# ID: svediakorp-gov409724
# author: Rocard (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 778
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar kommissionärer!
Detta är en muntlig fråga som riktas till kommissionen.
För några månader sedan, före Europeiska rådets toppmöte i Lissabon, oroade sig vår talman Fontaine, jag citerar: för vissa sammanslagningars och omstruktureringars " förödande effekter på [unionens] sociala sammanhållning ".
Hon bad stats- och regeringscheferna, och jag citerar henne än en gång: " att göra de insatser som krävs för att på ett balanserat sätt reglera de företagsfusioner som sker i unionen, [...] genomföra en seriös bedömning av de sociala konsekvenserna [och] vidta nödvändiga kompletterande sociala åtgärder ".
Därmed satte Fontaine fingret på ett mycket viktigt problem: hur skall företagens nödvändiga flexibilitet förenas med arbetstagarnas oundgängliga säkerhet?
Herr talman!
Sedan Lissabon har omstruktureringarna blivit ständigt fler.
Nu talar man om fler än 300 samgåenden per år.
Varje dag skapas nya orosmoln för löntagarna, vare sig det är inom de sektorer som man underligt nog har börjat kalla den gamla ekonomin, dvs. merparten av ekonomin, eller inom den nya informationstekniken.
Toppmötet i Nice gav i det avseendet mycket positiva signaler.
Att frågan om en stadga för Europabolag och dess avsnitt om " arbetstagarnas deltagande " löstes efter 30 år, liksom att den sociala dagordningen antogs, visar vilken betydelse Europeiska rådet tillmäter en förbättring av arbetstagarnas situation inom unionen.
Med denna enhälliga muntliga fråga från utskottet för sysselsättning och sociala frågor - och jag menar verkligen enhällig - begär vi i dag att kommissionen uttryckligen skall ta stöd av denna nya politiska vilja för att verkligen få den att inverka på dess förslag.
Vi har alltså den äran att begära konkreta åtaganden från kommissionens sida.
Vi vill först och främst få bättre prognoser om de sociala konsekvenserna av omstruktureringar.
Hur avser ni t.ex. att använda det nya observationsorganet för arbetsmarknadsrelationer, ett organ som skall förvaltas av Dublinfonden och som denna framstående församling har visat ett stort intresse för?
Vi vill att ni på nytt ser över befintliga sociala direktiv, både med hänsyn till hur de har genomförts och till de nya utmaningar som uppkommit med deras omstrukturering.
Varhelst det visar sig nödvändigt kräver vi att ni skall föreslå erforderliga revideringar, framför allt för att utföra strängare kontroller av tillämpningen av arbetstagares rätt till information och samråd, och att vidta åtgärder som bestraffar avsaknaden av samråd, och till sist att i största möjliga mån förebåda informationen från arbetsmarknadens parter i en omstruktureringsprocess.
I det avseendet uppskattar vi att kommissionen redan nu föreslår, och inte år 2002 som tidigare meddelats, en revidering av det nu gällande direktivet om europeiska företagsråd.
I detta direktiv föreskrivs en revidering av texten inom några år, och nu är tiden inne.
Vi begär också att ni skall se över direktivet om kollektiva uppsägningar, för att införa de mekanismer som krävs för att förhindra kränkningar av skyldigheten att hålla arbetstagarna informerade.
Vi vill slutligen - och vi vet att Diamantopoulou inte är helt negativ till den idén (att jag säger " helt " är en försiktig artighet, för jag är nämligen säkrare än så) - att kommissionens interna förfaranden för konkurrenspolitiken skall ändras, så att hänsyn tas till sociala aspekter.
När ett företag ber Bryssel att godkänna en sammanslagning vore det väl ändå i sin ordning att kommissionen försäkrar sig om ett minimum av respekt för arbetstagarnas rätt till information och samråd, enligt föreskrifterna i gemenskapens lagstiftning.
Så ser våra krav ut, mina herrar kommissionärer.
För allmänheten är de symboliska, för arbetstagarna motiverade och, tillåt mig säga detta, ekonomiskt värdefulla.
För hur skall en kunskapsekonomi förvaltas om inte arbetstagarna deltar?
Överläggningen om denna muntliga fråga skapade enhällighet inom mitt utskott, på samma sätt som det råder enhällighet kring det resolutionsförslag som i dag ligger på bordet.
Men jag måste meddela att den liberala gruppen har lämnat in ett annat förslag.
Eftersom vi har samma uppfattning som våra vänner liberalerna, som röstade för den första resolutionen och framför allt för frågan från mitt utskott, tror vi att det har uppstått ett fel, en brist på information från våra vänner liberalernas sida.
Ni bör i alla fall inte se någon konflikt i detta, vi skall lösa allt detta.
Vi har hittills arbetat i fullt samförstånd, även med liberalerna.
Mina herrar kommissionärer!
Vi inväntar era svar med stor otålighet.
