# ID: svediakorp-gov410159
# author: Martin, Hans-Peter (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 390
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Om jag får gå ett steg tillbaka i diskussionen har vi ett viktigt och korrekt betänkande framför oss, gratulationer till kollega Bullman.
Två punkter skulle jag gärna vilja välja ut: När vi alltid diskuterar vad som gör Europa så speciellt, och varför vi möjligen och förhoppningsvis just i framtiden skall bli en modell för omvärlden, då måste vi också kunna belägga detta med siffror.
Hur mäter vi denna framgång?
Vi har mycket traditionella instrument, bruttonationalinkomsten eller arbetslöshetssiffran, som enligt en aktuell undersökning från IFO i München har sjunkit från 8,1 till 7,6.
Vi har eurons externa värde, men det finns många andra indikatorer som vi hittills inte har tagit någon hänsyn till.
Därför skulle jag uttryckligen vilja stödja punkterna 24-29 i det aktuella betänkandet, i vilka det handlar om nya definitioner av livs- och sysselsättningskvalitet.
Detta skulle hjälpa vår debatt mycket.
Det som har saknats har också lagts till genom ändringsförslag 13 och 17, nämligen miljöområdet, som ju verkar vara en hjärtefråga för det svenska ordförandeskapet, och där man fortfarande kan göra mycket.
När Friedrich i debatten talade om att det finns en fara med att veta för mycket, skulle jag vilja säga att vi snarare har med faran att vi vet för lite att göra.
Detta gäller i synnerhet parlamentet, och för mig till den andra punkten, tillgången till information i samband med efter-Lissabon-debatten.
Det är värdelöst att förberedande dokument inför toppmöten bara mödosamt kommer till parlamentet på bakvägar, och ofta först efter det att de finns hos pressen.
Det finns inget gemensamt med detta, det är en motsättning.
Med den isolering som här praktiseras, just eftersom det handlar om parlamentets deltagande, gör rådet emellertid sig själv en björntjänst.
Det främjar på detta sätt en avlegitimering av politiskt förtroendevalda.
Varför litar ni inte mer på oss här i parlamentet?
Släpp in utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och socialfrågor eller utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi.
Ge någon av ordförandena för våra utskott, exempelvis Christa Randzio-Plath, chansen, låt parlamentet samarbeta på jämlika villkor - vad är ni rädda för?
