# ID: svediakorp-gov409754
# author: Ghilardotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 392
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I morse uttryckte Plooij-van Gorsel sin förvåning och oro över att vi ofta tar upp detta problem i kammaren och hon frågade hur det kan komma sig att vi fortsätter ta upp denna fråga.
Jag är också förvånad över att vi alltid tar upp detta problem; vi oroar oss över att omstruktureringar och samgåenden inom industrin - som alltför ofta de anställda får besked om när allt är klart och alla beslut redan har fattats - får allvarliga konsekvenser på sysselsättningsnivå, när det gäller arbetsvillkor, när det gäller gemenskapsföretagens konkurrenskraft, när det gäller den ekonomiska sammanhållningen; vi vädjar till ansvarskänslan; vi uttrycker vår solidaritet, men sedan går vi inte vidare.
Vi har en otillräcklig lagstiftning på gemenskapsnivå, en lagstiftning som ofta negligeras eller som tillämpas utan fasthet.
Vi skulle kunna göra en lång lista, som flera av mina kolleger, om fall i samband med denna fråga som vi har uppehållit oss vid under åren som gått.
Rådet i Lissabon satte upp en hög sysselsättningsnivå av god kvalitet som mål.
Hur skall man kunna nå målet med ett konkurrenskraftigt Europa som samtidigt också når upp till en sysselsättningsnivå som är hög och av god kvalitet?
Detta skulle naturligtvis kunna uppnås genom en bättre samordning och balans mellan unionens olika politiska program, men utan tvekan måste gemenskapens lagstiftning i frågan bli effektivare och strängare.
Vi kan med andra ord inte längre vänta med - och här måste kommissionen ta sitt ansvar - att genomföra en granskning av direktivet om europeiska företagskommittéer, om kollektiva avskedanden, om förflyttning av företag, som inte föreskriver tillräckligt effektiva sanktionsförfaranden vid bristande uppfyllelse.
Men det som är verkligt upprörande - och här vänder jag mig framför allt till rådet - är att parlamentet redan för två år sedan uttalade sig i samband med första behandlingen om det enda instrument som kan göra det möjligt för oss att hantera dessa frågor effektivt, dvs. direktivet om information och samråd; under två år, trots den allmänna uppfattningen att dialog är det bästa sättet att hantera problemen, så har rådet fortfarande inte haft vare sig mod eller kraft att anta en ståndpunkt i frågan.
Detta parlament kan inte längre acceptera en sådan attityd.
