# ID: svediakorp-gov410018
# author: Verheugen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,590
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina ärade damer och herrar!
Jag skulle först och främst vilja tacka ledamoten Swoboda så hjärtligt för hans betänkande och även tacka parlamentet i sin helhet för en utomordentligt konstruktiv och ansvarsfull debatt, som jag tror har skickat en mycket positiv men även mycket klar och tydlig signal till Turkiet.
Jag tror att vi i slutet av denna debatt kan konstatera att enigheten i fråga om politiken gentemot Turkiet har blivit avsevärt mycket större.
Vi är överens om att den aktuella situationen för de mänskliga rättigheterna, för minoriteternas rättigheter, för de demokratiska och rättsstatliga kvaliteterna i Turkiet inte motsvarar våra föreställningar.
Inget har tyvärr ändrats i fråga om detta.
Det tjänar inget till att försköna detta konstaterande eller förtiga fakta.
Just för att läget är så otillfredsställande talar vi om det och om vilka politiska möjligheter vi har att förändra det.
Därmed kommer jag till den andra punkten.
Vi håller också med om att det inte bara ligger i Turkiets intresse, utan i hela Europas intresse, och i synnerhet i Europeiska unionens intresse, att permanent binda Turkiet till oss som en stabil och tillförlitlig partner.
Säkert håller alla i denna kammare med mig när jag säger att en stats stabilitet i längden bara kan garanteras om denna stat grundas på de värden som vi gemensamt delar, som demokrati, rättsstaten, och skydd för minoriteternas rättigheter.
Jag anser, att vi för det tredje också håller med om att perspektivet med medlemskap i Europeiska unionen, åtminstone hittills i den gemensamma historien med våra utvidgningar, har visat sig vara den centrala, den viktigaste, påskyndaren av reformer.
När ni tittar på länderna i Central- och Östeuropa med det enorma reformtempo de har visat upp, och de enorma framgångarna, då har de ju bara gjort detta eftersom de ser medlemskapet framför sig.
Frågan som nu infinner sig är följande: Kan vi uppnå samma sak med Turkiet?
I Helsingfors sade vi att vi skulle försöka det.
Vi har nu kommit till en punkt där den strategi som beslutades i Helsingfors skall bli operativ, där vi alltså kan genomföra den.
Det är alltså ingen större idé att redan nu tala om den strategi som beslutades i Helsingfors har förändrat verkligheten i Turkiet eller ej.
Det har den inte!
Jag skulle aldrig hävda att den har förändrat den, men instrumenten för denna strategi finns ju fortfarande inte.
Därför kan man inte heller hävda att den inte har haft några resultat.
Med det som avhandlas här och det som ni skall rösta om i dag, skapar ni förutsättningar för att centrala element i denna strategi kan träda i kraft, nämligen partnerskapet för anslutning.
Partnerskapet för anslutning formulerar våra förväntningar på Turkiet.
I detta står vad Turkiet måste göra för att vi skall kunna komma fram till resultatet att landet uppfyller de politiska kriterierna och de övriga medlemskapskriterierna.
Så snart detta dokument formellt godkänns - det är ju formellt inte godkänt eftersom parlamentets åsikt fortfarande saknas -, förväntar vi oss Turkiets svar omedelbart därefter.
Detta dokument kommer att bli det viktigaste i förbindelserna mellan Europa och Turkiet, kanske det viktigaste de senaste årtiondena.
Det jag hittills vet om detta får mig att säga att vi möjligen står alldeles omedelbart inför den mest långtgående politiska reformen i det moderna Turkiets historia.
Därmed är det inte sagt att vi redan i dag vet om allt som Turkiet kommer att säga i sitt svar fullständigt motsvarar vad vi förväntar oss av landet.
Såtillvida har Swoboda fullkomligt rätt när han säger att bollen nu ligger på Turkiets planhalva.
Det beror nu verkligen på Turkiet med vilka steg, med vilket tempo och med vilken kvalitet landet tar itu med arbetet för att uppfylla förutsättningarna för att uppta förhandlingar om medlemskap i Europeiska unionen.
Därför understryker jag det som redan har sagts av flera talare.
Turkiet är ett viktigt land.
Turkiet är i strategiskt avseende till och med särskilt viktigt.
Men detta betyder inte att Europeiska unionen kan förändra Turkiets inre karaktär på grund av dess strategiska vikt.
Det kan och kommer den inte att göra!
Det är helt och hållet korrekt att det är Turkiet som vill gå med i Europeiska unionen, och inte Europeiska unionen i Turkiet, och att därför medlemskapsvillkoren gäller oförändrade och oinskränkta även för Turkiets del.
Turkiet kommer att bli medlem först när dessa medlemskapsvillkor är ordentligt uppfyllda.
Jag vet inte, och ingen vet, om den strategi som vi beslutade i Helsingfors, och som stöds av parlamentet, kommer att ge önskade effekt.
Men vi har för första gången nått fram till den punkt där Turkiet lägger fram ett bindande program och måste säga vad landet kommer att göra för att förändra förhållandena.
Turkiet kommer att ge oss möjlighet att utöva inflytandet på programmet, eftersom vi är med och finansierar, eftersom vi har möjlighet att påverka och övervaka det.
Därför tror jag att vi verkligen har kommit ett steg längre.
När det gäller den ekonomiska och budgeträttsliga sidan har frågor ställts här som jag gärna vill besvara.
Till att börja med har alla de fullkomligt rätt som säger att det i sig vore logiskt att också sätta in föranslutningsmedel för Turkiet, Malta och Cypern under budgetrubrik 7, eftersom det entydigt handlar om föranslutningsstöd.
Det vill kommissionen också.
Jag måste emellertid klart och tydligt säga att detta för närvarande inte ändrar något i fråga om de medel som står till vårt förfogande, för vi skulle helt enkelt minska budgetrubrik 4 och öka budgetrubrik 7.
För Malta, Cypern och Turkiet är det inte särskilt bra, eftersom de naturligtvis vill ha mer pengar.
De vill inte att vi ändrar budgetrubrik, utan de vill ha mer pengar.
Det har vi emellertid inte, eftersom programmen fastställdes i den budgetplan som beslutades i Berlin.
Det finns inga överskott i budgeten längre - en ledamot ställde frågan - nej, vi har inga slags budgetöverskott i föranslutningsinstrumenten.
De pengarna flyter iväg.
Det är bara instrumentet Sapard som flyter iväg med lite försening.
Detta har att göra med bestämmelserna för detta instrument, men de medel som är programmerade för 2000 kommer under 2001 att flyta iväg fullt ut.
Men vi har inga budgetöverskott där.
Vi kan alltså bara tillfredsställa önskan - även föredragandens, som delats av många här - om att öka föranslutningsstödet till Turkiet, Malta och Cypern, om att göra instrumenten Ispa och Sapard tillgängliga, genom att tillhandahålla ytterligare budgetmedel - pengar som kommissionen i vilket fall som helst inte har.
Om detta måste ni tala med rådet, det kan bli nödvändigt, men jag skulle för närvarande inte kunna bifalla yrkandet eftersom jag ärligt talat måste säga att kommissionen inte skulle kunna verkställa ett sådant beslut eftersom den inte har några pengar.
Stenzel påpekade med rätta att det naturligtvis finns en skillnad mellan kandidatländerna i Central- och Östeuropa och Turkiet, Malta och Cypern, eftersom kandidatländerna i Central- och Östeuropa inte bara måste anpassa sig till acquin, utan även måste ställas inför uppgiften att omvandla sina system.
Detta är faktiskt den politiska orsaken till den situation vi har.
Låt mig avslutningsvis säga att vi enligt min bedömning år 2000 fick fart på saker och ting i Turkiet.
Ni som politiker vet precis som jag att inledningen till en politisk rörelse till att börja med inte är mätbar i reella förändringar, det må vara i fängelser, inte icke-statliga organisationer, i skolor eller vartsomhelst.
Inledningen till en politisk rörelse blir mätbar först i fråga om det sätt på vilket ett samhälle diskuterar, vad det diskuterar och vilka långsiktiga mål det sätter upp för sig.
Här kan vi mycket tydligt skönja en massiv rörelse 2000 i Turkiet.
Enligt min åsikt är det rätt respons från Europeiska unionen att stödja en sådan politisk rörelse och nu tillhandahålla de instrument som vi behöver så att konkreta resultat även kan bli synliga i praktiken.
Låt mig till sist säga att vi inte kommer att bedöma framgångarna för vår strategi inför anslutningen gentemot Turkiet i fråga om vad som har utlovats, vi kommer inte heller att bedöma den i fråga om vad som skrivs i ledare i turkiska tidningar, utan vi kommer att bedöma framgångarna i fråga om vad som konkret förändras för människorna i Turkiet, vars situation under de nuvarande omständigheterna är beklagansvärda, beklagliga, och i vilket fall som helst behöver förändras.
De kommer att bedömas i fråga om de reella förändringarna av strukturerna och de reella förändringarna av människornas levnadsförhållanden.
När vi ser dessa förändringar är tiden kommen att tala om nästa steg, men inte i dag.
Jag gläder mig åt att ha funnit en så bred samstämmighet i denna fråga.
Jag tror att det hjälper oss mycket om Turkiet märker att rådet, parlamentet och kommissionen i denna fråga har en - i varje fall i princip - mycket fast gemensam hållning.
Stabiliteten i denna fråga kommer att hjälpa oss att uppnå våra mål.
(Applåder)
