# ID: svediakorp-gov409960
# author: Howitt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 486
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det finns mycket i texten som främjar tillgängligheten till bussar för människor med funktionshinder - ledstänger, halkfria ytor, standarder för rullstolar och en vid definition av nedsatt rörlighet som omfattar alla människor med funktionshinder.
Nyckeln till kvällens debatt är emellertid ändringsförslag 8: en garanti för jämn ombordstigning på alla nya bussar i tätorter för personer med nedsatt rörlighet.
För detta krävs ett ombordstigningshjälpmedel - en hiss eller en ramp - eftersom en låggolvsbuss i sig själv inte är tillräcklig.
Om vi inte samtycker till detta nyckelparti i texten, skulle det innebära att vi bokstavligen låter människorna med funktionshinder snava i sprickan, en spricka som vi själva skulle vara ansvariga för.
Föredraganden - som jag tackar mycket - har arbetat fram en kompromiss i vilken han försöker fördela ansvaret för tillgängligheten mellan busstillverkare, operatörer och lokala planerings- och transportmyndigheter.
Men samtidigt som vi förhandlar om slutresultatet, säger jag till parlamentet och kommissionen att inte ens en upphöjd trottoarkant vid varje busshållplats kan vara den slutliga lösningen på frågan om full tillgänglighet.
Dåliga parkeringar eller hinder på trottoaren kan fortfarande förhindra ombordstigningen, samtidigt som en enkel manuell svängbar ramp, som byggs in i golvet på varje ny buss, är billig och kommer att fungera gång på gång.
Nio år efter det att detta direktiv diskuterades för första gången, när handikapprörelsen under en generation har lyft fram tillgängliga allmänna transportmedel i centrum av sina krav, hotar de på den andra sidan av kammaren ändå med att inte bara helt enkelt rösta emot ändringsförslaget, utan att omintetgöra hela direktivet.
Gör de det på grund av kostnaderna?
Nej.
Den undersökning om tillgängliga bussar som beställdes av min egen regering visar att låga driftkostnader vägde upp de extra kapitalkostnaderna på marginalen, samtidigt som en 14-procentig ökning av passagerarantalet medförde extra intäkter.
Gör de det på grund av invändningar från tillverkarna?
Nej.
En rundfrågning i dag, återigen i min egen medlemsstat, visar att brittiska bussförare och brittiska bussoperatörer är eniga i sin åsikt att de vill att direktivet skall antas.
Gör de det på grund av några verkliga svårigheter över huvud taget?
Nej.
Eftersom den parlamentariska kommitté ' som granskade dessa förslag i detalj röstade för dem enhälligt.
Herr talman!
Min egen slutsats är, som vi har hört i kväll, att de som motsätter sig gör det på grund av att de delar den förutfattade meningen att tillgängligheten för personer med funktionshinder är en onödig teknisk detalj.
De har fel.
För en person med funktionshinder betyder den friheten att resa eller inskränkningen att stanna hemma.
Vi har i kväll möjligheten att ge dem denna frihet genom att rösta för tillgängliga allmänna transportmedel.
Det måste och kommer vi att göra.
