# ID: svediakorp-gov410169
# author: Smet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 342
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill ta upp tre olika punkter för toppmötet i Stockholm.
För det första tycker jag egentligen inte att det är försvarligt att den här diskussionen förts på initiativ av parlamentet utan att det just då fanns någon handling från kommissionen.
Om man sammankallar ett toppmöte i Stockholm och de socialekonomiska problemen och om man tänker göra det varje år igen, vilket beslutades i Lissabon, så förväntar jag - och jag hoppas att det svenska ordförandeskapet fattar ett beslut om det - att det varje gång i förväg finns ett ramdokument från kommissionen som parlamentet kan diskutera först.
Vi gjorde det nu men det skedde på eget initiativ.
I det betänkande som lagts fram efterfrågas också ett interinstitutionellt avtal i den här frågan.
En annan sak gäller den sociala tryggheten.
Det har redan sagts av ett par av våra kolleger här, frågan om social trygghet är ett nytt ämne.
Det har tagit tio år att definitivt få upp det på politisk nivå.
Det har nu skett.
Det är dock naturligtvis en mycket begränsad början.
Om man börjar med att fastställa indikatorer så är det en bra början men det kan naturligtvis inte vara det definitiva steget.
Det definitiva steget borde vara en liknande process som den vi följt när det gäller sysselsättningen.
Vi borde nämligen kunna komma fram till riktlinjer.
Jag hoppas därför också att ytterligare ett steg i det avseendet tas i Stockholm.
Sedan en sista punkt angående sysselsättningen: Det finns verkligen fortfarande många arbetslösa i Europa och jag förundrar mig alltid över att man säger att vi absolut måste ta in migranter.
Vissa säger att det måste ske för att fylla de högst kvalificerade jobben och andra tänker på de lägst kvalificerade jobben.
I första hand bör de egna arbetslösa få utbildning och de lägst kvalificerade funktionerna bör omvärderas på ett sådant sätt att våra egna medborgare åtminstone i första hand vill acceptera ett sådant jobb.
