# ID: svediakorp-gov409805
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 510
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Jag lovar att jag kommer att fatta mig mycket kortare.
Beträffande Roth-Behrendts frågor - detta genomsyrar också de andra frågorna.
En sak bör vi vara på det klara med: Det som vi i dag har föreslagit, är inte någon ny jordbruksreform.
Det har jag också sagt.
Det har vi för närvarande inte heller någon möjlighet att föreslå.
Jag anser att det vore avigt om vi nu isolerat bara skulle överväga en reform för nötköttssektorn.
När vi talar om en jordbruksreform - och det kommer vi i sinom tid att göra, det kan ni vara säkra på, då kommer ni också att få höra av oss - då måste vi emellertid också exempelvis ta med frågan om ensilagemajs, och dessutom frågan om en mjölkkvot, frågan om hur vi skall fortsätta när det gäller mjölkkor och biffdjur.
Därför kan man på denna korta tid, om man vill förbereda det noggrant, verkligen inte åstadkomma detta.
Det som vi i dag har här på bordet är alltså säkert inte mer, men inte heller mindre än ett klart koncept för hur vi skall komma ur den nuvarande krisen.
Nu till en annan fråga från Roth-Behrendt, huruvida man inte borde övergå från kvoter till direktstöd.
Enligt nuvarande system finns det inga kvoter för de enskilda gödkalvsuppfödarna.
Vi måste nu först införa kvoter för de enskilda gödkalvsuppfödarna; jag tror att ni ansåg att man över huvud taget skall frigöra alltsammans och föra över det till landsbygdsutvecklingen.
Men det är ju just en sådan fråga som bara kan lösas i samband med en generell jordbruksreformsdebatt.
Jag är - det säger jag helt öppet - emot giljotinen.
Jag är över huvud taget emot mordverktyg och därför också emot giljotinen.
Därför är jag också för att denna 90-djursgräns betraktas som en franchise, dvs. att alla får bidrag för upp till 90 djur.
Maat ansåg att det är motsägelsefullt, eftersom det i fråga om BSE-fallen inte gör någon skillnad om det handlar om ett stort eller litet företag.
Jag tror att ni har helt rätt i det.
90-djursgränsen är inte heller någon åtgärd för att bekämpa BSE, utan en åtgärd för att stimulera till att jordbrukets nötköttsproduktion i framtiden blir mer extensiv.
Vi har granskat det som Graefe zu Baringdorf ansåg om bidrag för förtida utsläppande av kalvar på marknaden.
Så här ligger det till: Vi hade 1996 och de följande åren ett sådant bidrag.
Vi har räknat ut att enbart detta bidrag har kostat 200 000 miljoner euro.
Den effekt detta gav är alltså tyvärr snarast tvivelaktig, eftersom hur som helst 40 procent av kalvarna med låg vikt slaktas.
Det betyder att vi skulle betala bidrag åt närmare hälften av kalvuppfödarna, med noll effekt.
Därför har vi tagit avstånd från denna åtgärd, även på grund av de knappa medlen.
