# ID: svediakorp-gov409967
# author: Jensen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 754
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Herr talman, jag vill gärna inledningsvis tacka ordförandena från oppositionspartierna för ett gott samarbete rörande detta betänkande.
Jag anser att det är bra att se att vi kan behärska en bred majoritet för ett förslag som är en fortsättning på tidigare beslut i parlamentet.
Med det aktuella förslaget, fastställer vi ramarna för gemenskapens sysselsättningspolitik de kommande fem åren.
Sysselsättningspolitiken vilar ju på det som vi kallar för den öppna samordningen, som senast vid toppmötet i Lissabon framhävdes som en metod som kan användas inom många andra politiska områden.
Den öppna samordningen betyder att länderna kan använda olika sätt för att nå gemensamma mål.
Och det gemensamma målet här, är lägre arbetslöshet och högre sysselsättning.
Det är vägledande riktlinjer för ländernas politik.
Länderna skall avlägga rapport om de åtgärder de vidtar för att göra de arbetslösa mer redo att möta utmaningarna på arbetsmarknaden.
Man skall se till att främja handlingskraften, man skall se till att främja flexibiliteten på arbetsmarknaden och länderna skall arbeta för att främja ett bättre samarbete mellan arbetsliv och familjeliv.
Denna avrapportering, som länderna gör varje år, utgör utgångspunkt för kommissionens årsrapport om sysselsättningen i EU, som med kommissionens analyser och statistiker över utvecklingen utgör grund för rådets rekommendation till de enskilda länderna.
Processen är öppen.
Det är ett fritt politiskt val, och om ett land rör sig i en helt annan riktning än rekommenderat, kan detta möta kritik, men inget annat.
Är det då inte alltför icke-förpliktigande?
En massa rapporter, möten, konferenser, en massa ord, men ingen säkerhet för att målen nås.
Jo, ytligt sett är det kanske till intet förpliktigande, men denna politik, där länderna mäter varandras prestationer och utbyter erfarenheter, benchmarking och best practices (riktmärkning och bästa praxis), som det heter på modernt språkbruk, betyder att de länder som klarar sig bra och de länder som klarar sig mindre bra visas för den bredare allmänheten.
Den öppna samordningen skall i hög grad verka genom att den blir ett tema i den offentliga debatten, och i den nationella debatten om sysselsättningspolitiken.
I de länder där ungdomsarbetslösheten är hög skall allmänheten ställa sig frågan: Hur kommer det sig att våra politiker inte når samma goda resultat som i andra länder?
Är det något som vi kan lära oss av åtgärder vidtagna i andra länder?
En öppenhet som tolkas som offentlighet är faktisk ett mycket viktigt inslag i denna process.
Vi önskar således fokusera mer på information till den breda massan och medverkan av arbetsmarknadens parter, lokala och regionala myndigheter i långt högre grad, än vad som förutses i kommissionens förslag.
Artikel 129 rymmer ju möjlighet för att introducera pilotprojekt.
Vi önskar utbyte av information om hur den lokala nivån involveras.
Det kunde vara ett pilotprojekt.
Det är inte tal om att vi skall ha nya projekt, som kopierar det vi upplever i socialfondens regi.
Det är tal om upprättande av analyser, kunskap och information om metoden för medverkan av den lokala och regionala nivån i sysselsättningspolitiken.
Kommissionen har med sitt meddelande om lokala och regionala myndigheters roll redan påbörjat ett sådant arbete.
Och från parlamentets sida har vi i denna årsbudget introducerat en ny budgetpost för förberedande åtgärder för lokalt deltagande i sysselsättningspolitiken.
Det har vi gjort just för att främja en bättre kännedom om den europeiska sysselsättningsstrategin.
Genom att vi i detta förslag inräknar medverkan av lokala och regionala myndigheters roll i sysselsättningspolitiken, säkrar vi att det finns en rättslig grund för denna insats.
När vi således ber kommissionen om att utföra mer arbete än vad som ryms i kommissionens eget förslag, så måste anslagen självklart följa med, och mitt betänkande föreslår därför att anslagen höjs till 65 miljoner euro i förhållande till kommissionens förslag på 55 miljoner euro.
Kort sagt, den öppna samordningsprocessen skall vara öppen i dubbel bemärkelse.
Den skall vara öppen genom att länderna bevarar friheten i uppläggningen av sin politik.
Det skall finnas flera vägar för att nå samma mål, men dessa skall också vara öppna genom att den breda allmänheten görs mer delaktig än vad som är fallet i dag.
Sysselsättningspolitiken, Luxemburgprocessen är bra, men varför skall den vara så hemlig?
