# ID: svediakorp-gov410036
# author: Blokland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 385
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Nu när Ekonomiska och monetära unionen pågått i två år visar det sig att det verkligen finns en svårigheter att komma fram till en samordning av den ekonomiska politiken.
Det verkar vara närmast omöjligt att få tolv olika ekonomier med olika konjunktursituationer på samma linje.
Medlemsstaterna godkände faktiskt motvilligt den monetära unionen, men nu vill de inte offra ännu mer politisk frihet för att uppnå den verkliga konvergens som behövs.
De sociala och ekonomiska prestationsindikatorer som kommissionen föreslår är ett försök att ändå åstadkomma en sorts socialekonomisk samordning utan att behöva gå igenom en lagstiftningsprocess full av fallgropar.
Långt i från idealiskt, men hellre en fågel i handen än tio i skogen skulle man kunna säga.
Mot bakgrund av den politiska verkligheten är det mycket oklokt att kväva den här konvergensprocessen i sin linda genom att föreslå en urskog av indikatorer.
Näringslivet klagar redan nu över enkätpressen.
De nationella statistikkontoren har inte alls tillräckligt med medel och personal för det.
Och att nu lämpa över det till Eurostat vore att spänna hästen efter vagnen.
De 27 indikatorer som kommissionen föreslår är redan i mesta laget.
Låt oss börja med tio stycken och sedan försiktigt utöka, där det verkligen behövs.
Det är synd att Bullmann-betänkandet skickar in den nystartade konvergensprocessen i djungeln.
Jag hoppas att kommissionären strax ger en tydlig och specifik förklaring om i vilken utsträckning och när de långtgående förslagen i resolutionsförslaget kan genomföras i praktiken.
Dessutom säger siffror inte allt.
De visar en reducerad bild av verkligheten.
Vi säger ju inte heller att Förenta staterna är det mest idrottsliga landet bara för att de tar flest medaljer i Olympiska spelen?
Om vi fördelar de där medaljerna per capita så sjunker USA på världstopplistan och visar sig de flesta europeiska länder göra bättre sportprestationer än Förenta staterna.
Belgien har väl inte heller först nyligen blivit en skridskonation.
Indikatorer är kort sagt ett medel för att kunna anpassa en politik men inget mål i sig.
Om betänkandet av kollega Gasòliba vill jag säga att min partigrupp kan stödja det i stora drag, även om det i betänkandet tyvärr tas upp för litet om nackdelarna i samband med avreglering.
