# ID: svediakorp-gov410150
# author: Ortuondo Larrea (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 308
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, herr ordförande i EIB, mina damer och herrar!
Först och främst vill jag tacka föredragande Lipietz för hans utmärkta betänkande.
Europeiska investeringsbanken är en icke vinstdrivande organisation för det har medlemsstaternas regeringar bestämt att den skall vara.
Dess uppgift är inte att skapa ekonomisk vinst utan att bidra till en balanserad utveckling av unionen genom att bevilja medelfristiga och långfristiga lån och garantier för investeringsprojekt i de fattigaste regionerna och på det viset främja den ekonomiska och sociala sammanhållningen.
Låt oss undersöka vad EIB inriktar sig på i första hand och vad lånen beviljades till 1999?
Vi ser då att de flesta lånen har gått till en samfinansiering av investeringar i de fyra rikaste medlemsstaterna (Tyskland, Frankrike, Förenade kungariket och Italien) som erhöll mer än 60 procent av EIB: s kompletterande resurser från gemenskapens strukturfonder, medan sammanhållningsländerna, det vill säga de fattigaste och mest behövande länderna (Grekland, Portugal, Spanien och Irland) fick knappt 26 procent.
Även om det påstås att samma olikheter råder när det gäller befolkningen i de nämnda staterna anser jag att vi måste fundera över den aspekten, eftersom en balanserad utveckling inte uppnås genom proportionalitet utan genom solidaritet.
Det kommer att bli ännu mer nödvändigt när vi fördjupar oss i utvidgningen av unionen med nya medlemsstater.
Och säg inte att det beror på att de fattiga regionerna inte lägger fram projekt för finansiering; vi måste föra en bättre politik med information, insyn, hjälp och ledsagning.
Man kunde i det fallet börja med att underlätta kommunikationen med eventuella sökanden och uppmuntra användningen av samtliga språk i Europeiska unionen, även de regionala språken och minoritetsspråken, så att alla får tillgång till Europeiska investeringsbanken.
