# ID: svediakorp-gov409999
# author: Lagendijk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 445
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Den förordning som rådet föreslår är en logisk följd av beslutet i Helsingfors.
Om ett land är kandidatland för anslutning är även en tydlig strategi och en tydlig finansiering förknippat med detta, precis som för de övriga kandidatländerna.
Det är ett bra förslag och ändringsförslagen från Swoboda är en förbättring av det.
Just nu tycker jag att det är mycket intressantare med den politiska frågan om avståndet mellan Turkiet och Europeiska unionen blivit mindre sedan beslutet i Helsingfors.
I det avseendet står min partigrupp fortfarande inför samma dilemma.
Som ni vet så riktar vi stor kritik mot den turkiska regeringen när det gäller mänskliga rättigheter, kurdernas situation och arméns dominanta ställning.
Den avgörande frågan då som nu är vad EU kan och måste göra för att förbättra situationen.
Svaret då som nu är att det endast kan gå genom en dialog med utvidgning och medlemskap som målsättning.
Även eftersom de krafter vi har kontakt med, de progressiva krafterna, betraktar stödet från Europa som en knuff i ryggen för förändringar.
Frågan är nu, fungerar den strategin?
Jag är rädd att det är för tidigt att bedöma detta, eftersom bilden är mycket, mycket blandad.
Jag kan som exempel nämna fängelseupproret.
Naturligtvis var det ett framsteg att föreslå att fångar i framtiden inte längre skall sitta med trettio stycken i en stor cell utan ensamma eller med ett par personer.
Naturligtvis är det ett framsteg som vi alltid har kämpat för.
Bilden blir dock väldigt oklar genom att fängelsesystemet inte ändras alls.
Och det systemet omfattar även tortyr, något som blir lättare att utföra med de enskilda cellerna.
Min partigrupps svar på det här är att vi måste fortsätta med den här strategin men - och det påminner Swoboda om också - att det absolut inte garanterar någon framgång.
Priset för anslutning är högt, högt för armén och högt för anhängarna till en monolitisk enhetsstat.
Kan de tvingas eller kanske förledas att betala det priset?
Det är Europeiska unionens ansvar att ställa den frågan och våga sig på ett sådant försök.
I det avseendet är, ännu en gång, förordningen ett bra steg och är ändringsförslagen en förbättring.
Det är dock upp till Turkiet - och det tycker jag måste klargöras genom den här diskussionen - att se efter om närmandet till EU är uppriktigt menat.
Mottot för min partigrupp förblir nämligen: utan utsikter till medlemskap sker inga genomgripande reformer men utan genomgripande reformer finns det heller inga utsikter till medlemskap.
