# ID: svediakorp-gov409800
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,107
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar ledamöter!
Tack för att ni ger mig tillfälle att lägga fram den sjupunktsplan för omstyrning av nötköttsproduktionen som kommissionen just godkänt.
Vad handlar det om?
Vi vet alla att nötköttsmarknaden befinner sig en svår kris; konsumtionen i Europeiska unionen har gått tillbaka massivt, priserna för ungtjurar har till exempel i Tyskland sjunkit med 39,2 procent och för kor med 41,8 procent.
Dessa historiska bottenrekord har redan utlöst säkerhetsnätet med intervention i Tyskland och Nederländerna.
Dessutom har tyvärr också vår export brutit samman.
Här krävs det nu ett raskt ingripande.
Att enbart lagra kött räcker säkert inte.
Det skulle byggas upp ett nötköttsberg, som man inte kunde komma till rätta med, bortsett från de fatala följderna för skattebetalarna, konsumenterna och jordbrukarna.
Vi måste därför dessutom också snabbt styra om detta.
Kommissionens sjupunktsplan är ett slags nödfallspaket, som skall förhindra en överproduktion under de närmaste åren genom att vi går ytterligare ett steg i riktning mot extensiv produktion, hållbart och organiskt jordbruk.
Men denna plan är inte heller någon systemrevolution, och detta av en enkel anledning: Vi måste först ge den reform som just har börjat en chans.
Agenda 2000 har ju hittills genomförts bara till en liten del.
Vi har bara tagit det första steget till en totalt 20-procentig sänkning av interventionspriset, i år och nästa år kommer ytterligare en sänkning med 7,1 procent per gång att göras.
I gengäld har de höjda direktstöden liksom tredubblingen av stöden till extensifieringen ännu inte på långt när trätt i kraft.
Kort sagt: Det fullständiga genomförandet av Agenda 2000 år 2002 kommer nog i sig att bidra till en mer extensiv kreaturshållning och till ett stöd som är mindre knutet till produktionen.
I dag talar vi om krispaketet som en följd av BSE, som varken ersätter mid-term review från Agenda 2000 eller tar ut den i förskott.
Jag vidhåller: år 2002 - alltså nästa år - skall jordbrukspolitiken granskas i sin helhet, så som det krävdes i Berlin.
Kommissionen kommer att utnyttja år 2001 för ingående analyser av de enskilda sektorerna, för att sedan kunna lägga fram ett omfattande, genomtänkt framtidskoncept.
Denna tid måste vi ta oss för att inte falla offer för förhastad politisk handlingskonst.
Sjupunktsplanen är inte heller något snatteri från de europeiska jordbrukarna.
Det är den enda möjligheten att mildra jordbrukarnas inkomstförluster, åtminstone på medellång sikt.
Kommissionen är med sina ekonomiska möjligheter tyvärr inte i stånd att fullständigt kompensera inkomstförlusterna.
Osålt nötkött, konsumenternas misstroende och kostnader som svämmar över är en högexplosiv blandning, som kan åstadkomma enorma skador för nötköttsproducenterna och jordbrukspolitiken.
Vår sjupunktsplan skall göra det möjligt att ta bort tändröret från denna tickande tidsinställda bomb.
Men vår plan skall också säkerställa att nötkött är säkrare än någonsin för konsumenterna, och att konsumenten åter kan få förtroende för nötköttet.
Låt mig nu kort skissera dessa sju punkter.
För det första: Vi föreslår att den tillåtna djurtäthetsfaktorn för det speciella bidraget för handjur av nötkreatur och am- och dikor reduceras från 2 till 1,8 storboskapsenheter.
För det andra: Vi vill att medlemsstaterna undantagslöst skall respektera den s.k.
90-djursgränsen, dvs. att ett jordbruksföretag kan erhålla det särskilda nötkreatursbidraget för högst 90 nötkreatur.
Båda åtgärderna kommer att öka stimulansen till ett extensivt produktionssätt.
För det tredje: För att utforma det organiska jordbruket mer attraktivt föreslår vi att jordbrukare med ekologiskt jordbruk skall få odla foderväxter som klöverblandning även på arealer för markuttag.
För det fjärde: Kommissionen vill vidare slå fast antalet anspråk för det speciella bidraget för handjur av nötkreatur, individuellt per jordbruk.
Även denna åtgärd kommer att minska impulsen till intensiv produktion.
För det femte: I vårt paket föreskrivs också att en högre procentsats - minst 20 men högst 40 procent - av de djur som är berättigade till bidrag, alltså am- och dikor, måste vara kvigor.
På så sätt skall man också lyckas begränsa nötköttsproduktionen, eftersom denna ju är mycket starkt beroende av antalet am- och dikor.
För det sjätte, slutligen, vill vi upphöra med den befintliga övre gränsen för interventionen utanför säkerhetsnätet om 350 000 ton för 2001 och 2002, så att det kan förhindras att priserna fortsätter att sjunka och att säkerhetsnätet också i andra länder eller på längre tid måste tas i anspråk.
Mina damer och herrar!
Låt mig säga att de åtgärder, som kommissionen i dag föreslår, kommer att få full effekt först om 1 - 2 år.
Något annat är inte möjligt.
Nötköttsproduktionen kan inte liknas vid en glödlampsfabrik, och kommissionären med ansvar för jordbruk kan inte heller liknas vid en förman för skiftarbetare, som stänger av bandet och får alla hjul att stanna.
Kortfristigt måste vi fundera över hur vi skall göra med de jättelika mängderna nötkött som inte går att sälja.
Trots all förståelse för etiska diskussioner, trots all sympati för dem som säger att undanröjandet av nötkreaturen är en tragedi, bör vi inte göra oss några illusioner.
Hundratusentals nötkreatur trängs sedan månader tillbaka i Europas ladugårdar, jordbrukarna hittar inga köpare till sina gamla kor.
I två medlemsstater har säkerhetsnätet redan trätt i kraft.
Enbart denna vecka kommer vi förmodligen att lagra upp till 30 000 ton kött!
Trots detta räcker det inte.
Därmed kommer jag fram till den sista punkten i åtgärdspaketet.
Så snart BSE-testerna för djur som är äldre än 30 månader har införts med bindande verkan, vill vi ersätta programmet om oskadliggörande med ett nytt särskilt uppköpsprogram.
Sedan kan medlemsstaterna besluta om de hellre vill lagra köttet från kor på egen bekostnad eller om de genast vill ta bort detta kött från marknaden.
I båda fallen kommer vi att gemensamt med medlemsstaterna ersätta bönderna för djurets värde, 30 procent från medlemsstaten och 70 procent från EU.
Denna åtgärd är ingenting annat än en övergående krisåtgärd, som bara skall pågå maximalt till årets slut.
På medellång sikt finns det bara en väg framåt: Agera i dag för att begränsa morgondagens nötköttsproduktion, främja mindre intensiva produktionsmetoder och gynna det biologiska jordbruket.
Av den anledningen ber jag er också att så snart som möjligt avge ert yttrande om dagens förslag.
Jag tackar för er uppmärksamhet!
