# ID: svediakorp-gov409913
# author: García-Orcoyen Tormo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 735
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


(PPE-DE), föredragande.
(ES) Herr talman!
Det är nu nästan åtta år sedan gemenskapens förordning om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning (EMAS) trädde i kraft i juni 1993.
Denna förordning, som brukar kallas EMAS, öppnade möjligheterna att tillämpa marknadsmekanismer för att organisationerna frivilligt skall förbinda sig att arbeta mer aktivt för att förbättra sin miljöprestanda.
Det faktum att direktivet har varit framgångsrikt beror till stor del på konceptet att miljön kan och bör integreras i företagsstrategierna som ännu en faktor som förutom miljösäkerhet, ger mervärde till själva företaget.
Att se respekten för miljön som ytterligare en faktor för konkurrenskraft och utveckling, i stället för att betrakta den som en besvärande rättslig förpliktelse, vilken i många fall är mycket kostsam ekonomiskt och inte blir särskilt uppskattad av konsumenterna, är en viktig förändring av företagsvärldens mentalitet.
Den här omarbetade och uppdaterade förordningen utgör ett viktigt tillskott till en modern miljöpolitik i enlighet med principerna om hållbar utveckling.
Det är också viktigt för att en verklig förbättring av företagens miljöprestanda skall uppnås och även för att denna förbättring skall uppmärksammas av tredje part, särskilt konsumenterna.
Under dessa åtta år av praktisk tillämpning har vi lärt oss mycket, till exempel att förordningen är användbar som marknadsinstrument.
Nästan 3 100 industrianläggningar i hela Europa har anslutit sig till detta system, och antalet växer med en takt av nästan 50 procent per år.
Trots denna viktiga utveckling finns det fortfarande ytterligare möjligheter till att gå vidare.
Många ändringsförslag som underlättar företagens medverkan i detta system för miljöförbättring har därför lagts till.
Jag kan till exempel nämna att tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta alla slags organisationer, inklusive servicesektorn, möjligheten att, som ett medel för att främja EMAS-registering, underlätta tillgången till offentliga kontrakt för de certifierade organisationerna, att främja de små och medelstora företagens deltagande, och att samordna det europeiska systemet med andra internationella system för miljöcertifiering.
När det gäller det sistnämnda systemet, har betydande åtgärder vidtagits för förenkling och sammanslagning av nomenklaturer och krav, vilket märkbart kommer att klargöra den roll som EMAS måste spela i ett europeiskt sammanhang.
En annan läxa vi väl har lärt oss är att vi måste upprätthålla och till och med förstärka systemets trovärdighet.
I den här texten har de åtgärder som säkerställer systemets kvalitet och trovärdighet förstärkts, och allmänhetens tillgång till information har ökats.
Miljöredovisningarna har fått en ökad betydelse, likaså de ackrediterade miljökontrollanternas arbete, vilka skall fastslå om organisationerna följer de krav som ställs i förordningen.
Dessa krav har förstärkts i och med parlamentets ändringsförslag, och jag betonar följande av dessa: att de registrerade organisationerna skall ha en skyldighet att följa miljölagstiftningen; att införa högre krav på kvalifikationer och utbildning för de ackrediterade miljökontrollanter som utövar tillsyn över organisationerna; att organisationerna skall sammanställa offentliga rapporter om sin miljöprestanda med absolut trovärdighet gentemot tredje part; att berörda parter i högre grad följer kontrollprocesserna av organisationernas miljöprestanda, och då särskilt arbetstagare och användare; ett utvidgat miljöansvar som når utanför organisationernas anläggningar genom att inkludera indikatorer för miljöprestanda för produkter och service i linje med kopplingen till de nya miljödirektiven; och även en ökad roll för organen för samordning i syfte att underlätta att systemet tillämpas på ett enhetligt sätt i de olika medlemsstaterna.
Jag anser att förlikningsförfarandet har spelat en mycket positiv och intressant roll i beslutsprocessen som ledde till de ovannämnda resultaten.
När förlikningsförfarandet inleddes hade vi 24 ändringsförslag, av vilka endast fyra godtogs utan ändringar och tre drogs tillbaka under förhandlingarnas gång.
Antalet ändringsförslag som godtogs genom kompromissformuleringar var 20, vilket ger en uppfattning om hur intensiv och framgångsrik förhandlingen var.
Jag vill därför tacka för det arbete som parlamentets, kommissionens och rådets tekniker har utfört under den här perioden, och likaså ledamöterna i förlikningskommittén, för deras vilja och beslutsamhet att förstärka denna förordning.
Jag anser att Europaparlamentet kan se slutresultatet av förlikningen som mycket tillfredställande eftersom den största delen av parlamentets ändringsförslag har införts i den gemensamma texten, i ursprunglig eller modifierad form, och jag föreslår därför att texten antas i morgon vid den tredje plenarbehandlingen.
