# ID: svediakorp-gov409729
# author: Plooij-van Gorsel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 319
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman och kolleger!
Har ni också ibland intrycket av att det här parlamentet lider av en kollektiv demens?
För exakt ett år sedan, den 17 februari, förde vi samma debatt.
Det skulle jag inte finna så oroande om det inte vore för att vi då redan hade diskuterat det här ämnet den 27 oktober 1999, och så kan jag nog fortsätta litet till.
Kolleger, vad behöver Europa?
I Lissabon kom vi förra året överens om att vi vill bli den konkurrenskraftigaste kunskapsekonomin i världen och parlamentet har generöst och med en stor majoritet ställt sig bakom den här målsättningen.
Därför diskuterar vi på torsdag om ett europeiskt forskningsområde och om nödvändigheten av att investera i forskning, teknisk utveckling, innovation och utbildning.
Dessutom, kolleger, är det viktigare än någonsin att företag har en optimal konkurrenskraft och om ett företag inte är konkurrenskraftigt så kostar det på sysselsättningen.
Ur den synpunkten är det ibland oundvikligt att företag omorganiseras och ibland måste vidta pinsamma åtgärder såsom överföring eller omflyttning av arbetstagare och i yttersta fall även avskeda arbetstagare.
Självklart skall arbetstagarnas rättigheter såsom de fastställts i diverse EG-direktiv då respekteras.
Ni förstår att den liberala gruppen inte kan instämma i Rocards fråga och inte heller i resolutionen från utskottet för sysselsättning och socialfrågor i dess nuvarande form, av den framgår det nämligen igen att parlamentets minne egentligen är mycket selektivt.
I den gemensamma resolutionen talas det ju endast om den sociala dagordningen från Nice men Lissabon glömmer man för enkelhetens skull bort.
Därför kommer vi att lägga fram några ändringsförslag i samma anda som målsättningarna från Lissabon.
Rocard tror att om ett e-postmeddelande inte besvaras direkt så är det automatiskt detsamma som ett instämmande.
Där misstar han sig.
Vår resolution kommer vi dock att dra tillbaka.
