# ID: svediakorp-gov409706
# author: McMillan-Scott (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 763
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag inleder med kommissionens arbetsprogram för år 2001.
Den aktuella frågan för EU som handlar om att göra mindre och att göra det på ett bättre sätt, har aldrig varit tydligare eller mer påträngande.
Europaparlamentet bör påpeka detta under de kommande veckorna när utskotten granskar sina program.
Med ca 600 initiativ, av vilka nästa 200 rör lagstiftningsåtgärder, finns det mycket arbete att göra när det rör granskning och fastställande av våra egna prioriteringar, som vi ser fram emot att ta itu med.
Låt mig nu ta upp frågan om processen som följer i kölvattnet efter toppmötet i Nice; jag skulle snarare se på saken som om det handlade om vår europeiska framtid.
Vi ser tillbaka på Europeiska unionens historia under den senaste generationen och den europeiska kontinentens historia under det senaste århundradet.
Jag vill påminna om några ord i romanen Skrattets och glömskans bok av Milan Kundera, där han skriver: " Folk ropar alltid ut att de vill skapa en bättre framtid.
Det är inte ärligt.
Framtiden är ett likgiltigt tomrum, som inte är intressant för någon.
Det förgångna är fullt av liv, ivrigt att få irritera oss, förarga och förolämpa oss, fresta oss att förstöra eller måla om det.
Det enda skälet till att folk vill styra framtiden, är för att de skall kunna ändra det förgångna. "
Vi har minsann ändrat det förgångna och Europa är annorlunda nu i jämförelse med hur det var under efterkrigsperioden.
De fyra restfrågorna från Nice är inte små eller tillfälliga.
Vår åsikt om kärnfrågorna är tydlig.
Vi vill att de nationella parlamenten skall spela en större roll, på en systematisk och konstruktiv grund.
Vi skulle välkomna en tydligare beskrivning av behörigheten, som Europeiska demokratiska unionen uppmuntrade till förra månaden genom Berlinförklaringen, under förutsättning att det inte är en ursäkt för att stärka centralmakten.
På samma sätt skulle en förenkling av fördragen ligga i allmänhetens intresse, men detta får inte vara en förevändning för att införa en fullfjädrad europeisk författning, i synnerhet om denna vore en federal stats grunddokument vars ingress utgjordes av en rättsligt bindande rättighetsstadga.
Alla dessa sakfrågor behöver och förtjänar bredast möjliga offentliga diskussion.
Men trots tomma ord om öppet samråd, blev den senaste regeringskonferensen - precis som regeringskonferenserna som avslutades i Amsterdam och Maastricht - till sist förbehållen nationella statstjänstemän som förhandlade bakom stängda dörrar.
Det kommande samrådet måste bli annorlunda.
Det måste omfatta ett faktiskt och brett samråd mellan parter i hela det civila samhället, och återspegla den öppna kultur och öppna politik som vi hävdar att vi uppmuntrar till.
Corbett citerade ordförande Mao.
Jag citerar hellre George Bush den äldre: Samhället består av " tusen ljuspunkter ", inte av " tusen blommande blommor ".
Vår debatt om EU: s institutionella framtid måste stödjas på hela samhället, och inte bara utnyttja resurserna hos en stängd politisk värld i Bryssel, utan också Internets demokratiska möjligheter och - just det - opinionsundersökningar.
EU måste stödja ett verkligt öppet samhälle.
Folket måste få komma till tals, även de i ansökarstaterna.
Vi måste också ändra tidsplanen för nästa regeringskonferens.
Under år 2004 kommer vi att få se en tandlös kommission som drar sina sista andetag, och valet till Europaparlamentet som sker samtidigt som regeringskonferensen hålls.
Det är bättre att lägga konferensen under år 2003, då valen till Europaparlamentet år 2004 resulterar i folkets dom över en del av de viktiga beslut som fattats av regeringarna under den pågående utvidgningen.
Det finns viktiga frågor.
I Förenade kungariket - som i andra länder där det skall hållas allmänna val inom de närmaste åren - kommer en av de viktiga frågorna att vara: I vems händer vilar Europas framtid tryggt?
I och med att ministerrådet och kommissionen är starkt färgade av socialismen, är Europa i dag på fel spår.
I Förenade kungariket kan valet inte vara tydligare i vårt kommande val: För att garantera ett fungerande decentraliserat Europa, kan bara det konservativa partiet erbjuda en dagordning som kan få in processen efter regeringskonferensen på rätt spår.
För att säkra vår europeiska framtid - precis som den brittiska - vill de flesta i Europa vara med i Europeiska unionen, men inte styras av Europeiska unionen.
(Skratt och applåder)
