# ID: svediakorp-gov409834
# author: Kinnock (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 176
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Det handlar inte om att kommissionen på något sätt är självbelåten, varken politiskt - eftersom den är ansvarig inför allmänheten - eller för den delen vetenskapligt.
Punkterna i mitt tidigare svar avsåg de naturliga koncentrationerna av uran i havsvatten av alla slag och på alla platser.
På grundval av den vetenskapliga verkligheten är kommissionens och alla andra vetenskapligt informerade personers och organs uppfattning att beviset på utfällning av uran i havsvatten är sådant att målskjutning med granater i havsmiljö inte leder till någon betydelsefull höjning av urankoncentrationerna.
Det är bara på det allmänt erkända och väldokumenterade vetenskapliga beviset som kommissionen bygger sin åsikt.
Dessutom fäste jag i mitt första svar uppmärksamheten på den bestämda åtskillnad som måste göras mellan möjliga följder av användningen av material och ammunition med utarmat uran i en landmiljö, där oxiderna kan inandas, och i en havsmiljö, där följderna av användningen av utarmat uran inte är jämförbara, eftersom någon inandning uppenbarligen inte kan äga rum.
