# ID: svediakorp-gov409751
# author: Pérez Álvarez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 450
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionens företrädare!
Med stadgan om de grundläggande rättigheterna har ett stort steg tagits mot skapandet av ett medborgarnas Europa; vilket vår kollega Méndez de Vigo tycker om att upprepa; och vilket jag har hört läraren Rodríguez Bereijo, den spanske regeringschefen José María Aznars utvalda företrädare i arbetskommittén för stadgan, säga vid upprepade tillfällen.
Och jag anser att detta kommer medborgarna till godo.
Att i denna långa process bygga upp ett socialt Europa anser jag vara den stora utmaningen och en viktig chans som inte får förspillas.
Men detta sker vid ett konkret tillfälle, under vissa bestämda ekonomiska, sociala och politiska omständigheter.
Vid toppmötet i Lissabon fattades beslut om att avreglera marknaderna för telekommunikation, gas, elektricitet och transport.
Vi genomgår en allmän, global liberaliseringsprocess med en förändrad syn på industrisamhället och arbetsmarknaden.
Och vad händer med den mänskliga faktorn kan vi fråga oss.
Såväl Nice som den sociala dagordningen, vilken man enades om i Nice, framhäver behovet av att kunna räkna med arbetstagarna i förändringarna av förvaltningarna och behovet av att kombinera en säker och flexibel ekonomisk tillväxt med förbindelser med arbetsmarknaden och med de följder som detta får på det sociala området.
I globaliseringen får man därför inte glömma bort hur viktiga en del företag i vissa regioner och områden är, till exempel i ett randområde som Galicien, som jag själv kommer från, där dessa företag är den enda eller främsta källan till arbetstillfällen och där globaliseringshotet utan garantier kan skapa oro och ängslan bland familjerna.
För det andra bör inte den ekonomiska konkurrenskraften och ett sunt samhälle vara antitetiska begrepp, de borde i stället harmoniseras.
För det tredje, om man ser omstruktureringen av industrin ur ett brett perspektiv är den godtagbar, och den är kanske oundviklig sedd ur ett ekonomiskt perspektiv, men de sociala konsekvenserna av omstruktureringarna får inte glömmas bort; och dessa konsekvenser måste förebyggas, eftersom målet för gemenskapens politik och dess ekonomiska åtgärder måste vara en hög sysselsättningsnivå.
För det fjärde och för det sista, gemenskapens nationella stöd, skattelättnader och så vidare, måste ges på villkor av långsiktiga åtaganden i form av skapande av arbetstillfällen och lokal eller regional utveckling.
Dessa fyra faktorer är bara några av de aspekter och reflektioner som kommissionen och rådet måste ta med i beräkningen inför fenomenet med omstruktureringen av industrin.
Naturligtvis måste även arbetsgivarorganisationerna och representanter för arbetstagarna delta.
Globaliseringen, herr talman, minskar de ekonomiska avstånden.
Vi måste se till att de sociala skillnaderna inte ökar.
