# ID: svediakorp-gov409752
# author: Damião (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 338
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
De industriella omstruktureringar som slagit hårdast, på grund av deras oförutsägbarhet, är de som styrts av marknadens aggressiva och fusionsinriktade agerande.
Den tekniska utvecklingen och marknadens inriktning har grundligt refererats, men de sociala konsekvenserna har aldrig mätts.
Vet vi egentligen i hur hög grad de bidrar till människors och regioners fattigdom?
Hur återhämtar man sig från nedgången, och till vilket pris?
Och på vilket sätt och i hur hög grad bidrar de till långtidsarbetslöshet för människor över 40 år?
På vilket sätt och i hur hög grad bidrar de till att den verkliga pensionsåldern i EU är mellan 55 och 57 år?
Resolutionerna i Lissabon var ett försök att ta itu med dessa punkter genom att prioritera sysselsättningen, möjligheter till social trygghet, kampen mot social utslagning samt även förebyggande inför ekonomiska förändringar.
Vi vet inte hur mycket de bidrar till ökade insatser från socialförsäkringssystemet och vi vet inte hur många människor som kommer att bli ännu mer beroende av socialförsäkringssystemet.
Vem är det som i slutändan betalar de sociala omstruktureringarna?
Marknaden eller skattebetalarna och arbetstagarna?
Förebyggande åtgärder och en rättvis och balanserad förändring är en omöjlighet, arbetsmarknadens parter säger nej och har dessutom skrivit under ett dokument om ett preliminärt avtal för att förverkliga direktivet om det europeiska samhället om information och samråd.
Fru kommissionär!
Vi har också hört att marknaden inte har några naturliga lagar och att de politiska krafterna bör ingripa med lagstiftning, institutionellt agerande och genom social dialog.
Den sociala otryggheten och den ökade brottsligheten etablerar sig i det postindustriella samhället och berör såväl de traditionella sektorerna som den så kallade nya ekonomin.
Det portugisiska, det franska och nu det svenska ordförandeskapet, har ökat förväntningarna genom att ta upp frågor som man hittills inte har brytt sig om.
Men det går inte att urskilja något genomförande av dem i kommissionens program för 2001.
