# ID: svediakorp-gov410029
# author: Radwan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 730
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Vi lever i globaliseringens, digitaliseringens, tidsålder, vi talar om kunskapssamhället.
Vårt gemensamma samhälle, vårt näringsliv, står inför stora strukturella förändringar.
Det gamla invanda försvinner, förändras.
Desto mer krävs det av politiken att den här sätter upp en ram.
Europeiska unionen har satt upp det ambitiösa målet för sig att fram till år 2010 bli den mest dynamiska ekonomin i världen.
För detta måste vissa förutsättningar uppfyllas och läxor läras.
Det har redan flera gånger talats om utbildningspolitiken.
Den resurs som Europa har är kunskap.
Här måste vi i synnerhet satsa på unga människor.
Här handlar det om ny teknik som Internet.
Men det handlar också om att lära människor att tänka på ett nytt sätt.
Generationen före mig och generationen före denna tänkte inte mycket på att bli sin egen eller på att bli företagare.
Jag tror att vi i framtiden redan i skolan måste föra dessa tankar närmare människorna, så att det blir något självklart för dem att bli sin egen.
Vi måste emellertid också tala om arbetsmarknadens flexibilisering.
Jag håller helt och hållet med Bullman, som talar om mål - men vi upplever just i dagarna hur lite mål och konkret handling stämmer överens.
Vi är alla överens om målet med en flexibel utformning av arbetet.
Om vi emellertid riktar blicken mot Tyskland märker vi, när vi talar om den nya arbetslagstiftningen, att mål och handling inte alltid stämmer överens.
Detta gör det desto svårare att enbart rikta in politiken mot mål.
Vi måste emellertid även vidta intensifierade ansträngningar på det högteknologiska området.
Internet har nämnts.
Nättillgången är i likhet med tidigare för dyr i Europa.
Spridningen är, i jämförelse med andra länder i världen, i likhet med tidigare för låg.
Men även inom ny teknik som bioteknik måste man gå fram mer offensivt och optimistiskt.
Men vi får inte bara satsa på högteknologin.
Vi måste också tänka på hur vi sammanför den så kallade new economy med den så kallade old economy.
Jag är generellt sett också motståndare till denna uppdelning.
Det finns en snickare i Bayern.
70 procent av hans omsättning går redan över Internet.
Tillhör han, om jag får fråga experterna här, old economy eller new economy?
Jag tror att han tillhör economy.
Vi måste sammanföra dem och göra dem effektiva.
Men - och jag skulle vilja gratulera Gasòliba i Böhm så hjärtligt till hans betänkande om avregleringen - vi måste bli konkurrenskraftiga, det vill säga göra egna strukturer konkurrenskraftiga.
Vi har gjort positiva erfarenheter på områdena luftfart, telekommunikation och energi, och ytterligare marknader står på tur, som transport, gas, post eller det finansiella området.
Slutligen måste vi emellertid ha som mål att konkurrens bara skall finnas där den är till nytta för konsumenten.
Jag skulle därför - lite förmanande - vilja verka för att inte alla sektorer genast avregleras på grund av den positiva konkurrenstanken.
Som exempel kan jag nämna vattnet.
Vatten är en begränsad resurs.
Vi kan inte över en natt, sektorsspecifikt eller i fråga om enskilda fall, relativt snabbt konkurrensutsätta Europas vattenmarknad med dess mycket höga kvalitetsstandard.
Här berör jag temat " Konkurrensens gränser - gränserna för den allmänna europeiska konkurrensrätten till kommunala, regionala offentliga tjänster av allmänt intresse ".
Sociala strukturer, mogna strukturer, också det är Europas kapital.
God utbildning, god hälso- och sjukvård, social fred.
Här skall vi inte bevara strukturer för bevarandets egen skull, utan vidareutveckla dem.
Med andra ord, element av konkurrens kan föras in på dessa områden.
Konkurrens kan göra dem mer effektiva och utforma dem positivt.
Men vi får inte upphäva det politiska ansvaret där.
Det är en svår balansgång.
Med denna fråga kommer vi att ställa fler gånger vid avregleringsdiskussionerna i år i denna kammare.
Men jag anser att konkurrens och subsidiaritet, politiskt ansvar på plats, måste kunna kombineras.
Jag tror att det är en väg på vilken Europa bli mer konkurrenskraftigt och som håller samman Europa.
