vi i vår rapport vissa prioriteringar som vi anser är viktiga för den närmaste framtiden.
Det finns en annan fråga jag tycker är intressant.
Den har uppkommit under debattens gång och i synnerhet i morse, och det är indikatorernas roll i förhållande till de mål vi eftersträvar.
Indikatorerna bör inte betraktas som ett slags inventarium, som ståndpunkter på konkreta politikområden.
Indikatorerna är inga mål i sig, de är instrument som skall leda till att vi gör framsteg och tolkar verkligheten på ett mer globalt och korrekt sätt.
I motsats till vad somliga av er har sagt är det viktigt att vi har indikatorer som i sig kan visa oss den aktuella verkligheten.
Jämförelser med andra modeller är utan tvivel användbara.
Det råder ingen tvekan om att en jämförelse av till exempel vissa nivåer av teknisk genomslagskraft i Europeiska unionen och Förenta staterna ger oss ett mått på var vi befinner oss i förhållande till det mest utvecklade landet på området.
Att endast göra jämförelser på vissa områden och inte av hela modellen mellan de båda ekonomierna kan leda till tolkningar som inte alltid är korrekta.
Hur som helst, när vi talar om jämförande indikatorer finns det alltid svårigheter och det är att vi många gånger inte förfogar över indikatorer som är tillräckligt homogena för att de förhållanden vi jämför skall kunna bedömas med hjälp av dessa siffror.
Ni diskuterade också i förmiddags om antalet indikatorer är för högt.
En minskning av antalet skulle visserligen göra betänkandet mer konkret.
Det skulle ge tydligare och mer direkta budskap i allmänhetens ögon.
Samtidigt skulle färre indikatorer göra det svårare att tolka den verklighet vi vill undersöka.
Förekomsten av 28 indikatorer som klassificerats i de fyra främsta målen från Lissabon betraktar vi som det nödvändiga minimiantalet för att ta reda på var vi för närvarande står.
Vi uppfattar dem emellertid, som jag tidigare sade, som ett arbetsinstrument.
Det är inte ett instrument som till varje pris måste vara varaktigt eftersom verkligheten, och en ökad kunskap om denna, kommer att kräva att vi regelbundet granskar dessa indikatorer och eventuellt byter ut vissa av dem under den process som inleddes i Lissabon.
En fråga jag finner intressant och som vissa av er har tagit upp är huruvida en större medverkan från parlamentets sida är möjlig i denna debatt via ett institutionellt avtal.
Jag anser att vi nu förfogar över tillräckligt många instrument, åtminstone för förbindelserna mellan kommissionen och parlamentet, för att kunna fortsätta vårt gemensamma arbete.
Hur som helst borde det institutionella avtalet även innefatta rådet.
En sak vill jag gärna framhålla: medverkan såväl från parlamentets som från allmänhetens sida i den europeiska debatten är alltid möjlig.
Kommissionen har till exempel tagit initiativ till de ekonomiska utfrågningarna som hålls en gång om året och vars huvudsakliga syfte är att analysera den europeiska ekonomiska situationen, i en global värld och som en jämförelse med situationen i våra referensländer.
Det är en fråga som alltid står öppen gentemot parlamentet och vi förväntar oss att ni samarbetar i år på samma sätt som förra året.
En annan fråga jag finner intressant är det område som rapporten med sammanfattning täcker.
Jag har upptäckt minst två påpekanden som jag finner intressanta: Varför talar vi inte om en hållbar utveckling?
Vad händer med utvidgningen av Europeiska unionen?
Skulle det inte vara lämpligt att behandla dessa två frågor?
En hållbar utveckling kommer att bli målsättningen i Göteborg; därför finns det endast ett tydligt påpekande i det aktuella betänkandet som anger att de ekonomiska och sociala aspekterna från Lissabon måste kompletteras med en integrering av miljöaspekten, som kommer att bidra till Europeiska unionens strategi för en hållbar utveckling.
Det handlar således om möjligheter efter Göteborg som utan tvekan kommer att ta sig uttryck i de framtida debatterna.
Ett annat problem är problemet med utvidgningen som det också finns en tydlig hänvisning till: Europeiska unionens ekonomi bör inte bara beakta denna viktiga faktor utan hela vår planering bör ske utifrån tanken på att unionen kommer att utvidgas ganska snart.
Europeiska unionen bör använda denna faktor som en referens, men även kandidatländerna bör införlivas i Lissabonstrategin och i möjligaste mån anta dessa mål.
Denna text finns med i vår sammanfattande rapport, i praktiskt taget samma ordalag som dessa.
När vi talar om Lissabon talar vi även om den nya samordningsmetoden, metoden för en öppen samordning.
Det är en intressant metod som gör det möjligt att finna positiva tillvägagångssätt och successivt utveckla ett gemensamt koncept för frågor av intresse: metoden bör emellertid inte ersätta de redan befintliga gemenskapsinstrumenten av normativ eller nästan normativ karaktär, eller de riktlinjer som redan finns på områden som den politiska ekonomin eller sysselsättningen.
En fråga som jag vill lyfta fram är frågan om strukturreformerna.
Vi kommer garanterat att ta fasta på vissa av påpekandena beträffande strukturreformerna.
Vi anser att de har ett mycket varierat innehåll, bland annat tanken på en avreglering av våra ekonomier.
Det bör utan tvekan ge oss en starkare konkurrenskraft och kommer att vara till fördel för användarna och medge en förbättrad kvalitet på tjänster av allmänt intresse.
Men det är uppenbart att en avregleringsprocess endast är effektiv och inte innebär några problem om den sker inom lagliga ramar med en lämplig kontroll beträffande regleringen.
Denna regleringsprocess kommer att vara en viktig fråga i de kommande debatterna och inom ramen för dessa tas de påpekanden upp som den här eftermiddagen har framförts beträffande tjänster i allmänhetens intresse.
En annan fråga i dagens debatt som jag också finner intressant är i vilken mån en överdriven byråkratisk belastning inverkar negativt på den europeiska utvecklingsprocessen.
Jag kan påpeka att det är en fråga som engagerar kommissionen; dessutom har man redan diskuterat en indikator på den byråkratiska belastningen.
Det är en svår fråga som styrs av Eurostat, där en arbetsgrupp har för avsikt att exakt ange vilka faktorer av detta slag som gör att vi i detalj kan få veta om den känsla som råder i en del av vårt samhälle beträffande överdrivna byråkratiska belastningar motsvarar verkligheten eller ej.
Som en avslutning på mina kommentarer kan jag säga att det nu kan vara motiverat att upprepa att processen med rapporten med sammanfattning är en global process som kräver en överensstämmelse mellan den makroekonomiska stabiliteten, en fråga vi betraktar som grundläggande, sysselsättningen, reformerna och den sociala sammanhållningen.
När det gäller den sociala sammanhållningen bör våra förslag och vårt synsätt vara omfattande och inte begränsas till individuella frågor utan även gälla regionala frågor så som vissa av er har nämnt.
Det är lätt att påvisa de framgångar som har uppnåtts rent generellt, men det är något mer komplicerat att visa på vilket sätt framgångarna i varje enskild medlemsstat, eller i varje enskild region, är jämförbara med de övriga.
Hur som helst, och det ser jag som en viktig fråga, kommer de reformer vi initierar att bli meningsfulla om vi lyckas öka produktiviteten och den ekonomiska effektiviteten.
Införandet av den nya ekonomin i Europeiska unionen kommer att vara lösningen för vår framtida utveckling.
Tillväxt javisst, en tillväxt med social sammanhållning, en tillväxt som gör att vi kan möta framtidens tekniska utmaningar; det är slutligen målen från Lissabon och det är de mål vi har försökt ta med i vår rapport.
Tack för era bidrag och ert deltagande i denna debatt.
Vi skall försöka beakta alla faktorer som i dag har lagts fram och som utan tvekan kommer till användning i vår debatt i Stockholm.
