# ID: svediakorp-gov410017
# author: Langen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 443
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill ta vid där kollega Stenzel slutade.
Vi hade betänkligheter mot kandidatstatus, men nu är det som det är, och därför har Turkiet också rätt att ta del av de finansiella medlen.
Jag säger detta utan några om och men.
Jag välkomnar att det hädanefter, med denna förordning, skapas mer klarhet, i synnerhet som Europeiska unionen de senaste fem åren, sedan avtalet om tullunionen, har gjort lite för att faktiskt uppfylla sina ekonomiska förpliktelser gentemot Turkiet.
Härmed görs en omstart som vi oinskränkt stöder.
När det gäller de båda programmen skulle jag visserligen vilja hålla med kollega Stenzel, men å andra sidan också säga att det inte räcker om vi ser de 177 miljoner som redan har anslagits inom ramen för strategin inför anslutningen som en helhetsram.
Turkiet måste också, som kollega Kuckelhorn formulerade det, få hjälp med fräscha pengar, alltså ytterligare pengar för den ekonomiska och sociala sammanhållningen.
Detta är vår gemensamma hjärtefråga, och därför stöder vi inte heller Swobodas betänkande i alla dess nyanser och i alla ändringsförslag, men i dess helhetstendens.
I förordningen planeras en artikel 4, som under vissa villkor gör det möjligt att tillfälligt dra in medlen.
Denna artikel 4 är nödvändig och det åligger nu Turkiet att svara på alla de frågor som vi väckt i åratal, och notera framsteg i fråga om den demokratiska grundstrukturen, i fråga om militärens roll i det nationella säkerhetsrådet, i fråga om förverkligandet av de mänskliga rättigheterna, av minoriteternas rättigheter.
Jag anser att det, olyckligtvis, har gjorts relativt lite här de senaste månaderna.
Tvärtom: Vi har fått intrycket att de framsteg som skulle noteras i början av den andra halvan av 2000 nu går om intet, och att den turkiska sidan, regeringen själv, har tappat modet att modigt och snabbt påbörja dessa steg.
Denna artikel är inget instrument som man kan använda godtyckligt, utan den är bara avsedd i fall det i denna process inför anslutningen finns verkligt allvarliga brister, och jag hoppas att denna artikel inte snart måste användas.
En sak måste dock vara säker.
Turkiets medlemskap i Europeiska unionen kan bara ske på europeiska och inte uteslutande på turkiska villkor.
Detta missförstånd hos den turkiska befolkningen har hittills vare sig motverkats av politiken eller regeringen.
Jag har också en vädjan till kollegerna på åskådarläktaren om att de medverkar till att dessa missförstånd undanröjs.
Ett medlemskap blir det bara på våra villkor.
