# ID: svediakorp-gov410035
# author: Della Vedova (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 611
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, företrädare för Europeiska rådet!
Jag måste säga att den bedömning jag gör av resolutionerna från Lissabon och framför allt om målet, som flera gånger åberopats i denna kammare, att omforma Europeiska unionens ekonomi till en ekonomi som bygger på det mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapssamhället i världen, kan sammanfattas som följer: detta är en tom, retorisk slogan, som säger litet eller intet om det som håller på att ske, eller inte håller på att ske, i de europeiska ländernas ekonomier.
I går förklarade Alan Greenspan att den amerikanska ekonomin kommer att växa med enbart 2,5 procent under 2001 och att arbetslösheten kommer att stiga från 0,5 procent till 4-4,5 procent: detta är de siffror som beskriver den dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomin.
För oss skulle detta betyda en period av spirande ekonomisk tillväxt, samtidigt som vi ser en amerikansk ekonomi i recession.
Jag uppskattar det arbete som utförts av Bullmann och Gasòliba i Böhm - framför allt instämmer jag helt i Gasòlibas betänkande - men jag tror inte det räcker till, för det här parlamentet har fått för litet att diskutera och att föreslå.
I Bullmann-betänkandet talas det till exempel om att modernisera pensionssystemen, en fråga som även togs upp av kommissionär Solbes.
Om vi verkligen vill tala om konkreta åtgärder och inte bara om högtravande målsättningar, till exempel när det gäller frågan om att reformera trygghetssystemen, så borde parlamentet göra sin röst hörd med en helt annan kraft och beslutsamhet och kräva en reform som skapar trygghetssystem som är hållbara ur finansiell synpunkt och som inte är lika skadliga för balansen mellan olika generationer.
I Europa håller vi på att på ett oansvarigt vis förbruka de ungas pensionsbesparingar.
Vad kommer att återstå för dem om tjugo eller fyrtio år med de höga bidrag som för närvarande betalas ut?
Det krävs reformer: antingen parametriska genom en höjning av den lägsta pensionsåldern, eller systemförändringar - vilket jag anser vara absolut nödvändigt - genom en övergång till ett kapitaliseringssystem när det gäller den obligatoriska pensionen, och inte bara - fattas bara - när det gäller tilläggspensionen.
I den dynamiska ekonomi som för närvarande dominerar världen - den amerikanska - oroas vi över underskotten i de offentliga trygghetssystemen som kommer att börja visa sig med början 2025 och som redan år 2037 kommer att ha förbrukat alla ackumulerade reserver.
I Europa och i många andra länder - jag tänker i första hand på mitt eget land, Italien - så är man oansvarigt nog på väg mot en katastrof när det gäller trygghetssystemens finansiering.
I Europa lyckas man inte övervinna det gemensamma motståndet från dem som försvarar de nuvarande och blivande pensionärerna - jag tänker i första hand på fackföreningarna - på bekostnad av de unga anställda, de lyckliga som har arbete, och de unga arbetslösa, till priset av alltför höga sociala kostnader som trycker ner sysselsättningen.
Jag stöder verkligen Tony Blairs förslag om ett Europa där vi skall undersöka om det är möjligt att arbeta efter 65, för jag kommer från ett land där människor pensionerar sig vid 55 och ibland till och med tidigare och där pensionerna betalas av bidrag från unga anställda.
Herr talman, låt oss avslutningsvis tala mindre om mål som vi alla är överens om - vem vill inte att Europa skall få en dynamisk ekonomi? - och låt oss i stället diskutera de konkreta val - kanske smärtsamma och svåra - som måste göras snarast.
