# ID: svediakorp-gov410043
# author: von Wogau (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 637
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Europeiska unionens stats- och regeringschefer har satt upp målet att vi under de kommande tio åren skall utvecklas till en verkligt dynamisk, konkurrenskraftig och kunskapsstödd ekonomi.
Vi kommer att vara tvungna att anstränga oss våldsamt, och det kommer bara att bli möjligt om vi lyckas mobilisera de krafter som slumrar i de europeiska forskningsinstitutionerna och i de europeiska utbildningsinstitutionerna, inom ramen för en öppen marknadsekonomi.
Där är vi på rätt väg.
Ordförande Prodis tal i går uppmuntrade mig fullkomligt.
Införandet av den gemensamma valutan, skapandet av ett optimalt valutaområde genom en förbättring av rörligheten i Europeiska unionen, kommer.
Vi går framåt när det gäller skyddet av immaterialrätten.
Även det är viktigt om man vill mobilisera forskningen.
Jag tror att det europeiska patentet är ett viktigt steg på denna väg, och vi måste gå vidare mycket snabbare när det gäller avregleringen, inte bara på telekommunikationsområdet, utan även på områdena energi och post, om vi vill komma närmare de här målen.
Därtill hör även utformningen av den europeiska ekonomiska politiken med gemensamma principer, och det kan enligt min övertygelse bara vara den sociala marknadsekonomin.
Frågan är emellertid denna: Vem är ansvarig för denna ekonomiska politik?
Eller skiljer sig ansvarsområdena åt?
Det finns områden som entydigt är anvisade Europeiska unionen.
Konkurrensområdet, där unionen har störst befogenheter, området stabilt penningvärde, som Europeiska centralbanken vakar över, och stabilitets- och tillväxtspakten, det är de viktigaste instrumenten.
Detta är Europeiska unionens område.
Det finns andra områden där ansvaret entydigt ligger hos medlemsländerna, exempelvis skatter, sociala trygghetssystem och utbildning.
Här kan Europa bara ge ett bidrag genom dialog.
Här har inte Europa befogenheter att fatta beslut.
Nu till frågan om inhämtande av uppgifter, vilket kollega Bullmann föreslår.
Enligt min mening måste vara entydigt för oss i Europeiska unionen att de områden prioriteras för vilka Europeiska unionen fattar beslut.
På övriga områden, där Europeiska unionen bidrar till att en dialog uppstår, får inhämtande av denna information bara ges andrahandsprioritet.
Var ligger prioriteringarna enligt min åsikt?
Var behöver vi mer information den kommande tiden?
Vi behöver exempelvis mer uppgifter om utvecklingen av bruttonationalinkomsten och dess beståndsdelar.
Vi behöver mer uppgifter om utvecklingen av tjänster i Europeiska unionen.
Vi vet visserligen mycket om produktionen i Europeiska unionen, men för lite om utvecklingen av tjänster i Europeiska unionen, och vi har för närvarande mycket otillräckliga uppgifter om bytesbalansen i euroland, och det är viktiga beslutsunderlag, exempelvis för Europeiska centralbanken vid dess räntebeslut.
För de ytterligare uppgifterna handlar det i första hand om att få i gång en dialog.
Det handlar om att skapa underlag för den så kallade riktmärkningen.
Jag måste här klart och tydligt säga att jag anser att det vore ödesdigert om de uppgifter som här införskaffas, nu när de finns, missbrukas till planekonomiska ingrepp i Europeiska unionens näringsliv, och mot detta måste vi skapa ett lämpligt skydd från första början.
Dessa uppgifter som - och här håller jag med kollega Bullmann - vi behöver, måste användas för konkurrensen mellan medlemsländerna.
Genom att vi i Europeiska unionen har gemensamma gränser utåt och öppna gränser inåt, fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital, har vi inte bara satt i gång konkurrens mellan företagen, utan även mellan staterna.
Det handlar om att erbjuda sina medborgare de tjänster man förväntar sig av staten, till billigaste och bästa villkor, och till detta skall enligt min åsikt de uppgifter som omnämns i Bullmans betänkande användas.
(Applåder)
