# ID: svediakorp-gov410001
# author: Queiró (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 709
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Vår inställning till Turkiets anslutning till Europeiska unionen är känd.
Vi uttryckte den tydligt vid parlamentssammanträdet i november förra året när vi diskuterade betänkandet om landets framsteg i förberedelserna av anslutningen.
Vi har varken något emot den stora turkiska nationen eller dess förstärkta förbindelser med Europeiska unionen, snarare tvärtom.
Vi konstaterar bara att det traditionella förbehållet inför Turkiet som kandidatland har ändrats utan att någon riktig politisk diskussion har hållits som kan rättfärdiga detta.
Är det så att skälen som detta förbehåll grundades på har försvunnit eller tunnats ut?
Till att börja med, det geografiska problemet: Är det så att man inte längre tänker på att endast en liten del av Turkiet är en del av den europeiska kontinenten?
Vilken ny doktrin rörande Europas utbredning gör att detta nya begrepp om en yttre gräns som följer på anslutningen av Turkiet i unionen kan användas?
Är det så att Europa måste få en ny gräns som inte bara avgränsar Europa, utan också en gräns för krig och konflikter?
Kära kolleger!
Det räcker med att tänka sig hypotesen att vi kommer att få grannländer som Iran, Irak och Syrien ...
Och vad skall vi säga om konflikten i förhållande till den demokratiska modell européer är vana vid, genom de otaliga begränsningar av de grundläggande rättigheterna som tyvärr fortfarande gäller i Turkiet?
Och hur skall vi kunna förena landets anslutning med dess militära konflikt med Grekland angående Cypern?
Och den kurdiska frågan, som inte går framåt?
Och militärens fortsatta kontroll över regimen?
Slutligen, är det ingen som ifrågasätter de konsekvenser Turkiets demografiska dimension kommer att få för den ekonomiska och sociala sammanhållningen i ett utvidgat Europa?
Är det så att alla dessa frågor har förändrats eller mjukats upp på ett påtagligt sätt?
Vi tycker inte det.
Vi tror inte heller att vi inte är ensamma om vår inställning.
De mest optimistiska kanske säger att det är vi som inte kan urskilja de positiva framsteg som skett hittills.
Kan det vara så?
Låt oss titta på vad kommissionens senaste rapport säger om de turkiska förhållandena.
Det är riktigt att den erkänner att betydande framsteg har skett när det gäller makroekonomisk stabilitet och minskning av den mest påtagliga obalansen i landets ekonomi.
Det är antagligen det som räknas, vi är inte naiva.
Turkiets ekonomiska betydelse för Europeiska unionen är i dag stor.
Europeiska unionen svarade till exempel år 2000 för 52,9 procent av Turkiets import och 53,1 procent av dess export.
Hur skulle man kunna förbigå denna omständighet?
Men detta hindrar oss inte från att varmt rekommendera en läsning av vad samma rapport säger om respekten för yttrande- och föreningsfrihet, vilka kommissionen säger fortfarande är begränsade; om situationen i fråga om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, vilken dokumentet säger inte har ändrats sedan 1999; om rättsväsendet som ännu inte har ändrats; om korruptionen som fortfarande är oroväckande; om regimens militära kontroll; om tortyr och misshandel som långt ifrån är avskaffade i alla aspekter.
Dessa fakta får kommissionen att dra slutsatsen att när det gäller förra året - 1999 - har situationen i landet inte förbättrats under denna tid och Turkiet uppfyller inte de politiska kriterierna från Köpenhamn så som de bör göra.
Herr talman!
Förslaget till rådets förordning, som vi kommer att rösta om i morgon, skapar den rättsliga ram som gör det möjligt för Turkiet att delta i en föranslutningsstrategi, i likhet med de andra kandidatländerna.
Förslaget innehåller en slags suspensionsklausul som framför allt skall träda i kraft när man ser att Köpenhamnskriterierna inte är tillräckligt uppfyllda.
Parlamentet vill ingå i denna kontrollfunktion.
Det är bra.
Jag undrar dock, med tanke på den verklighet som kommissionen själv beskrivit, om inte denna suspensionsklausul bara blir ett uttryck för politiskt hyckleri?
Eller kan vi dra slutsatsen att det kommissionen föreslår Turkiet är att med ena handen låta det vara med i partnerskapet för anslutning och med den andra häva det på obestämd tid ...
