# ID: svediakorp-gov409773
# author: Fourtou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 408
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill självklart också i första hand gratulera föredraganden till hans vilja att nå fram till en jämvikt i en text som har diskuterats i snart tre år.
Hans uppgift har dessutom försvårats av att rådet inte godtog alla ändringsförslag från Europaparlamentet vid första behandlingen.
Det har redan påpekats: målet med det nya direktivet är att anpassa den befintliga lagstiftningen till den nya tekniken, samtidigt som man skall rätta sig efter de internationella fördrag som antogs 1996.
I den digitala tidsåldern finns det ett rättsligt tomrum när det gäller skyddet av upphovsrätten.
Internet är ett fantastiskt instrument, men det får inte utgöra en zon där det saknas rättigheter.
Det står stora ekonomiska och kulturella saker på spel, och eftersom Internet utvecklas i en imponerande hastighet måste Europa hitta en rättslig ram, i likhet med Förenta staterna som redan för två år sedan antog en sådan ram.
Det är således brådskande, särskilt med tanke på att detta direktiv är en avgörande beståndsdel i kampen mot piratkopiering (något jag är särskilt angelägen om) och att piratkopieringen utgör ett verkligt gissel för informationssamhället, vilket blir än mer påtagligt i en digital miljö där en kopia har och behåller en kvalitet som motsvarar originalet.
Att kopiera för privat bruk är en erkänd rätt för konsumenten.
Det är normalt att rättsinnehavarna i gengäld får en skälig ersättning, som i en jämbördig affär.
För att kopian verkligen skall förbli privat krävs det att lagstiftaren uttrycker sig tillräckligt restriktivt och att det inte finns någon som helst tvetydighet i beskrivningen av definitionen.
Jag är också positiv till en restriktiv definition av privatkopiering.
För att skydda verk mot illegal kopiering måste rättsinnehavare ha möjlighet att utnyttja tekniska skyddsåtgärder.
Därför måste man motverka dem man kallar " hackers " genom att bestraffa deras utbud till allmänheten av medel som neutraliserar sådana skyddsåtgärder, något som uppmuntrar till piratkopiering av skyddade verk.
Denna nya föränderliga ram väcker många frågor och orosmoln.
I direktivet måste man finna en balans mellan konsumenternas och rättsinnehavarnas intressen.
Och man försöker ge svar på sådana frågor, men det sker på ett nödvändigtvis ofullständigt sätt och så snabbt som möjligt.
Genom att anpassa direktivet om två år kan vi slå fast vilka brister och svagheter det har i jämförelse med informationssamhällets spektakulära utveckling.
