# ID: svediakorp-gov410030
# author: Andersson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 465
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Ibland sägs det i debatten i mitt hemland att EU inte går att förändra men jag tycker att den politiska dagordning som vi just nu diskuterar visar att det går att förändra.
År 1995, när jag var ny i detta parlament, diskuterade vi så gott som enbart stabiliseringspolitik.
Det området finns fortfarande kvar men stabiliseringspolitiken har kompletterats med frågor om tillväxt, sysselsättning och social välfärd.
Det är en förändrad verklighet som har gjort detta möjligt men det handlar också om politiska prioriteringar.
Detta har gått via Amsterdam och Lissabon och fortsätter nu i Stockholm.
Ibland sägs det att de frågor som vi nu sysslar med - frågor om sysselsättning och social välfärd - enbart är nationella.
Ja, till stor del är det lokala, regionala eller nationella frågor.
Men genom att sätta upp gemensamma mål för att klara av gemensamma utmaningar i framtiden skapar vi ett mervärde just genom en europeisk politik.
Vi gör det dels genom ren lagstiftning på t.ex. arbetsmiljöområdet och arbetsrättsområdet, dels genom den öppna samordningsmetoden, som innebär att vi sätter upp gemensamma mål om olika angelägenheter.
Processen med den monetära unionen och målsättningar för inflation, ränteutveckling och budgetunderskott har visat att detta var en framgångsrik väg.
Nu gör vi samma sak när det gäller sysselsättningsnivåer, utslagning och demografiska frågor.
Lissabonprocessen innehåller tre delar: ekonomisk politik, sysselsättningspolitik och social politik / social sammanhållning.
Det är viktigt att det finns en balans mellan dessa tre områden, som alla är lika viktiga i processen.
Jag vill tacka föredragande Bullmann för att han i sitt betänkande pekar på denna balans och på att det är viktigt att vi upprätthåller den.
Två saker vill jag särskilt nämna: utbildningspolitiken i kunskapssamhället, som är oerhört viktig, och vikten av att, som tidigare sagts, redan nu ta sig an utmaningarna när det gäller den demografiska utvecklingen.
I Stockholm skall vi fokusera oss, för vi klarar inte av allting på en gång.
Låt oss alltså fokusera på vissa viktiga frågor för att därmed påbörja processen!
Indikatorer är inget mål i sig, utan indikatorer är enbart ett medel för att nå uppsatta mål.
Jag vill också betona parlamentets roll.
Vi har en roll i lagstiftningen men vi har ingen tydlig roll i fråga om den öppna samordningsmetoden.
När nu detta blir allt viktigare måste vi få ett institutionellt avtal där parlamentets roll stärks.
En ingrediens saknas dock här - vi nämner den i vår rapport och hoppas att Göteborgstoppmötet tar upp samma aspekt - nämligen att till denna process och till dessa frågor också knyta de ekologiska aspekterna.
