# ID: svediakorp-gov409809
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 783
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Till att börja med beträffande frågan om betesmark, betesmarksbidrag eller över huvud taget det allmänna tillståndet att utnyttja markuttagsområden.
Jag tror att man här ändå måste lägga en viss försiktighet i dagen.
Man får ju inte glömma bort att de ekologiska jordbruksföretagen redan från början ger betydligt lägre avkastning, att det här så att säga beträffande ekologiskt jordbruk automatiskt finns en produktionsbroms inbyggd i systemet.
Om vi generellt i spannmålsproduktionssystemet avstår från en produktionsbroms, då uppfyller vi inte längre förutsättningarna för en bluebox-åtgärd.
Därför måste man här vara försiktig, tror jag.
När det gäller införandet av ett generellt betesmarksbidrag i stället för ett nötkreatursbidrag, så har vi fört denna diskussion i samband med Agenda 2000.
Här har jag inte några principiella invändningar, utan här har vi problem med genomförbarheten, ty en sak måste ni medge: Ett hektar betesmark i Schleswig-Holstein kan inte behandlas på samma sätt som ett hektar betesmark i norra Finland, och inte heller som betesmark i södra Portugal.
Där finns det ju jättelika skillnader i fråga om avkastning, kvalitet och förutsättningar.
Men det finns inte något system i Europa med vars hjälp man kan utvärdera dessa skillnader.
Därför måste vi fortsätta att fundera över denna fråga.
Men som sagt, där har jag inte något principiellt problem, utan ett problem med genomförbarheten.
Beträffande frågan om elimineringskostnader: Här är det i själva verket så att det för närvarande tillämpas mycket olika system.
I enskilda medlemsstater görs det med hjälp av fiskala åtgärder, i andra medlemsstater tas helt enkelt kostnaderna upp i budgeten i ifrågavarande land, och i andra medlemsstater återigen stannar det i sin helhet kvar hos jordbrukarna, eller åtminstone i jordbrukssektorn.
Eftersom det handlar om nationella åtgärder skall de nationella stödbestämmelserna tillämpas.
Det gör vi också, det har vi godkänt.
Men ännu har inte på långt när alla medlemsstater gett oss det svar som vi uppmanat dem att ge.
Fram till nästa sammanträde med rådet kommer vi dock förhoppningsvis att vara i stånd att här skapa en exakt överblick.
Det är ändå så, det måste jag också påpeka, att man inom ramen för det statliga stödet enligt gemenskapslagstiftningen inte kan förbjuda en viss egendiskriminering från medlemsstaternas sida.
Det är också en realitet.
Men jag håller med er om att det inte får gå för långt, ty annars skapar vi verkligen två sorters jordbruksföretag respektive jordbrukare i Europa.
Frågan beträffande de certifierade produkterna: Till att börja med är certifieringen av produkter fastslagen i de bestämmelser som trädde i kraft den 1 september förra året.
Här överenskoms det också, med godkännande från parlamentet, att det skall ske i två steg.
Det första steget har trätt i kraft, det andra steget kommer den 1 januari nästa år.
Detta andra steg måste dock redan nu genomföras för det kött som skall lagras.
Ty om vi inte begär detta nu, då kan vi efter den 1 januari 2002 inte längre ta ut detta kött ur lagret, eftersom det då inte längre uppfyller förutsättningarna för labelling.
Dessutom finns det också nationella certifieringar.
För dessa nationella certifieringar, som exempelvis genomförs av CHA i Tyskland eller av Sopexa i Frankrike, finns det en anmälningsplikt.
Det betyder att dessa certifieringar är anmälda.
Därutöver finns det också privata certifieringar.
I dessa privata certifieringar gäller bara sanningsprincipen.
Det betyder att man här alltså inte får ljuga om sådant som skrivs utanpå produkten.
För de produkter, där statligt stöd spelar in, måste vissa regler iakttas.
Vi håller just på med att reformera detta system, eftersom vi helt klart företräder den uppfattningen, att kvaliteten inte automatiskt uppstår genom att en produkt kommer från en bestämd region, utan att kvaliteten måste definieras för sig.
Bara om kvaliteten stämmer, och bara om detta också kontrolleras, kan vi tala om en riktig kvalitetsetikett.
Men här har vi svårigheter - det medger jag helt öppet - med kombinationer av kvalitet och ursprung, där det påstås att kvaliteten automatiskt ökar när en viss produkt kommer från en viss region.
När det gäller mjölken som ges till kalvar - här går ni, tror jag, i första hand in på mjölkersättning - så förbereds det motsvarande anpassning.
Denna faller dock under min kollega Byrnes ansvarsområde.
I samband med genomförandet av vitboken om livsmedelssäkerhet kommer det här också att läggas fram motsvarande förslag.
